Det är liksom essentiellt i våra liv. Sommar är sol och bad (Silly Season för oss skadade), höst är lika med fika på mysiga caféer (de stora fotbollsligorna för oss skadade), vinter är läsning (om Champions League och annat för oss skadade). Vår equals… fotbollsallsvenskan (plus lite annat för oss skadade). Andra vårtecken för all del - men Allsvenskan är speciell. Överallt – från Trelleborg till Gävle – finns den här känslan; den är förväntansfull, hoppfull och jag är så avundsjuk på spelarna som får gå ut på mattan som borde vara grön och lira inför läktare som är fullare än vad de borde vara. Jag är lika entusiastisk över Allsvenskan – okej nästan lika entusiastisk – som jag var efter att ha läst Harry Potter och de vises sten första gången. Då var jag entusiastisk över slottet, stugorna, kyffet under trappan, maten, fienderna, elevhemstillhörigheten, Dumbledore, quidditchserien, första middagen efter skollov. Men mest av allt var jag entusiastisk över magin. Såklart. Jag vet inte hur bra det kommer att funka – trots allt har ingen sagt "You’re a wizard, Oscar", till mig ännu – men jag greppar ändå trollstaven och leker Harry Potter med Allsvenskan 2009.

Slottet: Fortfarande Råsunda. En kompis kallade den "öststatsarena" och han har en poäng. Men en av mina fotbollsdrömmar är ju faktiskt att se fotboll i forna Sovjet. Derbyn på nationalarenan kommer att vara grymt 2009.

Stugorna: Skulle egentligen vilja säga mysiga Örjans Vall och Söderstadion. Men i år är stugorna av det modernare snittet. Det är nybyggt i Göteborg och Malmö. Bra att Gamla Ullevi heter Gamla Ullevi. Swedbank Arena var dock lite väl själlöst. Money talks, såklart.

Kyffet under trappan: Rambergsvallen… Mindre entusiastisk här, i och för sig.

Maten: Okej, här är jag grymt entusiastisk. En kokt i halvtid. Mmm.

Fienderna: Tänk att vara Öisare och vara på Gamla Ullevi för matchen mot Gais på söndag. Eller att vara Öisare och möta IFK den 20: e. Eller att vara Ellos och möta IFK på Borås Arena den 4: e maj. Eller att vara Djurgårdare och möta AIK… Det går att hålla på i evighet.

Elevhemstillhörigheten: Måste vara magiskt att vara BP-spelare och veta att alla tippar en sist. Precis som Hufflepuff aldrig togs på i Quidditchmästerskapen. För de allra flesta är Allsvenskan mycket mer identifikation än vad Premier League nånsin kan bli.

Dumbledore: Bosse Johansson tog över ordförandeskapet i SEF från Bosse Lundqvist på samma sätt som Dumbledore en gång tog över rektorsplatsen från Armando Dippet. Bra, jag hade ändå aldrig mycket till övers för vare sig Lundqvist eller Dippet.

Quidditchserien: Vinns i år av Malmö FF. Någon egentlig motivering har jag inte. Tycker inte att Roland Nilsson lyckats bygga upp ett spelsystem som håller för guld. Men jag trodde aldrig på Slytherin heller. De vann quidditchmästerskapen ett år.

Magin: Hoppas jag Robin Söder står för. Bra, vindsnabb lirare som är förvånansvärt bra på huvudet. "Åh Robin Söder, Åh Robin Söder, Han sänker Djurgårn, Med sina mål, Han är bara tio år gammal, Men det spelar ingen roll." Lite småkul, sådär.

...förresten jag glömde Första middagen efter skollov: Till helgen kör vi!