Möte i lejonkulan ikväll mot ett Sporting som slagit Manchester City på väg till semifinalen och som precis vunnit mot Benfica och därmed i princip avgjort den portugisiska ligan till Portos fördel. Ett Sporting som bara släppt in ett mål på hemmaplan sedan Sa Pinto tog över som tränare. Underskattning fanns alltså inte på kartan.
 
Athletic ställde såklart bästa möjliga lag på benen vilket innebar once de gala minus Javi Martinéz eller helt enkelt som följer:
 
I mål Gorka Iraizoz, en backlinje bestående av Aurtenetxe, Borja Ekiza, Fernando Amorebieta och Andoni Iraola. På mittfältet huserade Iker Muniain, Ander Herrera, Iturraspe, Oscar De Marcos och Markel Susaeta. På topp som vanligt Fernando Llorente.
 
Sporting kommer ut starkast trots att Athletic som vanligt pressar högt men har svårt att komma igång med sitt vanliga starka passningsspel.
 
Matchen tar fart i den 4:e minuten när Sporting får en farlig frispark cirka 10 meter utanför Athletics straffområde. Frisparken blir en pet och ett stenhårt skott av Insúa men Gorka har fri sikt och boxar ut.
 
Sporting fortsätter att hålla i taktpinnen men utan ett alltför stort bollinnehav. Istället är det smart och kompakt försvarsspel och blixtsnabba spelvändningar.
I den nionde minuten kommer nästa farlighet när bollen landar hos van Wolfswinkel som trycker till direkt och bollen går strax utanför.
 
Athletics första farlighet kommer i trettonde minuten då Llorente kommer upp på en hörna från Susaeta som Llorente nickar över.
 
Ju mer halvleken går desto bättre börjar Athletic rulla boll, dock har man svårt att komma någonstans mot ett smart och starkt spelande Sporting som möter upp strax innan mittlinjen och kontrar snabbt när dom får chansen.
 
Athletic får några halvchanser med skott utifrån från både Ander Herrera och Susaeta men utan sätta Sportingmålvakten Patricio på några större prov.
 
Istället kommer dom stora farligheterna på, har ni hört den förut, snabba omställningar från Sporting. Herreira har en strålande målchans där han skjuter utanför och i halvlekens sista minut är Sporting bara en halkning ifrån ett friläge.
 
Känslan efter första halvlek är en ganska statisk fotbollsmatch där Athletic inte alls har den fart vi är vana att se. Däremot är inte rädslan heller så stor om man lyckas hålla Sportings kontringar till ett minimum.  Dessutom finns ju vetskapen att det är otroligt svårt att nolla Athletic Club den här säsongen, speciellt i Europa League.  Det är också känslan av att en pånyttfödd Diego Capel kan sysselsätta hela Athletic om han bara vill.
 
Sporting börjar andra halvlek som den första med rejält tryck mot Athletics backlinje men utan att skapa dom där riktiga farligheterna.
 
Men så 53:e minuten händer det. Athletic får en frispark på högerkanten och Susaeta som för ovanlighetens skull är noggrann på i princip alla sina frisparkar slår in den i straffområdet. Två Sportingspelare halvmissar sin rensning och bollen går till Aurtenetxe av all människor som sätter dit 1-0 på volley. Ett inte helt välförtjänt mål men samtidigt inte heller helt oväntat.
 
Efter målet verkar Sporting lite konfunderade, förstår att dom måste gå framåt men inte riktigt hur vilket i sin tur leder till att Athletic får initiativet och i den 59:e minuten tror man att det är dags igen när bollen går till Amorebieta efter lite stök på en hörna. Den gode Fernando tittar upp och skjuter bollen distinkt i det tomma hörnet av målet, välplacerat men insida stolpe och ut.
 
Samtidigt är Sporting fortfarande mycket starka och väldiciplinerade och att inte van Wolfswinkel gör mål på sin chans strax efter Amorebietas chans är helt otroligt.
 
Sedan svänger matchen igen, Sporting gör ett par byten och får in offensiv energi i ett lag som nästan sett uppgivet.
 
Athletic gör det vanliga bytet vid ledning när motståndarna gått över till att spela två eller fler forwards istället för med en- Ander ut och Mikel San José in.
 
Men bytet hjälper inte för att återställa balansen, Sporting trycker på och tillslut är det dags för nästa vänsterback att göra mål. I den 75:e minuten nickar Insúa bollen otagbart för Gorka. Det här är startskottet för ännu hårdare press från Sporting mot ett Athletic som får svårare och svårare att freda sig och fem minuter senare bryter den för kvällen otroligt starka Capel in från sin kant och skjuter 2-1 stenhårt utmed marken intill Gorkas stolpe, otagbart det målet också.
 
Efter det har Sporting bud på fler mål och ibland känns det farligt varje gång dom går till anfall men matchen slutar 2-1 och man får väl säga som Bielsa på den påföljande presskonferensen; ”Resultatet är rättvist”.
 
Några slutgiltiga reflektioner.
 
Seger hade varit ett drömresultat, oavgjort strålande speciellt efter att ha gjort mål men förlust med 2-1 borta i europeiskt cupspel är inte illa alls.
 
För Athletics del så gör Amorebieta en strålande match men våra offensiva stjärnor kommer inte upp till den nivå som krävs, man ska också säga att Llorente i sanningens namn får mycket att arbeta med. När han börjar ta Toquero-liknande positioner på kanten så vet man att killen vill mycket och är desperat efter boll.
 
Diego Capel var kungen, att Portugals tredjelag har råd med honom är en gåta. Det tyder på att spanska lag underskattat honom grovt.
 
Fodret på Sa Pintos kavaj är grönt och vitt som Sportings färger, bara en sån sak.
 
Ser fram emot en retur som förmodligen kommer att se likadan ut som den här matchen.  Athletic får tillbaks Javí Martinéz men kommer att sakna Oscar De Marcos som är avstängd efter dagens varning.