Landslagsuppehåll är oftare än sällan synonymt med ord som tråkigt, meningslöst och ointressant men faktum är att den sessionen av landslagsfotboll vi just bevittnade fick oss landslagstvivlare att haja till. Vi bjöds på sensationella och gastkramande avgöranden i så gott som varenda världsdel.
 
Mohamed Salah skrev in sig på den egyptiska fotbollshimlen genom att smälla dit avgörande 2-1 på straff i matchminut 93 inför 86 000 skrikande åskådare på El Borg Arab stadion och skickade där med landet till deras första VM-slutspel sedan 1990.
 
Argentina spelade en måstematch i Quito, på 2700 meters höjd(syrebrist deluxe), mot Ecuador. 39 sekunder tog det och så var hemmalaget i ledningen, där och då såg det inte ut som att någon kunde rädda La Albiceleste. Men har man Lionel Messi i sitt fotbollslag så kanske han rullar in en boll under målvakten, möjligtvis dunkar upp den i krysset för att sedan eventuellt avsluta med att springa ifrån varenda ecuadorian som försöker sparka ner honom bara för att till slut lyfta den över keepern och skicka Argentina vidare. Men bara kanske.
 
Borta i Nordamerika är de inte kända för sin enorma konkurrens, Mexiko och USA brukar dansa igenom det där kvalet ganska enkelt. Men denna gång ville fotbollsgudarna annorlunda. USA hade allt i egna händer inför sista matchen och skulle bara åka till Trinidad för att plocka hem de tre poängen mot jumbon och boka flygbiljetterna till Ryssland, men icke då. En insats sämre än det mesta gjorde att jänkarna fick lämna den karibiska ön poänglösa och samtidigt se sig passerade av både Panama och Honduras. VM 2018 får klara sig utan amerikaner.
 
***
 
Nog om landslag, det är ju trots allt Barça detta i huvudsak ska handla om och nog finns det saker att nämna alltid. Bland annat kommer det första riktiga inhemska testet i helgen. Atlético Madrid ska avklaras på nybyggda Wanda Metropolitano och det är inte för inte många Barça-supportrar kommer dit med en något osäker känsla.
 
Att FC Barcelona har haft relativt lätt för Madrid-laget under de senaste åren går inte att blunda för men oavsett statistik så är det på förhand en av de jobbigaste matcherna som finns. Simeones Atlético är inte att leka med. De har två vinster på sina två ligamatcher på arenan och en viss Antoine Griezmann har målat i alla matcher som spelats på Wanda Metropolitano, inklusive Champions League matchen mot Chelsea. Barça har vunnit fem av de sex senaste bortamatcherna mot Rojiblancos men i huvudet på en supporter är allt det där bortblåst när visslan ljuder.
 
Matcher direkt efter landslagsuppehåll är vanskliga att förutse, dagsformen på spelarna kan se helt olika ut beroende på restimmar och speltid under den senaste veckan. Sydamerikanerna har det extra jobbigt med tanke på avstånd samt tidsskillnaden, något det kryllar av i båda lagen.
 
För att dra till med en gissning: 1-1.
 
***
 
Denis Suárez gav jag en rejäl hyllning förra veckan och det mesta tyder på att 23-åringen får fortsatt förtroende när han förväntas ta plats i Valverdes elva till helgen. I Dembélés frånvaro är det Deulofeu och just Denis som är de hetaste alternativen och SPORT rapporterar att den sistnämnda ligger närmast till hands för den gode Ernesto.
 
Det Deulofeu ger laget i form av löpvillighet och vilja att utmana en-mot-en är unik men att Denis är den bättre fotbollsspelaren tror jag de flesta skriver under på.
 
***
 
I övrigt noterar vi att Barcelona B harvar runt i mitten av Segundan, precis som väntat. En spelare som fått mycket beröm är José Arnáiz, det 22-åriga nyförvärvet från Real Valladolid. Arnáiz som huserar till vänster i B-laget har stått för tre mål samt en assist på de sju inledande matcherna. Enligt flera katalanska medier finns den unge spanjoren i Valverdes tankar och chansen finns att vi ser honom i A-laget inom en snar framtid.
 
Förutom Deulofeu så är det ont om rena yttrar i Barcelonatruppen, vilket rimligtvis inte borde ligga Arnáiz i fatet utan tvärtom. Hur du än väljer att bygga en trupp så vill du ha olika spelartyper. Deulofeu har inte vart usel men inte heller rosat marknaden, José Arnáiz kan därmed vara ett alternativ.
 
***
 
När Barcelonas VD, Oscar Grau, i veckan gick ut och meddelade att man absolut har pengarna för at värva Coutinho redan i januari så blossade ryktena självfallet upp igen. Ganska fascinerande tendens som de ledande figurerna i FC Barcelona har, för det är inte första gången de uttalar sig om eventuella värvningar.
 
I augusti satt Pep Segura på en presskonferens och nästan skröt om hur nära de var att signa både Ousmane Dembélé och Philippe Coutinho, något som bekant inte skedde. Det normala som en ledande person säger i ett sådant läge, såvida det inte är HELT klart, är något i stil med ”Vi jobbar på det” eller ”Vi kommenterar inte enskilda förhandlingar”. Men nej, inte i FC Barcelona inte. Istället spyr de ur sig floskler som ger hel-uppslag i varenda sporttidning i Europa.
 
Oprofessionellt är ordet.
 
Det rimliga avslutet i Coutinho-sagan är att brassen hamnar i Katalonien, men att det skulle ske redan i januari ställer jag mig mycket tveksam till.