Hur beroende kan man vara?
Återigen är det Lionel Messi som är tungan på vågen och avgör matchen på mer eller mindre egen hand. Jag kan ha fel men jag har otroligt svårt att minnas en enda målchans som Barcelona skapade utan att Messi var huvudaktör. Utan att ta något ifrån de andra i laget så var Messi en absolut huvudingrediens till det som skulle bli en fyrarätters målproduktion, dessutom hade han två sidorätter med två stolpträffar som han också tillagade på egen hand. Middagen var serverad på Wembley Stadium. Men samtidigt är det också oroväckande att Messi både köper in råvarorna, tillagar rätterna, dukar fram besticken och äter rätterna ensam vid sitt eget bord. Okej, jag överdriver en aning men Barcelona börjar oroväckande ofta ge bollen till Messi och hoppas på magi. Magi är också det han skapar, detta är han tvungen att göra eftersom motståndarna vet att i varje anfall söks Messi och då är det självklart att lägga fokus på honom. Magi krävs för att varje gång han får bollen skaka av sig minst två spelare. Det finns ingen som skapar magi som Messi, men inte ens han kan trolla i varje match. Då måste det finnas andra som träder fram.
 
Arthur
Äntligen fick Arthur starta, och vilken match brassen gör! Lugnet som han bidrog med gjorde att Barcelona kunde komma ur Tottenhams intensiva press gång efter gång. Arthur gjorde sig hela tiden spelbar och jag är knappast den första som tar ton i kören som jämför honom med Xavi – men det är väldigt svårt att låta bli. Kroppsspråk, rörelsemönster och bollsökandet fick en att tänka tillbaka på vår tidigare nummer 6. Arthur är verkligen det som Barcelona har saknat och kanske, bara kanske, kan katalanerna återigen kontrollera matcher som på den gamla goda tiden. Samtidigt är jag medveten om att detta är en match av många och det finns fortfarande mycket att jobba på. Personligen tycker jag att Arthur kan lära sig att släppa bollen ännu snabbare exempelvis, men han är fortfarande en ung spelare och med rätt coaching kan han bli ovärderlig för Barcelona i många år framöver.
 
Lenglet
Även Lenglet fick, i Umtitis frånvaro, göra sin första Champions Leagestart för blaugrana och jag tycker att han tog chansen. Fina fötter, brytnings- och positionssäker och tog initiativ till att spela bollen framåt. Fortsätter fransmannen såhär kan det bli svårt att hålla honom utanför en förstaelva. Den ekvationen går dock inte ihop när Umtiti fortsätter prestera och Piqué fortsätter att vara untouchable. Det hade varit väldigt spännande att se Lenglet och Umtiti spela tillsammans, men frågan är om Valverde vågar flytta på Piqué. Jag, som många andra, tycker att Piqué tyvärr har låtit sitt bäst före-datum passera. Samtidigt har den långe mittbacken genom åren spelat till sig ett otroligt sparkapital och blivit en stor klubbikon – det är inte bara att placera honom på bänken och låtsas som ingenting. Här har managern ett stort ansvar. Valverde måste ha så pass starkt förtroende och trovärdighet att han kan flytta på Piqué och att spelartruppen accepterar det. Har Valverde det?
 
Resultat/prestation
Det känns väldigt bortskämt att efter en bortavinst mot Tottenham i Champions League sitta och klaga. Resultatet är bra. Visserligen släpper vi in två mål men det är en väldigt stark trepoängare som behövdes och visar på en psykologisk styrka och övertygelse hos spelarna. Vi ska inte klaga, däremot vill jag lyfta frågan kring Barcelonas själva prestation. Hur såg egentligen matchbilden ut? Var Barcelona i kontroll under första halvlek eller var det Tottenham som tappade motivation efter ett så tidigt baklängesmål? Kändes ett lugn eller hade en hög puls när Tottenham gjorde sina mål? Gjorde Barcelona (Messi) mål när de ville i andra halvlek eller jagade de Tottenhamspelarnas skuggor?
 
Tittar man på målen som görs så är det antingen grova misstag från Spurs eller fantastiska individuella prestationer från Barcelona. Jag tycker alltså att själva spelet lämnade en del att önska. Å andra sidan var förutsättningarna som de var: en vinst behövdes oavsett vad: en vinst togs. Som läget är just nu så är det kanske resultatet vi ska ta med oss snarare än prestationen. Vi kan definitivt slå fast att Messi och Barcelona menar allvar med att vinna Champions League denna säsong, oavsett hur spelet ser ut.

Matchfakta:
 
Tottenham - FC Barcelona: 2-4
Coutinho (2’), Rakitic (28´), Harry Kane (52´), Messi (56´), Lamela (66´)
 
Bollinnehav: 42-58
Skott: 7-13
Skott på mål: 5-8
Gula kort: 5-2