Varför oroa sig? Vi har ju Suárez.
 
Förutsättningarna var glasklara: Barcelona kom till matchen med en fin insats mot Inter i närminnet, men också utan världens bäste.
Real Madrid kom med en förskräcklig form, men också allt att vinna, och trots allt en startuppställning med elva fenomenala fotbollsspelare. Visst fanns det fog för att vara nervös. Men, det skulle visa sig vara helt onödigt.
 
Visserligen hade Real Madrid en fin period i början av andra halvlek, då matchen bara var en Modric-stolpe från 2-2, men sett över hela matchen så var det en fin prestation som präglades av vilja och kamp.

Rent spelmässigt hade Barça vissa riktigt fina bolltrillande passager, men tillät ändå Real en hel del bollinnehav (som slutade i 53-47). Detta var ju uppenbarligen en framgångsrik taktik i andra halvlek då Barça i stort sett kontrade in tre mål, men om man nu ska vara jävlig och leta brister så får det kanske vara just bristen på kontroll.
 
Suárez var givetvis briljant, men det fanns fler spelare som verkligen klev fram med Messi på läktaren. Coutinho hittade inte alltid rätt, men gjorde trots allt ett väldigt viktigt mål. Ivan Rakitic agerade stundtals lågt sittande quarterback, och hittade in bakom Reals för dagen naiva backlinje gång efter annan. Arthur var precis lika spindelbra som han varit de senaste matcherna. Jordi Alba liknar allt mer en anfallare i sitt rörelsemönster (hans 2-0-mål mot Inter var anfallsspel på hög nivå) och var som alltid en sanslöst viktig spelare för Barças offensiv.
 
Återigen var det Rafinha som fick förtroende från start, vilket resulterade i en typ av 4-3-3-formation. Rent offensivt såg det i alla fall oftast så ut - defensivt sjönk Coutinho och Rafinha ner, medan Arthur fick ligga strax bakom Suárez i en 4-4-1-1-uppställning. Något förvånande var det att Arthur blev Suárez närmaste hjälpreda i presspelet, men så mångfacetterad som brassen är blev det inte något bekymmer.
Rafinha blev tyvärr inte särskilt lyckosam överhuvudtaget, och fick också rättmätigt kliva av i 60e minuten.
 
Efter en Clásico-seger med 5-1 är det svårt att göra annat än att gå på moln, men om man ska ta sig ned på jorden för ett kort ögonblick kan det trots allt finnas ett värde i att ifrågasätta motståndet. Visst var Barcelona bra, men bortsett från tio minuter i andra halvlek var Real också oerhört tama och tandlösa. Vad är det egentligen som pågår hos Los Blancos? Visst saknar laget en viss portugis, men innebär det att samtlig vinnarmentalitet är bortblåst?
 Bale hänger med huvudet, Benzema missar, Ramos slår ut med armarna. De enda spelarna som visade någon form av tro var Marcelo och Isco.
Vi ska inte fastna i för mycket Real Madrid, men i dagsläget är huvudstadslaget inte den tydliga värdemätare man kanske trodde på förhand. Frågan är hur länge (hur många timmar?) Lopetegui får sitta kvar.
 
För att återvända till Barcelonas match så ska givetvis Suárez ha en rejäl eloge för sina 90 minuter. Som vi alla har skällt på honom i två raka säsonger nu, men oj så viktig hans mentalitet visar sig vara. Suárez är skapad för att spela dessa matcher, och även om han fortfarande är precis lika klumpig som alltid så tar han sig till lägen och han oroar motståndarförsvaret precis hela tiden. Skapad straff, förvaltad straff, nickmål från 400 meter och en delikat friläges-chipp. Ett oerhört rent anfallshattrick, helt enkelt.
 
När laget producerar fem mål framåt är det lätt att glömma bort försvarsspelet, men även Piqué och Lenglet ska ha beröm för sina insatser. Piqué har även han fått sin beskärda del kritik, men idag var han följsam, noggrann och beslutsam – och precis så bra som han kan vara när han väljer bort Leganés hemma-nonchalansen.
 
Som grädde på moset fick både Dembélé och Vidal komma in i matchen och faktiskt bidra med ett mål. Vidal visade under den korta tiden vilken tvåvägsmittfältare han är – med lite mer tålamod kan hans närvaro också komma att bli viktig.
 
Matchens tre bästa spelare:

Arthur – Efter 25 spelade minuter stod det i grafiken att han hade 23 av 23 passningar korrekta. Mr 100% - med världshistoriens lägsta tyngdpunkt klarar han av att hela tiden ha bollen under kontroll samtidigt som han kan leta alternativ. Oerhört viktig, och bara synd att Curtois stoppade honom från att kröna sin insats med ett mål.
 
Luis Suárez –Tog inte bara ansvar i sina tre mål, han slet dessutom genom hela matchen.
 
Sergi Roberto – Två assist (första ”inlägget” till Suárez dock lite oklart) och en som alltid väldigt rivig insats. Stångar bollen fram till Suárez vid 4-1, och hade överlag god kontroll defensivt.
 
Statitstik:

Bollinnehav: 53 – 47
Skott: 13-15
Skott på mål: 8-4
Gula kort: 2-2