Men det var ändå ett piggt Athletic som drog igång som de alltid gör på hemmaplan - och nu även på bortaplan - med Muniain och Susaeta på kanterna som drar upp tempot och sätter press på motståndarnas försvar. Startelvan var den offensivaste och starkast möjliga, bortsett från skadade Amorebieta.

Redan i sjätte minuten så nickar Llorente in bollen i nät på ett perfekt inlägg från Aurtenetxe - som åter tagit plats i startelvan efter lite U-19 landskamper. Mycket bra och optimistisk start från baskerna och man börjar hoppas på en liten skräll.

Men efter målet så tog Villarreal tag i spelet och kom in i matchen efter en lite trög start. Nilmar och Rossi ställer till det för Ustaritz och San José i försvaret. Framför allt Rossi som fler gånger får riktigt bra chanser att sätta både kvitterings- och ledningsmål men bränner sina lägen.

Athletic trummar ändå på med sitt spel och fortsätter att skapa lägen, om inte lika klara chanser som hemmalaget men det är ändå jämt skägg mellan lagen. Då kommer lite av vändpunkten i matchen. Susaeta skadar sig och måste lämna banan. In kommer Oscar de Marcos. Kanske ett litet misstag i strategin av Caparrós så här med facit i hand?

De Marcos är alls lika van att spela högerytter som Susaeta. Han är mer än forward och att ha en forward på kanten när man leder med 1-0 känns lite vågat, om inte dumt nästan. Det visar sig att spelet inte flyter lika bra som med Susaeta på planen. Strax därefter så kommer kvitteringen av Nilmar från en fin servering från Borja Valero.

Sedan är det Villarreal som tar över matchen och strax innan halvtidsvilan så kommer det där misstaget. Iraizoz slår en slarvig passning utan att titta upp ordentligt och bollen hamnar hos Cazorla som bara kan rulla in bollen i öppet mål. Väldigt snöpligt! Sådana misstag har man verkligen inte råd att göra mot ett så bra lag som Villarreal. Ett bakslag i en match som ändå var hyfsat jämn.

Andra halvlek börjar och då gör Caparrós ett defensivt byte, när vi ligger under med 2-1. Han sätter in Gabilondo och tar ut vår kreative ytterspringare Muniain. Denne hade förvisso en varning men utan både Susaeta och Muniain så blir spelet väldigt stereotypt och trögt. Athletic försöker att trycka upp folk. Både Aurtenetxe och Iraola försöker komma runt på kanterna. Toquero och Llorente tråcklar sig igenom någon gång men det är svårt att få till någon riktigt farlig kvitteringsmöjlighet.

Villarreals kontringar är desto farligare. Rossi kommer gång på gång förbi Ustaritz och San José men har så här långt i matchen siktet en aning snett inställt. Vilket är tur för Athletics del. Sen så i 84:e minuten så får han chansen igen, Rossi, och nu hittar han en lucka bredvid Iraizoz och nu är det avgjort. Montero sätter sedan 4-1 innan domaren sätter pipan i munnen och blåser av.

En match som kunde blivit jämnare om inte "OM:en" hade varit i vägen. Kvällens "OM" är naturligtvis Iraizoz' "indianare", men även skadan på Susaeta och de lite underliga bytena spelar en stor roll i att Athletic inte riktigt räcker till mot de stora lagen. Speciellt inte på bortaplan. Men jag vill ändå ge en eloge till Caparrós. Han vågar numer spela med de unga och bollskickligaste spelarna och hellre förlora med 4-1 och försöka spela fotboll än att spela handbollsförsvar i en hel match och satsa på hörnor och frisparkar.

Ett ungt lag som fortfarande behöver mogna lite och bli lite effektivare. Behöver spela lite mer pondus och behöver ha en aning tur i bortamatcherna. Det har inte varit mycket av den varan. Hoppas att det vänder, för ett kunnande och en entusiasm kommer det alltid att finnas i Bilbao. Både hos spelare och publik, och självklart hos skribenterna på Svenska Fans.

Aupa Athletic