Identitet
 
Pragmatiskt eller tråkigt? Smart eller bakåtsträvande? Barça eller inte Barça?
 
I takt med att Valverde har satt sin prägel på Barcelona har frågorna sakta men säkert flutit upp till ytan. Den resultatmässigt starka säsongsöppningen till trots finns de som tycker att Valverdes ”stabilisering” av laget har skett på bekostnad av Barças identitet – det vill säga, de flygande anfallen och de magiska, offensiva kombinationerna.
 
Fel ingång, säger jag. Låt vara att laget som en följd av Valverdes taktiska korrigering är mer uddlöst (och att klubben nog borde kunna kombinera pragmatismen med ett större mått av offensiv slagkraft), men att det allra heligaste i Barcelona vore den flygande offensiven vägrar jag skriva under på.
 
Det allra heligaste i Barcelona är, som bekant, kontrollen. Såväl Cruyff som Guardiola tjatade om kontroll, och finns det något som är synonymt med klubben Barcelona så är det förmågan att kontrollera matcher. Som ett medel för att skapa chanser och vinna matcher, visst – men det är likafullt ordet kontroll som är nyckelordet.
 
Vilket Valverde i allra högsta grad har bidragit med. Mycket behöver rättas till i laget och klubben Barcelona, men att dagens upplaga av Barça inte skulle vara tillräckligt ”Barça-aktigt” är oförtjänt kritik. Mittfältet är återvunnet, kontrollen tillbaka – och tvärtom är dagens Barça långt mycket mer ”katalanskt” än exempelvis fjolårets Enrique-ledda Barça, som kastade kontrollen överbord till förmån för MSN. Kort sagt står dagens Barcelona, de många bristerna till trots, närmare klubbens identitet än på många år.
 
Det tål att upprepas, tycker jag.
 
 
Messi och hans värld
 
Leo Messi kunde haft en sämre vecka.
 
Den europeiska guldskon, check. Kontraktsförlängning, check.
 
Och i samband med de respektive ceremonierna bjöds vi på en hel drös Messi-citat. Något som, i och med argentinarens tillbakadragna natur, inte hör till vanligheterna.
 
Bland annat talade Messi om livet utan Neymar, och hur förlusten av brassen har påverkat laget rent taktiskt.
 
”Neymars flytt har tvingat oss att förändra vårt spel. Vi förlorade en fantastisk anfallsspelare, men det har också gynnat oss defensivt. För närvarande är vi starkare i mitten av planen, vi är mer organiserade och det gör oss starkare defensivt.”
 
Ett tveeggat svärd, kort sagt. Och visst känner man igen argentinarens beskrivning? På bekostnad av Enriques vilda västern-offensiv har Barça återtagit mittfältet, och därmed kontrollen. Racerbilen har förvandlats till en folkvagn, om man så vill.
 
Vad kontraktsförlängningen beträffar upprepade argentinaren vad han alltid har sagt – det vill säga att Barcelona är hans hem, och att han alltid har drömt om att avsluta karriären i klubben. Betryggande, naturligtvis, men det faktum att det hela dröjde sisådär ett halvår är svårt att vifta bort. Vad var det egentligen som föranledde denna halvårslånga clinch?
 
Enligt Sport har det handlat om utköpsklausulen. Tidningen hävdar att Messi sedan månader tillbaka har spelat under det förlängda kontraktet, men att klubben – i kölvattnet av Neymar-affären – har velat omförhandla kontraktets utköpsklausul. Därav fördröjningen, och oviljan att annonsera förlängningen.
 
Och får man tro Sport har väntan varit mödan värd. Tidningen gör nämligen gällande att omförhandlingen innebar att klausulen höjdes från 300 miljoner euro till 700 miljoner euro – vilket får betraktas som en viktig bit i ”Behålla Messi"-pusslet.
 
 
Mesut Özil på ingång?
 
Mesut Özil till Barça?
 
Under loppet av de senaste veckorna har åtskilliga rapporter gjort gällande att så mycket väl kan vara fallet. Som bekant sitter tysken på utgående kontrakt, och trots att trovärdighetshalten i dessa uppgifter varierar strakt – och trots det faktum att Wenger har dementerat uppgifterna – vore det märkligt om Fernandez och Co inte lekte med tanken gå efter mittfältarens signatur. Knappa 20 miljoner euro för en spelare av Özils kaliber är ett rån, ju.
 
Å andra sidan – är Özil rätt spelartyp för Barcelona? Är tysken lösningen på den offensiva mittfältsproblematik som just nu råder i Katalonien?
 
Frågar du mig, är svaret nej. Som bekant är Mesut Özil en spelare som trivs bäst med fria tyglar, omringad av offervilliga spelare som kompenserar för hans uppenbara tillkortakommanden. Med andra ord är Mesut Özil är en klassisk nummer tio, bäst lämpad att spela första-fiol.
 
Vilket han aldrig kommer att få göra i Barcelona. Den fria rollen är reserverad åt Leo Messi, och som rollspelare saknar Özil de rätta spetsegenskaperna. Han kan varken dribbla som iniesta eller brunka som Paulinho, och sammantaget har jag svårt att se hur 29-åringen skulle få plats i det taktiskt snäva Barça-kollektivet. Annat än som ren bredd-spelare, det vill säga.  
 
Kort sagt finns det inte tillräckligt med utrymme för en lirare som Özil, och vore jag han skulle jag söka mig till en mindre klubb där fiolspelandet lämnades helt och hållet till mig.
 
 
Sergi Roberto på utgång?
 
Riskerar Barcelona att förlora Sergi Roberto?
 
Som bekant går högerspringarens kontrakt ut 2019, och för var månad som går utan att 25-åringen förlänger sitt kontrakt intensifieras ryktena kring en eventuell flytt. Framförallt talas det om Juventus och Manchester City, som båda sägs vara intresserade av den mångsidige Robertos tjänster.
 
Och konstigt vore annars. Han må blekna i jämförelse med Dani Alves, men med tanke på det driv och den ork som Roberto besitter borde han återfinnas högt uppe på klubbars önskelistor. Inte heller vore det orimligt om Roberto själv övervägde sina alternativ, med tanke på Nelson Semedos intåg i klubben.
 
Men, enligt huvudpersonen själv är så inte fallet. I veckan talade spanjoren med Sport, och försäkrade Barça-fansen att hans framtid är blåröd.
 
”Barça är klubben i mitt liv och jag vill stanna här för alltid, så uppenbarligen behöver ingen oroa sig för min kontraktsförlängning.”
 
”Jag är i den bästa klubben i världen och har haft privilegiet att flytta från akademin till a-laget.”
 
”Jag slutade aldrig jobba för laget, och jag är lycklig över att nu vara en del av det. Det har inte varit enkelt.”
 

Fina ord från den gode Sergi, som alltmer håller på att förvandlas till en symbolspelare i dagens Barça.
 
 
Pudel
 
Som avslutning på svepet vill jag göra en pudel.
 
I onsdags skrev undertecknad en matchrapport om matchen mellan Barcelona och Juventus, och i ett försök att på ett så målande sätt som möjligt beskriva en situation tog jag till uttrycket ”Kärringkrysset”.
 
Ett misstag, naturligtvis. I stunden ägnade jag ingen större uppmärksamhet åt ordvalet, men vid närmare eftertanke inser jag att jag borde ha uttryckt mig annorlunda. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att uttrycket antyder att kvinnor inte skulle ”nå” det faktiska krysset – vilket naturligtvis är helt befängt.
 
Det kan tyckas vara en skitsak, men då vi har en del yngre läsare vill jag få det sagt. Ordet ”stolproten” fungerar alldeles utmärkt, vilket jag ska komma ihåg i framtiden!
 
// Ruben
 
 
Det var allt för den här veckan! Visca el Barça, och på återseende!
 

 
Källor: sport.es, fcbarcelona.com, goal.com,