En poäng tror jag aldrig har känts så bedrövligt som det gör i detta nu, troligtvis kommer det kännas bättre snart. Inte lite senare ikväll, inte imorgon, men kanske till fredagen när vi gästar GAIS nere i Göteborg?

Matchen ikväll startade segt, med två lag som inte skiljde sig särskilt mycket ifrån varandra. En egenskap de bägge lagen delade var det inledningsvis passiva spelet, då man väntade ut det motsatta laget. Vilket ledde till att det inte var den mest underhållande matchen vi fick skåda till en början.
  Det var först i och med Sirius ledningsmål i den 23 minuten som matchen sattes igång på riktigt och det var Kungälv som drog mest nytta av det nya tempot. I halvtid stod det 1-2 till gästerna.

Trots att Klas Nordström fick ett mål bortdömt genom en korrekt dömd offside anser jag att det var Kungälv som började andra halvleken starkast och kunde även utöka sin ledning till 1-3. Men Sirius visade upp en nyfunnen styrka och jag tillsammans med de 778 andra som tagit sig ner till Studenternas denna afton fick se ett lag som spelade samt kämpade för varandra. Detta nya krafttag gav också utdelning och snart stod det 3-3 innan Klas i den 88 minuten kunde lägga in vad vi alla trodde var segermålet bakom David Borvall i Kungälvsmålet.
  Men i bandy räknas verkligen varje sekund och 3 minuter senare, genom det absolut sista som utspelar sig i matchen så kvitterar alltså Kungälv genom Ted Skoglund till 4-4 och förstör drömmen om vår första hemmaseger för denna säsong.

Jag kommer dock att tillsammans med ett flertal supportrar kalla detta för vår första inofficiella hemmaseger för denna säsong, för det är våra grabbar värda. För nu visade vi stundtals igen i andra halvlek vilket spel vi kan spela när allt klaffar. Arbetet ligger alltså som tidigare att fortsättningsvis utveckla dessa guldstunder till att hålla hela matcher igenom, redan från början till slut.