Jag ska inte påbörja någon rant om min relation till landslagsuppehåll, tror det klargjorts tidigare. Men för att hålla det kort; ingen personlig favorit. Så därför mår man ju lite extra bra en dag som denna när man vet att helgen återigen kommer att bjuda på fotbollsunderhållning från alla Europas håll och kanter, inte minst på den Iberiska halvön.
 
Vårt FC Barcelona möter Leganés borta och även om klubben från Madrids förorter har inlett över förväntan så är det ett lag som påbörjat den dippen alla väntat på. Två raka förluster för Asier Garitanos mannar och inte lär det bli enklare när Blaugrana kommer på besök till Butarque på lördagseftermiddagen.
 
Ligamatchen direkt efter landslagsuppehåll brukar alltid skörda sina offer, oftast på grund av storklubbarnas vana trogen att rotera sina slitna storstjärnor som rest världen runt för att spela några menlösa träningsmatcher mot obskyrt motstånd. Barcelona är inget undantag och det finns ett och annat skräckexempel på matcher som denna. Förra säsongens facit på matcherna direkt efter landslagsuppehållen var 2-1-1, alltså 7 poäng av 12 möjliga. Fem tappade poäng som visade sig vara rätt dyrbara i slutändan.
 
Även två matcher denna säsong har spelats direkt efter ett uppehåll och då har Espanyol avverkats enkelt i ena matchen medan den andra slutade i ett kryss borta mot Atletico. Låt oss hoppas att Ernesto Valverde har förberett sig väl så att detta ändå respektabla facit bibehålls.
 
***
 
Barcelonas fyra senaste matcher blåstes upp som helvetet på jorden och det riktiga testet för det ”Nya Barcelona”. Atletico Madrid, Athletic Bilbao och Sevilla skulle alla ställas emot det lag som slagit allt i dess väg.
 
Utgången?
 
Sju poäng av nio möjliga och ett mycket väl godkänt betyg.
 
Valverdes Barça är på riktigt, om någon nu tvivlade.
 
***
 
Att inte se Barcelona i den sedvanliga 4-3-3 formationen känns bara mer och mer ovant och suspekt ju mer jag tänker efter. Det som varit standard i så många år är nu något helt annat och i uppställt försvar så är det ju faktiskt ett rakt 4-4-2.
 
FC Barcelona spelar 4-4-2 på regelbunden basis. Läs det igen och försök ta in det.
 
Kanske bara jag som har svårt att ta in men unikt är det i alla fall. Att detta kommer vara vardagsmat känns än mer tydligt när man faktiskt analyserar värvningar som gjorts, värvningar som inte gjorts och värvningar som kan komma att göras.
 
Paulinho värvades, Seri värvades inte och Griezmann, som det helt plötsligt blåst upp relativt trovärdiga rykten om, kan komma att värvas.
 
Paulinho var uppenbart den profil Valverde sökte medan Seri faktiskt inte är det. En box-till-box mittfältare kontra en bolltrollare med magnifika passningar men med klart minde arbetsyta, något som eftersträvades. Griezmann kan petas in både som ytter och forward, med alternativ nummer två som det troligaste. För hur bra han än må ha varit så har Luis Suárez sett sina bästa dagar.
 
Så länge värvningarna går i linje med spelartyper som Paulinho och Griezmann istället för en Xavi ersättare så är det uppenbart att klubben allt mer glider ifrån det 4-3-3 som en gång var så starkt förknippat med klubben från Kataloniens hjärta.
 
***
 
Den 21-åriga uruguayanen Maxi Gómez har gjort succé i La Liga sen han anlände i somras. Celta Vigos stjärnskott har stått för sex mål på 10 matcher och Uruguay har än en gång levererat en kvalitetsforward till Europa.
 
Men sen kom Kina.
 
Sent på tisdagskvällen kom nämligen rapporter om att Celta Vigo ska ha mottagit, och accepterat, ett bud från en kinesisk klubb på €20 miljoner. €16 miljoner mer än vad de köpte honom för, något som skulle ge den galiciska klubben välbehövligt klirr i kassan. Affären är inte på något sätt i hamn och det är inte heller säkert att den kommer bli av, mycket är såklart upp till spelaren i fråga.
 
Att Kina försöker förflytta det fotbollsglobala epicentret till just Kina har jag inga problem med men när spelare i sin prime eller tidiga år börjar flytta dit, det är då jag vrider på mig lite obekvämt.