Efter Hristos inledande derbysuccé hade turen kommit till Real Zaragoza att få smaka på den östeuropeiska käppen. Inget ont mot Zaragoza, jag diggar dem, men man kan ju inte komma ifrån att laget består av spelare som andra lag ratat, underligt att de går spelar så bra som de gör. Nog om det, Celestes hade fått smak på det goda livet efter ytterligare en derbyseger och flera trodde att Hristoeffekten skulle hålla i sig även i en av säsongens svåraste matcher, borta mot Champions League-jagande Blanquillos.

Vår käre tränare valde att fortsätta med 4-4-2 trots bortaplan. Saknades gjorde Pablo Garcia och Contreras. Om Gustavo Lopez blivit petad eller skadat sig har jag inget svar på, hur som helst så ersatte Antonio Nuñez honom.
Högst upp fick Baiano och Canobbio förtroendet, Nené flyttades automatiskt ner till sin naturliga vänsteryttersposition och Iriney/Oubiña bildade mittfältslås.

Pinto
Angel-Tamas-Lequi-Placente
Núñez–Iriney–Borja Oubiña–Nené
Baiano–Canobbio

Inledningsvis valde Zaragoza att försöka rulla ut sina motståndare dock utan lycka, de flesta sattes inte tillräckligt precist för att skapa problem för Celtas kompakta försvarsuppställning. Celta fick aldrig chansen att visa vad Baiano/Canobbio går för innan olyckan var framme. 19 minuter in i matchen var Canobbio tvungen att tacka för sig. Bamogo ersatte.
Celta fick aldrig chansen att visa vad Baiano/Bamogo går för innan olyckan var framme. 27 minuter in i matchen var Baiano tvungen att tack för sig. Stoichkov ersatte, tyvärr inte. Jesus Perera anslöt till den trogna skara Celtaspelare som fortfarande var kvar på planen – de flesta hoppades på ett under snarlikt vattenpromenaden från Jesus.

Zaragoza fortsatte att föra spelet och var nära att ta ledningen när Piques frispark smet precis utanför.
Publiken på la Romareda hoppades på en betydligt roligare andra halvlek lika mycket som Hristo hoppades på att hans adepter skulle spelade det vackra spelet som de kan. Tyvärr var det mest tjongande från våran sida, mycket överraskande med tanke på vem tränaren är och vad han är känd för.


Celta bjöd upp till dans i andra halvlek och i huvudsak Nené var en attraktion värd namnet. När han för 28 gången rundade Pique – plus Pereras tunnel – konstaterade den ovanligt duktige kommentatorn att backen förvandlats till en rundningskon lagom till andra halvlek. Jo visst hade han det, men det var fortfarande alldeles för ineffektivt för att skrämma topplaget Zaragoza. Nenés friläge, efter att ha rundat ”gissa-vem”, var det farligaste men hans skott smet över ribban.

Ett par perfekta hörnor signerat brasseälskling nummer ett senare var det dags för ett litet halvskojigt bråk efter att varken domaren eller motspelarna brytt sig om att Bamogo fått huvudet avboxat av målvakt Ceasar Sanches. Nené och eleganten D’Allesandro varnades.
När Bamogo senare kom in på planen igen fick han i stort sett en hel planhalv för sig själv likt en inkommande hockeyspelare från utvisningsbåset, men Bamogo var alldeles för långsam och snubblade i skottögonblicket.

Ewerthon äntrade sedan planen och krasch, bom så var matchen körd för vår del. Hans första mål kom från 20 meter och var onekligen ett bra placerat skott. Sedan byttes av någon anledning Nené ut och allt blev än mer uppgivet.
Ett par minuter senare tråcklade sig Ewerthon igenom försvaret – tunnel på Tamas – och Pinto såg ut som ett träd äpplen när det lösa skottet kom. Han borde ha tagit det även om det var från kort avstånd.

Hristo var inte alltför missnöjd efter matchen och även om det som vanligt känns onödigt måste vi kanske inse att Zaragoza borta är en av de svårast möjliga uppgifterna.

Om det visar sig att Baiano och Canobbio är allvarligt skadade lär Hristo vara ombytt till nästa match…