Första halvlek startade med att Sirius tog ledningen efter endast fem minuter genom Victor Lundberg på pass av Robin Olsson men tio minuter senare hinner Edsbyn både kvittera och ta ledningen inom loppet av två minuter. Edsbyn fortsatte sedan med att ta vara på sina chanser, vilket innebar trots att det var en godkänd insats av Sirius i första halvlek att man gick in i vila med 1-3 till gästerna.

I andra halvleken tog Edsbyn över totalt och redan dryga två minuter efter halvlekens start har Edsbyn ökat sin ledning till 1-4. Sirius backlinje liknade nu den backlinje som Svenska landslaget visade upp i gårdagens playoff-match i fotbollen, då Edsbyn gång efter gång kunde åka igenom och näta bakom Kimmo i mål. Vart tog försvarsspelet som man visade mot Hammarby vägen någonstans?
  Även om det mentala inte fanns kvar hos grabbarna försökte man åtminstone att komma nära Edsbynmålet in i det sista, detta dock utan utledning. Något som man såg påverkade dem enormt. Klas Nordström var en av Siriusspelarna som man kunde se slå klubban i isen av frustration både en och två gånger efter ett flertal misslyckade avslut.   

Trots spelarcomebacken av Åhlén blev Edsbyn en nöt för hård för Sirius att kunna knäcka, en nöt som därför lämnas tills nästa gång de möts igen. Nu väntar Västerås borta på söndag och jag hoppas att Sirius skulle kunna hitta tillbaka till öppningsmatchen mot Hammarby och glömma allt som hänt här i mellan. Glömma allt förutom de små guldstunder när allt klaffat och vårt försvarsspel fungerade så som det ska göra. Glömma och börja om på nytt igen.

Till sist, det är förståeligt att man inte är nöjd med insatsen idag. Men det värsta jag vet är när man lämnar matchen i förtid, innan domaren har blåst av. För Sirius behöver vårt stöd, nu mer än någonsin. Vi älskar Sirius, Svart och Blå. Både i med- och motgång.