Och så var det klart – efter sju och en halv säsonger, 334 matcher, 18 titlar och 1 mål lämnar Javier Mascherano FC Barcelona.
 
Till fansens stora sorg. Nog för att det har funnits bättre spelare – men få utbölingar har gjort ett större avtryck i klubben än Javier Mascherano. Tacklingarna, ödmjukheten, mångsidigheten – egenskaperna är många, och det är inte för inte som blott tre utländska spelare (Phillip Cocu, Leo Messi och Dani Alves) har gjort fler framträdanden i Barçatröjan än Masche.
 
Med det sagt kunde hans sportsliga bidrag ha varit ännu större. I skuggan av Puyol, Piqué och Umtiti har argentinaren inte sällan huserat på bänken, ju. Men så fort plikten kallat har Mascherano svarat, och stått för en helgjuten insats.
 
Emellanåt på det sittande mittfältet, men oftast i mittlåset. Som bekant värvades Mascherano in som defensiv mittfältare från Liverpool 2010, men skolades om till mittback i och med klubbens många mittfältsstjärnor.
 
Vilket på en och samma har varit en välsignelse och en förbannelse. Som bekant är det på mittfältet som den lilla chefen trivs bäst, men samtidigt var det just omskolningen från mittfältare till mittback som möjliggjorde den långlivade Barça-karriären. Kort sagt skulle Mascherano sedan länge ha varit såld, vore det inte för hans anpassningsförmåga och laglojalitet.
 
Och där någonstans landar jag, i mitt försök att sammanfatta Javier Mascherano. En ovanligt begåvad spelare, som oftare än inte stod tillbaka till förmån för kollektivet. En spelare vars hjärta slog för laget, snarare än jaget.
 
En spelare som, på alternativ väg, växte ut till en kulturbärare.
  
¡Gràcies per tot, Jefe!
 
 
Imorgon, onsdag, kommer Mascherano att tackas av inför ögonen på lagkamraterna och fansen. Ceremonin börjar klockan 11:00, och streamas live på klubbens hemsida.