Nedan följer avskedsbrevet, fritt översatt till svenska.
 
 
”Det kommer en tid när det är dags att säga farväl till er alla. Tyvärr kunde jag inte säga mitt farväl genom att spela fotboll, som jag hade önskat, men sådant är livet och i det avseendet har det här året varit tufft för mig. Jag har haft tid att se över var jag kommer ifrån och vad jag har blivit. Det enda som dyker upp i mina nostalgiska tankar är de människor som har hjälpt mig att komma hit. Det är dem jag tillägnar det här brevet.
 
Till Oriol Tort, José Antonio Pozanco, Juan Manuel Asensi, Ursicinio López, Albert Benaiges, Antonia Olmo, Juan Carlos Pérez Rojo, Pep Segura, Quique Costas, Joan Vilà, Jordi Castel… tränarna som gjorde mig till den atlet jag alltid drömde om att bli. Människor som gjorde att en tioårig pojke blev målvakt på Camp Nou tio år senare. Tack till er alla!
 
Tack till Luis Van Gaal, för att han hade modet som krävdes för att satsa på en talang som bara han kunde se. Han började bygga detta historiska Barçalag, som jag har haft privilegiet att vara en del av. Hjärtligt tack.
 
Tack Frank Rijkaard för att du gav mig det förtroende som krävdes och fick mig att uppleva äran av att få lyfta Champions League-pokalen i Paris. Var du än är kommer jag stå i skuld till dig för resten av mitt liv, Mister.
 
Tack Pep för att du öppnade dörren till att spela på ett sätt som var okänt för mig, för att du guidade mig längs vägen där man måste fortsätta att söka framgång, och vi gjorde det tillsammans, eller hur? Vi kommer alltid att ha det med oss Mister, och tro mig, det är för evigt!
 
Tack Tito! Var du än är, tack för att du har lärt oss både att fortsätta vinna som ett lag, men också vilka styrkor och vilken karaktär som krävs i livet.
 
Tack till alla mina kollegor som jag har haft nöjet att arbeta med, som bär Barçaemblemet på bröstet dag in och dag ut, för att ni har fått mig att känna mig viktig i den grupp vi har utvecklat genom alla dessa år. Det är det allt handlar om, vi är de vi är, här och nu. Tack mina herrar!
 
Och självklart kan jag inte glömma de viktigaste personerna under de 12 år jag burit den här tröjan på professionell basis – mina mest lojala fans. De människor som vad som än hände alltid var där och gav mig det stöd och support en fighter alltid behöver, som var stolta över att stötta mig, som gav mig stöd i varje match, som gav mig den positiva energi jag alltid känt. Det fick mig att orka fortsätta hela den här tiden, det hade varit omöjligt utan ert stöd.
 
Tack, tack, tack tusen gånger om. Jag ber er att inte sluta ge mig ert stöd.
 
För evigt, FORÇA BARÇA!
 
Víctor Valdés Arribas”