Med säsongen 17/18 nyss avslutad och VM runt hörnet ligger fokus på den europeiska klubbfotbollen långt borta. Trots det är den omöjlig att släppa helt, speciellt med de stundande och förmodade förändringarna i Barcelona till hösten.

Robert Fernández tid som sportchef, eller teknisk direktör som det officiellt heter, i klubben har nått vägs ände då kontraktet går ut i slutet av juni och Barcelona inte kommer att förlänga. Uselt enligt vissa då Robert generellt ses som den minst inkompetenta av de ledande figurerna i klubben. Istället börjar det ryktas om eventuella ersättare och det senaste, och i nuläget hetaste, namnet är Ramón Planes. Planes har gedigen erfarenhet från elitfotbollen och har verkat som sportchef i bland annat Espanyol, Tottenham och nu senast Getafe. En av de bättre spanjorerna inom sitt yrke men vad han har att göra i en gigantklubb som FC Barcelona är svårt att förstå, även för de inbitna nere på den iberiska halvön. Väl utfört arbete i Espanyol och Getafe i all ära men steget till världstoppen där ifrån är tämligen (minst sagt) stort. Rykten gör också gällande att en före detta Barcelonaspelare också ska ansluta sig jämte Planes i samma roll.

Men ända sedan Sandro Rosells inträde i klubben 2010 är svårförklarliga beslut snarare en vana än någonting annat. Planes kanske blir kanon i slutändan men chansen på förhand får ses som liten, sanningen är den att firma Bartomeu/Segura vill kunna styra folket på de vitala positionerna (tränare, sportchef) som marionettdockor. Därav anställningarna av mindre meriterat folk från klart mindre klubbar som rimligtvis bör ställa mindre krav och skapa mindre problem på grund av deras förvåning av att ens komma på tal.

*Ändring: Samtidigt som denna text skrevs gjorde Barcelona det officiellt att Robert Fernández lämnar klubben i takt med att hans kontrakt går ut den 30 juni. Ersätter gör Eric Abidal.

Abidals intåg kom som något av en överraskning även om det pratades om att en före detta spelare skulle ersätta Robert, tillsammans med Planes. Henry och Puyol var dock namnen som nämndes mest frekvent. Tillkännagörandet av Abidal som teknisk direktör (sportchef) sägs inte ha någon inverkan på Ramón Planes vara eller icke vara i Barcelona, han ska fortsatt vara en del av planerna och kommer att presenteras snarast. 

Konspirationsteoretikern i mig säger att detta rakt igenom är en rökbomb från Bartomeu och Seguras sida. Med Abidal på en så pass hög position kommer det vara svårare för oss fans och andra utomstående att kritisera ledningens beslut då alla älskar Abidal. Abidal faller inte under Planes/Valverde profilen då han inom klubben redan är väldigt aktad, däremot kommer han kunna agera som en form av sköld för Bartomeu och Segura. Vi får inte glömma att Segura fortfarande har sista ordet i väldigt mycket då Bartomeu gett honom stor makt i och med hans roll som General Manager vilket gör att Abidals, och med största sannolikhet Planes, roll blir något diffus.

Hur som helst, dumt att vara allt för negativ. I den bästa av världar får Abidal fria tyglar och bevisar sitt värde som Technical Director på bästa sätt.

***

Sport basunerar idag ut en förstasida som Thiago pryder. 

“50 milliones + Digne”

Rimligare än så blir det inte. Bayern har enligt tysk media beslutat sig om att släppa Thiago om rätt bud kommer. Med den infon är det inte mycket att fundera på, Thiago är EXAKT den profil som truppen behöver, både personlighetsmässigt och fotbollsmässigt. Ror inte ledningen in det här, om Thiago själv vill flytta tillbaka givetvis, finns inte mycket hopp kring framtida rekryteringar kvar. När dessutom gamle storspelaren och numera chef för institutionella relationer i Barcelona menar att Thiagos beslut att flytta från Barcelona 2013 inte är ett problem, som det tidigare ryktats om, ligger vägen öppen. Med Iniesta i Japan är en ny innermittfältare ett måste och frågan är om någon annan spelare i hela världen passar bättre än just Thiago?

För er som inte har koll på hur Thiago presterat under sina fem år i Bayern så har han utan tvivel utvecklats till en av världens bästa på sin position. Han dikterar tempo, bryter linjer och luckrar upp lågt stående försvar. Den Italien-födde spanjoren är dessutom en av få spelare i världsfotbollen som kan agera som en traditionell nummer 6, 8 och 10 på mittfältet.

En no brainer helt enkelt…