Derbi vasco för sista gången på San Mamés och match mot ett riktigt formstarkt Real Sociedad för Athletic som med en från början dålig säsong nu lyckats klämma till och till detta addera en riktigt klen formkurva till denna. Inte utan att det fanns en viss oro för vad kvällen skulle föra med sig.
 
På grund av skador och dåliga insatser av ordinarie spelare ställde Athletic upp med följande startelva:
Raúl i mål, från höger till vänster i backlinjen spelade Iraola, San José, Laporte och Aurtenetxe. På mitten startade Susaeta, Oscar De Marcos, Ander, Iturraspe och Ibai. På topp som vanligt den just nu formsvaga Aduriz.
 
Matchen började i ett riktigt derbytempo, stundtals slarvigt men med bra fart. Athletic hade i början inte heller alls det bollinnehav man är van med att se. Trots det var man laget som skapade chanser och försvaret kändes för en gångs skull stabilt med Raúl som sista utpost och med ett minimerande av plotter.
 
Efter några halvchanser för framförallt Aduriz där han bland annat missar att passa en med öppet mål helt fristående Ibai utan skjuter utanför istället så slår blixten ner på riktigt för hemmalaget i den 30:e minuten. Ett perfekt slaget cross-inlägg från Aurtenetxe går till Ibai som till höger i straffområdet i höjd med straffpunkten får perfekt träff på volley rakt upp i nättaket. 1-0 till Athletic och om San Mamés hade haft ett tak hade det lyft upp mot Bilbaohimlen.
 
Efter målet fortsätter Athletic att skapa chanser och ligga på. Det kommer därför lite som en kalldusch när Griezmann i den 34:e minuten på ett perfekt avvägt inlägg från Xabi Prieto kan smyga upp bakom en för ovanlighetens skull okoncentrerad Iraola och nicka in kvitteringen till 1-1 otagbart bakom Raúl.
 
Resten av halvleken fortsätter att vara en match fylld av hög intensitet och fortsatt stabilt bakåt för Athletic. Man går till pausvila efter ett spel där Athletic har haft mindre bollinnehav än motståndarna för första gången på länge men där försvaret också varit stabilare än på länge.
 
Andra halvlek börjar i lugnare tempo och större och mer kontrollerat bollinnehav av Athletic men inga större saker händer förutom att Ander kanske borde haft en varning när han sätter upp en hand i ansiktet på Markel Bergara och samma Bergara borde haft rött för den påföljande örfilen. Nu går klarar sig båda spelarna från kort.
 
I den 64:e minuten kommer sen ett byte som ska visa sig ödesdigert. Aurtenetxe ut Muniain in, Oscar de Marcos ner på ytterbacken. Ett försök till mer offensiv och tre poäng. Det tar dock bara tre minuter innan De Marcos går bort sig på sin vänsterkant och drar på sig en frispark. Frisparken är inte alls märkvärdig men Raúl gör ett mycket märkligt ingripande och får bollen i bröstet så att den studsar rakt ut. Laporte missar samtidigt att följa sin markering på Agirretxe som kommer fri från nära håll och slår bollen på Raúl men bollen studsar rakt tillbaks på Agirretxe och in i mål till 2-1 för La Real.
Matchen går sen in i en stiltjefas där Athletic måste trycka på för ett mål. Det gör att Bielsa i den 73:e minuten byter ut Aduriz och in Llorente som möts med burop även vid dom gånger han faktiskt är den enda spelare som skapar något. Lite kan man också hålla med den Athletictwittrare som direkt efter bytet skrev ”om man jagar kvittering och har två anfallare i truppen ska inte den ena sitta på bänken”. Inte heller det här bytet ska visa sig vara något lyckokast. Istället tar det även efter det här bytet tre minuter innan Real Sociedad slår till igen.  San José trycker ut mot sin gubbe på kanten i vad som under de senaste två säsongerna kan klassas som klassisk Athletic man mot man stil vilket lämnar Laporte ensam i mitten. Zurutuza slår en perfekt passning förbi Laporte som därmed tappar Carlos Vela(som byttes in mot Agirretxe) som kommer fri och avslutar kliniskt till 3-1. Matchen är nu över och det enda som återstår är en halvchans för Llorente som resulterar i en nick utanför och över.
 
Jag har nu gett den här matchen två dagar att sjunka in så att rapporten inte ska skrivas i ren ilska men analysen är densamma.
 
I varje match är det individuella misstag som avgör. Men hur kommer det sig att individuella misstag är så avgörande för just Athletic. I fredags var det Raúl, Laporte De Marcos och Iraola, oftare har det varit Aurtenetxe eller San José eller Gurpegui. Iturraspe och Iraizoz har också fått sig en och annan släng av sleven inte helt oförtjänt. Kan det vara så att med den ganska extrema och naiva press och man man spel som Athletic har så finns inga räddningsplankor. Det finns inget lag där alla spelare spelar 90 minuter och ingen gör ett individuellt misstag, kan det i så fall vara så att Athletic spelar ett spel där individuella misstag gör laget särskilt sårbart.
 
I tider av kris brukar lag gå tillbaks till grunderna och lita på rutin. Athletic däremot har en stomme av 89:or kryddat med åldermännen Susaeta på 25 samt Aduriz och Iraola som är 30+. Lägg därtill en backlinje där rutinerade Aurtenetxe är 22, Laporte 18 och Raúl knappt har stått en Primeramatch tidigare.  I kombination med detta så är de två offensivt starkaste spelarna för tillfället på max 75% av sin förmåga(Muniain och Llorente) på grund av skador och annat strul samt att den store ledaren och bästa defensiva spelaren under förra året Javí Martínez numera är i Bayern. Ett generationsskifte är av nödvändighet och det finns så mycket talang och kunnande i den här gruppen men jag undrar stilla om det inte vore läge att ge dom här spelarna möjlighet att spela med lite större marginaler än nu för jag skulle hata om den här säsongen skulle sluta med en återgång till dödgrävarfotboll eller ännu värre, med en nedflyttning till segundan.
Den här helgen tog dessutom Celta Vigo tre poäng mycket tack vare årets kanske fulaste volleymål vilket gör den svåra bortamatchen i Pamplona nästa helg ännu viktigare då Athletic nu bara har tre poäng ner till det föhatliga strecket.
 
Måtte det gå vägen, ingen skulle bli lyckligare än jag av några fula volleymål nästa helg.
 
Aupa Athletic