International Champions Cup. 80 000 på läktarna. FC Barcelona vs Manchester United.
 
Inte illa för en sketen försäsongsmatch, eller hur?
 
Nej, är det något nordamerikanerna kan så är det packetering. Av inramningen att döma kändes det knappast som en försäsongsmatch när Barça tog sig an Manchester United inför ett fullsatt FedEx Field i Washington.
 
Inte heller var startelvorna försäsongsmässiga – såväl MSN som firma Pogba/Lukaku fanns med från start, redo att trollbinda den amerikanska publiken.
 
Barcelona, och Ernesto Valverde, mönstrade följande manskap i den första halvleken:
 
Cillessen
Semedo, Masherano, Umtiti, Alba
Rakitic, Busquets, Aleñá
Messi, Suárez, Neymar

 
Så till matchen. Inom loppet av tio minuter stod det klart att katalanerna skulle föra, medan United föll tillbaka, spelade zon-försvar och satsade på kontringar. Allt enligt den klassiska Mourinho-modellen. Blott vid enstaka tillfällen klev United upp i plan, och pressade högt.
 
Mourinho-blockaden var dock ingen match för Barça, som gång efter annan lyckades bryta linjerna och hitta in mellanytorna. Dels tack vare ett väl fungerande mittfält, dels tack vare Messi och Neymar som båda var på rejält spelhumör. Under loppet av de inledande 20 minuterna kunde Barça mycket väl ha gjort ett par, tre baljor.
 
Så blev inte fallet, och det skulle ta hela 31 minuter innan Barça fick någon utdelning på sina chanser. I ett försök att avstyra ett Messi-instick snubblade Valencia på bollen, vilket friställde Neymar i hjärtat av straffområdet. Brassen gjorde inga misstag, och satte 1-0 för Blaugrana!
 
En på många sätt imponerande första halvlek! Bortsett från ett par farliga inlägg, och ett par genombrott signerade Rashford, var det Barça hela vägen. Halvtid, och ledning Barça!
 
Om den första halvleken präglades av ett kreativt flödande Barça, kom den andra havleken att bli annorlunda. Som väntat bytte Valverde så gott som hela laget, och till den andra halvleken kom Barça till spel med följande elva:
 
Cillessen
Vidal, Piqué, Vermaelen, Digne
Denis, Roberto, Iniesta
Munir, Alcácer, Arda

 
Med Sergi Roberto som pivote – och utan en fallande Leo Messi – var Barça plötsligt oförmögna att bryta linjerna, och under stora delar av den andra halvleken uppträdde Barça som i fjol – det vill säga otryggt under press. Resultatet blev ett uddlöst, sidledsrullande Barça, och ett kontrande United.
 
Inte heller skulle det bli några fler mål. Som sagt var uddlösheten påtaglig, och bortsett från ett Alcácer-friläge skapade katalanerna väldigt lite. Halvleken avlöpte tämligen snabbt, och slutresultatet skrevs till 1-0.
 
Reflektioner:
 
En på många sätt intressant insats. Först och främst kan vi konstatera att den intensiva pressen/återerövringen Barça visade upp mot Juventus inte var lika påtaglig i natt. Följaktigen kunde United skapa fler chanser än nödvändigt, och med lite tur kunde engelsmännen mycket väl ha fått hål på Barça. Detta får betraktas som hacket i kurvan, i en annars imponerande första halvlek.
 
Imponerande så till vida att Barça gång efter annan lyckades låsa upp Uniteds låga försvar, och obrytt trillade boll på klassiskt Barça-manér. Framförallt ynglingen Carles Aleñá visade prov på bolltrygghet och kombinationsspel, och lägger man därtill att Sergi Samper imponerade mot Juventus känns fjolårets mittfältsproblematik främmande.
 
Även den sista tredjedelen fungerade utmärkt i den första halvleken. Inte bara kom Messi till sin rätt centralt i plan – även Neymar och Suárez utgick från centrala positioner, och av försäsongsmatcherna att döma vill Valverde ställa upp med enligt en 4-3-1-2-uppställning, där MSN huserar centralt i plan. Ett spännande val, som hittills har visat sig lyckosamt.
 
Allt som allt en klart godkänd insats, med ett par intressanta, taktiska indikationer om vad som komma skall. Härnäst väntar Real Madrid, natten mellan lördag och söndag!


Força Barça!