En hyllning...

Jag måste erkänna att jag inte har så stor koll på trender men årets trend i La Liga är nog den trendigaste trenden som någonsin har kallats för en trend - att värva sydamerikanska spelare är inne.

Det kommer att bli ett roligt år för alla oss supportrar av sydamerikanska spelare och spansk ligafotboll. Dessa två element blandas varje år vid denna tidpunkt då dem sydamerikanska ligorna precis har avslutats och den spanska når en ny nivå när inköpen är klara. Vi kan fastslå att Real Madrid och Villarreal redan har visa framfötterna genom att värva flera intressanta namn. Vid det här laget så är Higuain. Gago och Matías Fernández ännu bara ihopsatta bokstäver på pappret och i deras nya klubbar så får dem börja om från noll.

Det kan vara svårt att genomskåda hypen tack vare alla tjugo sekunders YouTube klipp som visar spelare X tunnla tre försvarare innan han lobbar målvakten vilket får den galna publiken att bli ännu galnare, kommentatorn hesare när han skriker det obligatoriska ”GOOOOOOL!” och du själv fastslår att han skulle vara en spektakulär värvning för din klubb.

Men visst fan är det spännande när en 18-åring från Argentina blir köpt för 250 miljoner kr!
 
Det är FM spelaren inom dig som vaknar till liv när du läser rubriken <Ditt lags namn> är ute efter 17-årig underbarn från Colo-Colo, Independiente, Penarol eller nått annat exotiskt lag. Årets upplaga av La Liga är inget undantag, om du inte förstår det jag skrev längre upp så syftade jag på Atléticos Sergio Agüero. Själv så satt jag och sökte efter varenda liten video som jag kunde hitta av ”El Kun” när affären blev klar. Jag menar, 250 miljoner kr är otroligt mycket pengar i dagens fotboll, t.ex så är jag helt säker på att Celtas startelva kostade mindre att sätta ihop och jag är helt ärlig när jag säger detta.

I mitt tycke så investerade Madrid laget 250 miljoner kr i spelaren, han kommer att kosta 250 miljoner om han inte lever upp till förväntningarna inom några år. Men det kommer visa sig vara en god affär för att Atletico har börjat bra och verkar nå en efterlängtad Champions League plats. Agüero har visat vägen för den nya vågen av sydamerikanska spelare som är på ingång. Real Madrid skulle såklart också visa att dem kunde när först Marcelo köptes från Fluminense och sedan Gago och Higuain från Boca Juniors.

Handen på hjärtat, hur många av er kände till Higuain innan den galna veckan då alla europeiska storklubbarna ville ha han och Domenech tog ut han till franska landslaget? Fast detta betyder inte att han är på något vis dålig utan att förväntningarna bör inte vara så stora på en kille som för knappt två veckor sen fyllde 19 år (passande nog på min egen födelsedag, den 10:e december)

Men redan nu så finns det massor utav etablerade sydamerikanska spelare i La Liga som har höjt ribban. Visst gjorde Zaragoza årets kap när dem fick Aimar? Och behöver jag ens nämna Ronaldinho som bara blir bättre och bättre för varje omgång?
Så min vän det är bara att luta sig tillbaka och se alla dessa spelare från världsdelen som aldrig slutar att producera underbarn.

Så mitt tips till ”årets bästa nyförvärv från Sydamerika” när säsongen ska summeras?
Celtas egen George Lucas, såklart.

En sågning...

Eftersom ett visst katalanskt lag vann både ligan och Champions League förra året kan det tyckas konstigt att jag ger mig på just det lagets regista. Ett lags regista trampar man inte på, inte när det är medvind och fansen råkar gilla just honom lite extra. Om registan skulle heta Svensson i efternamn och turnering hetat VM skulle det möjligen gått bra att hoppa på honom.
Tyvärr för min del så heter killen Deco, laget Barcelona och tabellplaceringen är tvåa. Eftersom jag varje år reser ner till Barcelona kommer jag att behöva minst två livvakter denna gång och mina krönikor kommer att sluta läsas av mestadels av de katalanska fansen, i stort sett hälften av Spaniensektionens läsare.
Men det är det värt, allt är värt känslan att fått ut sina aggressioner på sitt irritationsobjekt nummer ett.
Ett irritationsobjekt utan moraliska värderingar. En fuskare som inte tvekar när han lägger sig efter en lätt snudd från mittbacken. En fuskare som är lika överskattad som en svensk politikers nyårsfest. En fuskare som lever på sitt namn, knappast på fotbollen han inte har i kroppen.
Följ honom en match, hur många passningar slår han egentligen rätt i rad? Var tredje går i alla fall käpprätt åt skogen.
Alla hans felpassningar skulle ju glömmas bort om han utan en min jobbade tillbaka bollen. Tyvärr så har hans ögonbryn en kronisk böjning som gör att han alltid ser sur ut, vilket inte gör hans handviftande och stillastående bättre när han slagit bort bollen. Finns det ingen värdighet i den portugisiske mannen?
Det verkar som om all värdighet flöt av honom i flygplanet från Oporto. Spelande i den vitblåa tröjan visade han prov på skicklighet ibland. Han var tvungen att ta ansvar när de andra inte var storstjärnor, vilket han visade t.ex. när Mästarcupsguldet togs hem till Portugal. Hans intelligenta passningar och viktiga mål var verkligen en viktig ingrediens i Mourinhos lag. Om han fortsatt på den vägen skulle ni antagligen läst en sågning av Emerson istället.

Men i storstadsklubben slutade de Souza Anderson att spela fotboll. Rijkaard själv älskar den före detta brassen, han skulle aldrig kunna tänka sig att bänka honom.
Om en ande skulle erbjuda mig tre önskningar skulle en av dem vara att få fråga Frank vad han ser i Deco. Den andra önskningen skulle vara att få fråga vad han ser hos Victor Valdes och den tredje troligtvis en pizza till min hungrande mage.

Ett Barcelona med en riktig regista skulle vara oslagbart. Den spelaren finns redan i truppen, han är brasse, har stora tänder och långt hår.
Det finns säkert en massa nissar där ute som tror att Ronaldinho är alldeles för svag för att spela centralt. Två gånger har Rijkaard flyttat in honom centralt. Två gånger har Barcelona vänt underläge till seger. De flesta borde komma ihåg CL-finalen i våras. I halvlek byttes van Bommel ut och Henke kom in. Ronaldinho plockades in i mitten och plötsligt var allt frid och fröjd. En fantastisk insats av honom senare och guldet var Barcelonas.

Happ.

Deco behövs inte. En klubb som Barcelona ska inte smutsas ned av en spelare av Decos kalibrer.