Precis som lördagens presskonferens skvallrade om, valde Luis Enrique att mönstra en slagkraftig elva i söndagens drabbning mot tabellfyran Villarreal. Ingenting lämnades åt slumpen när Barcelona kunde rycka ytterligare i jakten på ligatiteln.
 
Valet av Sergi Roberto på högerbacksplatsen får, tillsammans med valet av kortbelastade Luis Suaréz, betraktas som eftermiddagens enda skräll vad startelvan anbelangar. Nedan följer startelvan i sin helhet:
 
Bravo
Roberto, Piqué, Mascherano, Alba
Rakitic, Sergio, Arda,
Messi, Suaréz, Neymar

 
Villareal-tränaren Marcelino valde i sin tur att mönstra följande startelva:
 
Asenjo
Mario. Bailly, Ruiz, Rukavina
Castillejo, Soriano, Trigueros, Suaréz
Soldado, Bakambu
 

 
Första halvlek:
 
I eftermiddagssolen, och inför ett välfyllt El Madrigal, hann domaren knappt blåsa igång den första halvleken innan matchen fick ordentligt liv.
 
Efter blott 45 sekunder nickade nämligen Arda Turan sånär in bollen i eget mål, efter att hemmalagets Cédric Bakambu ryckt sig loss på vänsterkanten och hittat in i straffområdet med ett väl avvägt inlägg.
 
Den hissnande inledningen på matchen till trots skulle den första halvlekens inledande kvart komma att präglas av ett tålmodigt, bolltrillande Barcelona, och ett lika tålmodigt, lågt spelande Villarreal. Bortsett från ett par genombrott signerade Barca-lånet Denis Suaréz, kunde Barcelona tämligen enkelt kontrollera tillställningen.
 
Dock utan att skapa något eget tryck framför mål – med undantag för ett par halvtaskiga försök till distansskott skulle det ta hela 28 minuter innan Barca skapade sin första riktiga målchans.
 
Mer än så behövs dock inte – efter att Messis inlägg till frispark hittat ingen alls, damp bollen ner hos Ivan Rakitic i utkanten av straffområdet. Kroaten tog vara på det oorganiserade försvaret, och tryckte in ledningsmålet bakom Sergio Asenjo i Villarreal-målet. F.C Barcelona i ledning!
 
Som en följd av ledningsmålet skulle matchen komma att öppna upp sig rejält. Hemmalaget övergav sin defensiva inriktning, och Barcelona sökte att stänga matchen redan i den första halvleken. Resultatet blev en böljande och fartfylld fotbollsmatch.
 
Omställningarna avlöste varandra, och i den 39:e minuten kunde Bakambu, efter fint förspel av ytterbacken Mario, sånär sätta dit kvitteringen bakom Claudio Bravo.
 
Men, nära skjuter ingen hare, och innan Villarreal visste ordet av hade Barcelona ställt om och blivit tilldelade en straff. I ett försök att avväpna Neymar gjorde Sergio Asenjo ned brassen, som själv förvaltade straffen på snyggast möjliga sätt. Panenka – och 2-0 till katalanerna.
 
Den första  halvlekens resterande fem minuter kom att bli en kollektiv missnöjesyttring. Inte bara bedömde hemmapubliken straffen som feldömd – tränaren Marcelino var sedan tidigare uppvisad på läktaren efter ihärdiga protester mot domaren.
 
Vid ställningen 0-2 blåste domaren av den första halvleken, till ljudet av hemmapublikens stora missnöje.
 
 
Andra halvlek:
 
Med tvåmålsledningen i ryggen, gav sig Barcelona ut till de andra halvleken med tydliga instruktoner: kontrollera bollinnehavet, och spela av matchen.
 
Matchplanen fungerade i tolv minuter – efter att den för kvällen lysande Denis Suaréz (köp tillbaka honom!?) ännu en gång rivit isär Barcelona försvaret med ett genombrott och avslut, hamnade returen hos Bakambu, som enkelt kunde rulla bollen förbi Bravo, och in i nätmaskorna.
 
Reduceringen var ett faktum, och scenförändringen total.
 
Bara sekunden senare stod nämligen den inbytte – och för kvällen genomusla – Jérémy Mathieu för ett katastrofalt bolltapp i speluppbyggnaden som sånär resulterade i en kvittering.
 
Som en tvål i duschen höll matchen på att glida ur Barcelonas händer, och bara sex minuter efter reduceringen skulle kvitteringen komma – denna gång genom ett självmål.
 
Ja, ni gissade det – i den 63:e minuten står Jérémy Mathieu på fel plats vid fel tillfälle, och styr in hemmalagets hörna i eget mål. 2-2 på El Madrigal.
 
Någon katalansk forceringen blev det inte heller tal om, och för ovanlighetens skull gav Barcelonas offensiva trio ett ganska så sömnigt intryck. Framförallt Luis Suaréz och Leo Messi lyste med sin frånvaro i ett skede där dem allt som oftast kliver fram och avgör.
 
Närmast ett segermål kom faktiskt Villarreal, i den 90:e minuten genom inbytte Adrián. Spanjoren löpte till sig ett friläge som i grevens tid avvärjdes av Javier Mascherano.
 
Efter fyra minuters tilläggstid blåste domaren av matchen, och slutresultatet skrevs till 2-2.
 
 
Reflektioner:
 
Allra mest oroväckande är hur Barcelona agerar efter Villareals reducering. När behovet av ledarskap och skärpa är som störst, reduceras superstjärnorna till statister. Varken Messi eller Suaréz kommer upp i sin vanliga nivå, och den förstnämnde hamnar enligt undertecknad alltför djupt ned i planen, under alltför långa stunder av matchen.
 
I ett skede där matchen är på väg att glida Barcelona ur händerna, fungerar varken återerövringen eller bollinnehavet. Inte heller lyckas man, genom en rakare, Enrique-inspirerad fotboll, straffa det för stunden högt spelande Villarreal.
 
Med allt detta sagt tycker jag emellertid inte att man ska dra för stora växlar av en match som denna. Villareal är trots allt är väldigt bra lag, och ett oavgjort resultat på en av ligans svåraste arenor är trots allt inte fy skam. Att truppen åtminstone i viss mån redan nu tänker på drabbningarna mot Real och Atletico, är helt och hållet i sin ordning.
 
 
 
Matchfakta:
 
Bollinnehav: 37-63
Skott: 13-11
Skott på mål: 7-6
Gula kort: 8-4
Röda kort: 0-0
Hörnor: 4-4