Philippe Coutinho på bänken, till förmån för Sergi Roberto.
 
Ja, ni läste rätt. När de flesta väntade sig ett nykomponerat, offensivt mittfält, valde Ernesto Valverde en annorlunda väg.
 
Nedan följer den katalanska startelvan i sin helhet:
 
MATS
Semedo, Piqué, Umtiti, Alba
Roberto, Busquets, Rakitic
Messi, Suárez, Dembélé

 
 
Och även Alavés bjöd på överraskningar. Knappa dygnet innan avspark landade nämligen nyheten att John Guidetti petades ur baskernas premiärtrupp.
 
Nedan följer gästernas startelva:
 
Pachecho
Aguirregabiria, Laguardia, Maripan, Duarte
Jony, Wakaso,Torres, Garcia, Ibai
Sobrino



Första halvlek:
 
En pasillo för de regerande mästarna, en tyst minut för de bortgångna, och pang – så var den tre månader långa Barça-väntan äntligen över.
 
Trodde man. Men av den inledande halvtimmen att döma befann sig katalanerna fortfarande på semester. Press-spelet satt inte, kreativiteten lös med sin frånvaro, och bortsett från ett par, tre halvfarliga Messi-genomskärare lyckades hemmalaget inte bräcka det för kvällen välorganiserade Alavés-försvaret.
 
Baskisk patrull, alltså. Och vore det inte för Umtitis försvarsspel och Ter Stegens mittfälts-fötter kunde gästerna – med Ruben Sobrino som främsta vapen – mycket väl ha kontrat in en balja eller två.
 
Men alltjämt mållöst. Där och då, och ända in i halvtidsvilan. Detta trots att Barça under loppet av den avslutande kvarten höjde tempot rejält, och skapade en hel drös med kvalificerade målchanser. Framförallt genom Leo Messi, som bland annat prickade ribban på frispark i den 38:e minuten, men även genom Ousmane Dembélé, som minuten senare bommade ett friläge.


Andra halvlek:
 
Philippe Coutinho in, och Sergi Roberto ner på högerbacken.
 
Ett smart drag, med facit i hand. Med Coutinho på plan gav Barça ett livligt intryck, och plötsligt var känslan att den baskiska försvarsmuren förr eller senare skulle falla.
 
Och visst. I den 64:e minuten fick Leo Messi sitt andra frisparksläge, och en genialisk minut senare hade Barça tagit ledningen. Argentinaren sköt under muren, grundlurade Fernando Pacheco i bortamålet – och satte FC Barcelonas 6000:e ligamål någonsin. Inte illa pinkat, även med Messis mått mätt.  
 
Med dödläget brutet slappnade katalanerna av något, och trots att skärpan var långt ifrån perfekt – och trots att Guillermo Maripan med lite tur kunde ha knoppat in kvitteringen i den 79:e minuten – gav man ett förhållandevis kontrollerat intryck.
 
Och när sedan Coutinho satte dit tvåan i den 83:e minuten, gick luften ur Alavés. Så till den grad, att Messi tilläts göra sitt andra mål för kvällen i den 92:a minuten.
 
Slutsignal, och 3-0 till Barça!


Reflektioner:
 
Segt, idéfattigt och oskarpt.
 
Åtminstone i den första halvleken. Med Rakitic och Roberto på mittfältet saknades såväl x-faktor som bolltrygghet i speluppbyggnaden, och med Suárez och Dembélé under isen stod och föll anfallsspelet med Leo Messi.
 
Det såg ut som förra säsongen, helt enkelt. 4-3-3-uppställningen till trots. När de flesta (inklusive jag själv) trodde på en balans lik den under försäsongen, valde Valderde annorlunda.
 
Vilket lämnar en halvt besviken. Att till exempel plocka in Arturo Vidal för att balansera upp ett i övrigt bollspelande mittfält har jag inga som helst problem med (jag till och med förväntar mig det), men att starta Rakitic och Roberto SAMTIDIGT är för mig obegripligt. Faktiskt.
 
Nu vinner Barça matchen ändå. Och sammantaget får man säga att slutresultatet var i underkant. Men till större, svårare matcher vill det till att Valverde löser mittfälts-ekvationen på ett annorlunda sätt.
 
Det slår jag fast redan här och nu.
 
 
Matchfakta:
 
FC Barcelona – Alavés 3-0
Messi (64’), Dembélé (83´), Messi (92´)
 
Bollinnehav: 76 – 24
Skott: 20-2
Skott på mål: 9-0
Gula kort: 0-2