Sirius tog ledningen redan efter tre spelade minuter i kvällens match då Klas Nordström blivit fasthållen i SAIK:s straffområde. Pierre Roos stiger då fram och sätter bollen säkert bakom SAIK:s målvakt Abbe Bodin. SAIK vänder dock snabbt genom Edlund som på två minuter, både hinner göra ett kvitteringsmål och ett ledningsmål. I den 6:e matchminuten står det alltså 1-2 till bortalaget.
  Sirius spelar trots detta på riktigt bra i första halvlek. En hjälpande faktor kan medvinden som Sirius då spelade med ha stått för. Man spelade en snabb bandy och höll samma takt som Sandviken. Att det var två lag som står på varsin sida i tabellen syntes inte just då och efter ytterligare 10 spelade minuter kvitterar Sirius till 2-2 via Joel Wigren på pass av Robin Olsson. Det är också Sirius som gör nästa mål i matchen på straff och återigen är det Pirre som smäller dit den. Siriusledningen håller dock inte halvleken ut, utan Edlund hinner återigen både kvittera och ta ledningen för SAIK. Men SAIK får inte övertaget med att leda matchen med sig in i halvtidsvilan utan i den 45:e minuten slår Ilja Grachev till med ett fint långskott som resulterar till kvittering och 4-4.

Trots en fin första halvek då jag kände att ett flertal spelare i Sirius spelade en bandy jag inte sett dem spela på länge (ex. Ilja Grachev som jag inte tycker att man sett lika mycket som man borde i tidigare matcher) vände vinden bokstavligt talat för Sirius i andra halvlek. Medvinden som hjälpte i första blev till en motvind som stjälpte i andra. Det gemensamt med en hel del slarv i försvaret samt felpassningar som i sin tur ledde vidare till ytor för SAIK med Edlund i spetsen att göra mål på. Och mål det gjorde man.
  Edlund gjorde 4-5 i den 50:e matchminuten innan Muhrén gjorde 4-6 på hörna i den 52:a. Därefter fortsatte Edlund sin show med två mål till (67' och 77') innan Klas Nordström i den 79:e kunde göra 5-8. Glädjen efter det Siriusmålet höll dock endast i en minut innan Daniel Bäck slog in 5-9. Innan matchen är slut hinner Edlund göra både sitt åttonde och nionde mål (85' och 91') för kvällen.

Jag gick igenom chatten på UNT's direktrapport och kom där över orden 'En hedersam förlust'. Ser man till första halvlek så håller jag med. Sirius visade då upp en bandy som jag hoppas man kan orka hålla hela matcher i fortsättningen oavsett med- eller motvind. De var med och styrde trots att SAIK är just SAIK. Ett stort och starkt motstånd som troligtvis går mot en SM-final nu i vår. Men vi visade framfötterna, hela laget spelade tillsammans framåt och man vände endast hemåt när det behövdes.
  Ser man dock till andra halvlek så känner jag att orden inte riktigt stämmer. I första halvleken hade jag en bra magkänsla i både över- och underläge som sa; "Nu tar vi det här Sirius!" Men den höll sig inte kvar i andra halvlek. Varför? Vi höll inte samma fart som SAIK och det slarvades något gruvligt i passnings- samt försvarsspel. Något som gjorde att chanserna serverades till SAIK på ett guldfat. Ytterligare sattes inte chanserna som sedan skapades framåt och 'spela hemåt' -spelet kom tillbaka.

Jag väljer dock att i och med första halvlek vi fick skåda ikväll, både på plats och på TV, tro att Sirius är på gång nu och tar vi också chanserna när vi får dem i följande matcher kanske vi lyckas ta oss bort från kvalbottnen vi befinner oss i nu. Det är ett nytt år nu Sirius. Glöm 2013 och se framåt så kan vi fixa detta.

Nu väntar för Sirius del Bollnäs borta på söndag, en match som liksom alla resterande matcher är otroligt viktig för BlåSvart och om hur denna säsong ska sluta.

Svart och Blå kämpa på...