Nu kommer lite mer detaljerat hur ”Delije Sever” uppstod och hur man tagit fotbollsvärlden med storm med sina otroliga koreografier, tifoscener och sin otroliga passion för klubben..

Ända sedan Crvena Zvezda kom till som sportorganisation har det utvecklats en ”image” av vad en Delija eller Zvezdas är. 
Den allra första supportergruppen uppstod år 1948 och hette ”medlemmar – vänner”. Antalet medlemmar kom upp i 120 st. Zvezda drog till sig många intellektuella människor och förre detta handelsmän, men även många rent ut sagt skitstövlar, som blev en symbol för Belgrad. 
Till skillnad från 50- och 60-talet där man kunde få syn på ett fåtal flaggor på läktarna, gav 70-talet nya supportertrender, massvis med flaggor, banderoller och halsdukar dök upp på Marakanas mäktiga läktare. Man börjar mer och mer åka på borta matcher, både innanför och utanför gränserna. 
Dem allra hetaste fansen började även umgås när det inte är matchdag och sakta börjar de allra mest passionerade fansen att gå ihop till grupper.

Början på 80-talet gav Sever något helt nytt, det blev förbjudet att bära in flaggor på pinne, men allt fler började ha halsdukar, de blev allt fler banderoller och ramsorna blev allt mer melodiska. 
Den riktiga revolutionen kom 1986 då Ultras och Red Devils uppstod, två grupper som ett år senare skulle gå ihop till ett namn: Zulu Warriors. Denna grupp kom att framstå som den mest nyskapande gruppen på Sever och i hela förre detta Jugoslavien.

Röda stjärnan kom även att representera Serbien när man spelade matcher mot andra klubbar från de andra republikerna, därför var dessa matcherna alltid heta och fyllda med intensitet. 

Över 200 supportrar från Crvena Zvezda, år 1986, åkte till derbyt i Aten mellan Panathinaikos och Olympiakos, banderollen med namnet Ultras på, var nästan omöjlig att missa.

Det var även då som den enda riktiga vänskapen uppstod mellan Delije och Olympiakos fans, Gate 7, som kvarstår än idag. Vänskapen grundades på att båda lagens supportrar hade liknelser i grund och botten – båda klubbarna är från respektive lands huvudstäder, har flest titlar i sina länder, klär sig i rött / vitt och kommer från den Ortodoxa Kristendomen. Därav namnet som senare uppstod, Orthodox Brothers




1988 är året då expansionen kom, flera grupper uppstår, det köps in riktiga supportertrummor, man börjar allt mer använda pyroteknik och allt fler åker på borta matcher utomlands.
På våren 1988 blev kontakten med klubbledningen mer allvarlig och samarbete påbörjades. Det första konkreta beslutet var att organisera två supporter bussar till den legendariska matchen mot Milan på San Siro. På arenan befann sig någonstans runt 1000 Delije
Trummor, bengaler och enorma banderoller blev här för första gången representerade utomlands.

Med tiden började de olika gruppernas ledare allt mer förstå att dess styrka och potential inte helt var använd, så en önskan om att alla grupper skulle gå ihop under ett namn började bli starkare och starkare.

På julen 1989 bestämde de olika gruppernas ledare att samla alla sina anhängare på ett ställe och övertala dem om att gå ihop under ett namn, man övertygade fansen att detta var enda sättet att bli ännu starkare och höras mer i fotbollsvärlden.
Man skulle ge den hopslagna gruppen ett Serbiskt namn, tillverka rekvisiter med gruppens namn, och få ett ännu bättre samarbete med ledningen. Efter ett flertal förslag vad gruppen skulle heta, var det ett namn som stod sig högre upp än dem andra – det var på denna dag som Delije föddes! 
Direkt efter detta visste precis alla vad dem skulle göra, vem som skulle hålla möte med klubbledningen, vem som skulle stå för tillverkningen av halsdukar, banderoller, tröjor och vem som skulle få ihop alla fans, inte bara i Belgrad utan runt om i hela landet.

Delije skulle representera sig för första gången som en hopslagen supportergrupp på derbyt mot Partizan, våren 1989. Förberedelserna pågick länge och noggrant och man bjöd på en av de mest otroliga scenerna på den norra läktaren som någonsin skådats inom fotbollen runt om i världen. 

Och här kommer nu en låt som speglar hur varje Delije tänker och känner för sin klubb:

Dobro Znaj

Dobro znaj da uvek tu sam ja
dobro znaj da necu nikada
da te ostavim, da te zaboravim
dobro znaj da uvek tu sam ja

Zvezdo znaj da ludo volim te,
ja ne mogu dana bez tebe
srce svoje sam spreman da ti dam
sto za tebe ludo udara

jednog dana, kada prodje sve
kad me budu stigle godine
znaj da nikada neci doci dan
dan kad necu biti s' tobom ja

I te noci kada izdahnem,
zadnje pivo za tebe popijem,
i na nebu tom na koje idem ja,
sija moja Zvezda Crvena
i na nebu tom na koje idem ja,
sija moja Zvezda Crvena


/ Delije Sever 1989 


1991 var året då Crvena Zvezda blev Europa- och världsmästare, massvis av Delije åkte på matcherna utomlands för att stödja sitt lag, bland annat i: Zürich, Glasgow, Dresden, München och Bari.

På matchen mot Bayern Munchen på Marakana i Europacup-semifinalen, fick vi alla se en atmosfär och inblick på en av dem bästa fansen i världen. Röda och vita ballonger över hela Sever, 100-tals flaggor, konstanta hejarramsor som ekade runt hela stadion och ett hav av bengaler runt hela läktaren som aldrig tidigare skådats någonstans i världen. 



På den historiska matchen mot Marseille i Bari, där Crvena Zvezda blev Europacup-vinnare, reste hela 20 000 Delije för att stötta sitt lag. På stadion San Nicola härjade 1000-tals rullar av papper, ballonger, bengaler, fanor och en enorm (27x50m) Serbisk flagga. Sångerna tystades inte förrän domaren satt pipan i munnen för sista gången den kvällen, men glädjen och firandet pågick flera dagar i Bari och i städer runt om i forna Jugoslavien.



När kriget bröt ut runt om i forna Jugoslavien på 90-talet blev fansen ännu närmare, nästan som en stor familj. Fast i och med den svåra situationen som pågick i Serbien med bombningar och sanktioner började nya grupper bildas under Delije Sever.
Några av de grupper som bildades under 90-talet var: Heroes (1994), Red Boys (1995), Kenjaj (1996), North Army, Lunatics även senare Belgrade Boys (2000).



Fotbollen drabbades hårt av kriget och omvärldens sanktioner mot Serbien, vilket gjorde att klubben och ligan föll ihop, spelare lämnade klubbarna tidigt och klubben började tappa i fotbollseuropa. Men vid sidan av allt som hände i landet och inom klubben, bjöd fortfarande Delije på makalösa scener på den norra läktaren. 
Några exempel på matcher som man minns extra mycket är t.ex. Lazio (2002), Chievo (2002), Partizan (2003), Odense (2003), PSV (2005), Roma (2005) och Milan (2006). 

Under 2000-talet har man haft upp- och nedgångar om man kollar publikmässigt, i ligan kan det vissa matcher endast vara 3-4000 åskådare, fast vid europeiska matcher kan den siffran vara upp till 50 000 åskådare. Den stora skillnaden mellan åskådarna från inhemskt spel till internationellt spel påverkas naturligtvis av den dåliga standarden som bjuds på matcher i Jelen Super Liga.

Idag är Delije fortfarande lika engagerade inför varje match och ger alltid sitt yttersta för att stötta och bära fram sitt lag till flera stora vinster och troféer. Delije är även kända för sina fantastiska shower som man visar upp på Sever, sin otroliga passion för klubben och sin tillgivenhet som är svår att missa. 




Källa: delije.net, delije-caffe.net
Foto: delije-caffe.net