Målskytten David Villa

Första gången jag såg David Villa live var faktiskt på svensk mark. Året var 2007 och Valencia hade tagit sig till Borås Arena för Champions League-kval mot Elfsborg. Trots att spanjorerna ställde upp med spelare som Juaquín, Morientes, Marchena och David Silva stod Boråslaget emot bra och ställningen var 1-1 i matchens slutskede. Det var då David Villa fick bollen under kontroll strax utanför Elfsborgs straffområde. Jag minns faktiskt inte exakt vad som hände därefter, allt gick så fruktansvärt snabbt. Plötsligt låg bollen i nät bakom Johan Wiland och Valencia hade vunnit matchen med 2-1. Villa hade bytts in i matchen med dryga halvtimmen kvar och hade ärligt talat inte sett särskilt intresserad ut. Han hade knappt rört bollen, men när det väl skulle avgöras hade den notoriske målskytten ännu en gång klivit fram, vilket vi svenskar skulle tvingas bevittna ännu en gång sommaren därpå.

Sommaren 2008 möttes nämligen Sverige och Spanien i EM-slutspelet i Schweiz/Österrike. Även den här gången var ställningen 1-1 när matchen skulle komma att avgöras. Markus Rosenberg tappade bollen på mittplan och Spanien ställde om snabbt. För någon sekund trodde man att Mellberg och Hansson skulle reda ut situationen, men på den sekunden hann Villa reagera och dyka upp i luckan mellan de svenska mittbackarna och sätta dit 2-1 för Spanien.

Jag hade kunnat hitta väsentligt många fler sådana situationer. ”Stolpe-stolpe-in-målet” i VM-kvartsfinalen mot Paraguay 2010 exempelvis. Men det här en två situationer som verkligen har fastnat på min näthinna och som verkligen illustrerar målskytten David Villa. När spanjoren befann sig på den absoluta toppen var känslan att han knappt behövde en halvchans för att göra två mål. Jag minns även att hur jag nätterna innan Barcelona skulle ställas mot Valencia drömde mardrömmar om den dödligt effektive och målfarlige spelaren som verkade omöjlig att stoppa.

Den perfekta värvningen för Barcelona?

Efter att minst sagt ha varit bidragande till Spaniens VM-guld bestämde sig Villa för att prova lyckan i Barcelona. Världens kanske absolut giftigaste anfallare till världens kanske allra mest anfallsinriktade lag. David Villas övergång till Barcelona kunde väl knappast bli något annat än en stor succé? Och, ja, vad tycker vi egentligen när vi såhär i efterhand har en stor del av facit i våra händer? Min uppfattning är väl att spanjoren av ett antal olika skäl inte har nått upp till samma höga nivå i Barcelona som i Valencia. Men å andra sidan kan jag tänka mig att en viktig del av Villas beslut att gå till Barcelona handlade om att vinna stora titlar, även på klubblagsnivå, och sett ur det perspektivet kan man inte säga annat än att Villa ha nått maximal utdelning.

Villas första säsong i Barcelonatröjan var strålande och allt kändes helt rätt. Två mål i 5-0-segern mot Real Madrid får väl ses som en hyfsad presentation inför den nya hemmapubliken på Camp Nou? Det avgörande 3-1-målet i Champions League-finalen mot Manchester United, som till om med fick Lionel Messi att gå ner på knä, tror jag inte heller att många Barcelonafans har glömt. Där och då, i det ögonblicket, stod David Villa på toppen av sin Barcelonakarriär – såhär långt.

En naturlig målskytt – precis vad Barcelona behöver

Även om det alltid är nära till minnena från den underbara kvällen i London för snart två år sedan känns det länge sedan nu som vi fick se en David Villa i storform. Sedan det otäcka benbrottet är det på alla sätt en ny verklighet som Villa tvingas uppleva. Redan före skadan var känslan att spanjoren hade tappat i snabbhet och att han alltmer har behövt förlita sig på att löpa rätt och i rätt lägen. Det är inte längre samma explosiva, kvicka och målfarliga spelare. Men en sak är klar. Spanjoren har fortfarande en egenskap som är fundamentalt viktig för alla lag precis överallt i fotbollsvärlden. Till skillnad från de allra flesta spelarna i Barcelonas trupp är Villa nämligen vad man brukar kalla en naturlig målskytt.

Saken är ju inte den att Barcelona saknar kvalitet framåt. Pedro har ju exempelvis gjort mängder av viktiga mål för Barcelona de senaste åren och ofta varit avgörande. Men någon naturlig målskytt som reagerar instinktivt när en målchans dyker upp är han inte. Detsamma kan inte minst sägas om Alexis som löper och löper och försöker och försöker utan att lyckas med det där sista – det som trots allt är det svåraste momentet inom fotbollen.

Som jag ser det är det bara Messi av startspelarna i nuläget som har den naturliga förmågan att förvalta målchanser. Om ni inte håller med är det bara att titta på målstatistiken för säsongen. Messi, 38 ligamål. Villa, sju ligamål. Fábregas sex ligamål. Pedro, Xavi och Adriano, fem ligamål vardera. Det är siffror som säger en hel del om dagens FC Barcelona. Vem som helst kan se vad Barcelona behöver – en målskytt. Barcelona har till och med den lyxen att man inte behöver ge sig ut på transfermarknaden för att hitta en. Det räcker med att leta på klubbens egen avbytarbänk och problemet är löst. Frågan är dock vad tusan han gör där överhuvudtaget?

Den uteblivna speltiden är en gåta

Att Villa inte längre är den anfallare han en gång var råder inga tvivel om. Men när han väl har fått chansen under säsongen har han tackat för förtroendet genom att göra det han är allra bäst på, sätta dit bollen i nätet. Men vad hjälper det? Spanjoren har varit fastkedjad på bänken. Det känns såklart aningen löjligt och bortskämt att kritisera lagledningen efter en såhär långt fantastisk ligasäsong. Så länge laget vinner och tar sina poäng kvittar det väl vilka som spelar? Det ligger givetvis en hel del i det, men faktum är att tabellen hade kunnat se rejält annorlunda ut om det inte varit för att en viss Lionel Messi hade kommit till undsättning varje gång det kniper. Jaja, men om inte han hade gjort det så hade väl någon annan klivit fram? Nej, jag är inte så säker på det i det här fallet. Pedro gör ett monsterjobb defensivt, men kommer inte lika ofta till målchanser längre och Alexis har hamnat i en mardröm som aldrig verkar vilja ta slut. Nu har det som sagt gått bra ändå. Men när säsongen nu går in i ett avgörande skede kommer varje missat läge att bli mer kostsamt ju närmare slutet vi kommer.

Jag är inte av den åsikten att Villa ska spela varje match från start. Det är inget fel att satsa på yngre förmågor som är en viktig del av framtiden och jag tycker inte det heller det känns lika stabilt defensivt med Villa på planen som med Pedro eller Alexis. Min uppfattning är även att Villa inte besitter samma grundteknik och spelskicklighet som de övriga spelarna, vilket är till hans nackdel. Men det är för mig en gåta hur man inte kan använda sig mer av en spelare som tillför precis det som Barcelona behöver när de kör fast i matcherna - nämligen någon som kan sätta dit bollen i nät.

Vi fick se ett tydligt exempel i helgens ligamatch mot Sevilla när Alves piskade in ett inlägg i straffområdet. Som vi alla vet är huvudspelet inte Villas styrka som anfallare. Men likt en naturlig målskytt regerade han instinktivt med en nickrörelse som var liten, men ändå tillräcklig för att styra bollen förbi och överlista målvakten. Någon som tror att Pedro eller Alexis hade reagerat på samma sätt i det läget? Nej, de tillför helt andra egenskaper till Barcelonas spel som är viktiga i andra avseenden. Men när Barcelona ska försöka vända det svåra underläget mot Milan är det inte ett defensivt grovjobb som kommer att behövas i första hand, utan mål framåt.

Åtminstone värd en chans

Nu ska vi såklart vara ärliga och säga att Villa inte är i någon toppform än. Men hur skulle han kunna vara det? Det enda sättet att få igång spanjoren är såklart att ge honom kontinuerlig speltid och på så vis ge honom chansen att komma tillbaka till den absoluta toppen. Känslan är väl tyvärr att Villa mycket väl kan ha nått sin absoluta topp i karriären. Men om han lyckas få tillbaka självförtroendet och göra målskyttet till rutin igen tror jag att han fortfarande har mycket att tillföra Barcelona med sin spetskompetens. Målfarligheten i kombination med Villas personlighet gör att jag är övertygad om att många Barcelonafans med mig inte vill något hellre än att se spanjoren tillbaka i form eller att han åtminstone får chansen till det.

När Barcelonas motståndare drömmer mardrömmar om Lionel Messi hoppas jag även att de så småningom ska börja drömma om ytterligare en spelare igen - en spelare som alltid har vetat och som alltid kommer att veta vart målet är beläget.

Visca el Barca!