Laguppställningar:
 
 
FC Barcelona:
 
                             MATS
                      Piqué    Umtiti
Semedo                                        
                           Busquets (Paulinho, 66´)
                                                                  Alba
                  Rakitic           Iniesta (Denis, 85´)
Roberto (Gomes, 83´)
                     Messi
                               Suárez
 
 
AS Roma:
                       
                            Allison
Peres         Fazio       Manolas         Kolarov
 
      Pellegrini    De Rossi      Strootman
     
         Florenzi      Dzeko     Perotti
 
 
 
Första halvlek:
 
I vad som skulle komma att bli en lika delar högintensiv och slarvig halvlek, var det Roma som inledde starkast.
 
Inte bara gjorde italienarna livet surt för Barcelona genom sitt modiga press-spel och sina höga utgångspositioner – med marginalerna på rätt sida kunde de mycket väl ha blivit tilldelade en straff, när Edin Dzeko gjordes ner av Nelson Semedo i den tionde minuten.
 
Men icke. Varken då, eller när Alessandro Florenzi senare gick ned precis på straffområdeslinjen. Och när kapten De Rossi i den 38:e minuten – efter en 20-minutersperiod fylld tekniska misstag och halvchanser i båda riktningarna – placerade in ledningsmålet i fel bur, var det nästan så att man led med romarna.
 
Halvtid, och 1-0 till Barça.
 
 
Andra halvlek:
 
Alltjämt slarvigt, men desto mer fruktbart.
 
Ungefär så skulle jag beskriva spelet i den andra halvleken. Trots katalanernas fortsatta oskärpa lyckades Roma (med undantag för Diego Perottis nick-blunder omedelbart efter pausvilan) inte penetrera det storspelande Barça-försvaret, och i takt med att romarna tröttnade kunde istället hemmalaget göra slag i saken.
 
Först med hjälp av Kostas Manolas, som i den 55:e minuten olyckligt stötte in bollen i eget mål, och sedan genom Gerard Piqué, som strax därefter utnyttjade returen på ett Luis Suárez-avslut. Halvtimmen kvar, och 3-0 till Barça!
 
Vilket där och då kändes som spiken i kistan. Men, med omkring tjugo minuter kvar att spela, vaknade Roma till liv.
 
Eller var det Barça som slappande av? Hur som haver kopplade Roma plötsligt grepp om matchen, och inom loppet av tio minuter hade Diego Perotti hittat Edin Dzeko i straffområdet, och Roma reducerat. Ställningen 3-1, med tio minuter kvar av matchen.
 
Och vilka tio minuter sedan! Låt vara att nivån på fotbollen alltjämt var usel – men med Romas nytända hopp, och Barças målsättning att döda dubbelmötet, tände matchen till rejält. Böljade i båda riktningarna, och bjöd på flertalet målchanser.
 
And sure enough – i den 87:e minuten höll sig den för kvällen genomusle Luis Suárez framme, och placerade in fyran efter flipperspel i straffområdet. Ett mål som nog får betraktas som nådastöten i dubbelmötet.
 
Slutsignal, och 4-1- till Barça!


Reflektioner:
 
Med undantag för inställningen och arbetsbördan – en rakt igenom dålig fotbollsmatch.
 
Framförallt tekniskt. Båda lagen slarvade rejält i det tekniska utförandet, och sålunda fick vi se en match som utgjorde av massivs med isolerade situationer, snarare än av mönster och idéer. En match som kändes mer engelsk än spansk, i det att inställningen vida överträffade själva utförandet.
 
Vilket för mig till Valverdes taktiska ansats. För det går ju hand i hand, trots allt.
 
I grund och botten tycker jag Valverde går fel i sin ansats. Naturligtvis borde han ha vridit upp återerövringen, och försökt spela på klassiskt Barça-vis. Det är inte Real Madrid vi möter, direkt.
 
Men om nu Valverde insisterar på att spela en mer traditionell fotboll, har jag full förståelse för att han till exempel väljer Roberto framför Dembélé. Mycket hellre det, än att vi – likt i returmatchen mot Chelsea – spelar försvarsspel utan spelare som kan försvara.
 
För tycka vad man vill om kvällens match – men Roma skapar inte särskilt många målchanser. Vi må göra en usel insats, men vi släpper till långt mycket färre målchanser än mot Chelsea. Och det tror jag till viss del har att göra med laguttagningen.
 
Men nog om det. Nu till kvällens awards. Och kängor.
 
Vi börjar med Nelson Semedo, som jag tycker gör en fin match. Framförallt med, men även utan boll. Keep it up, Nelson!
 
Dessutom tycker jag Iniesta står för en väl godkänd insats. Bolltrygg som alltid, men mer företagsam i 1v1-spelet än vanligt. Skoj att se!
 
Och sist men inte minst, Luiz Suárez. Vilken jävla plattmatch av uruguayanen, som sannerligen blandar och ger den här säsongen. Gör visserligen ett mål – och ligger bakom ett annat – men i övrigt såg han mer gordo ut än någonsin. Plågsamt att titta på, emellanåt.  
 
 
Matchfakta:
 
FC Barcelona – Roma: 4-1
De Rossi (självmål, 38’), Manolas (självmål, 55´), Piqué (59´), Dzeko (80´), Suárez (87´)
 
Bollinnehav: 56 – 44
Skott: 17-7
Skott på mål: 9-3
Gula kort: 0-2