Bortamatch på Benito Villamarín. En normalt svår arena med en alltid entusiastisk hemmapublik som inte ter sig lika skrämmande i år när Betis får sägas vara lite på dekis, parkerade på sistaplatsen i ligan. Ännu en i raden av måstematcher i jakten på en plats i Champions League helt enkelt.
 
Athletic har sedan föregående match bytt ut Laporte i mittförsvaret till förmån för Mikel San José, en skadad Ibai är ersatt av Iker Muniain och på topp spelar Kike Sola istället för avstängde Aduriz.
 
Athletic börjar matchen lite avvaktande som man har för vana att göra på bortaplan men känns starka och stabila utan att vara särskilt märkvärdiga och dominerande. Dock dröjer det inte länge innan Ander kan spela fram Kike Sola som ensam med Adán tyvärr inte får till avslutet helt och bollen räddas till hörna. Muniain som verkligen tagit petningen från föregående match rätt och kontrollerar och dominerar kreativiteten på mittfältet i kombination med hårt arbete har ett skott i ribban och San José har också en god chans. Vänsterkanten med Balenziaga och Muniain känns klart starkare än högerkanten med Susaeta och Iraola.
 
I den trettioförsta matchminuten börjar det som säkert Betisfansen skulle kalla för domareländet och som ska sätta sin prägel på matchen. Rubén Castro får bollen på kanten och istället för att tro på att han kan komma förbi en halvdant brytande Balenziaga som bara sätter ut benet väljer han att påbörja sitt fall innan kontakt. Domaren väljer att varna istället för att blåsa den straff Castro söker. I påföljande Athletic anfall blir Perquis för ivrig när han jagar en framstormande Kike Sola och trampar honom på hälarna när han är på väg in i straffområdet vilket leder till straff och varning. I påföljande palaver varnas också Lolo Reyes för protest, något som senare ska visa sig ödesdigert.
 
Som straffskytt kliver Iker Muniain fram och jag byter då kanal eftersom jag vet att Iker inte kan skjuta och Athletic inte kan göra mål på straff. Dock sätter den för dagen mycket starka Iker Muniain straffen säkert mitt i målet och det är ledning för gästerna.
 
Athletic fortsätter vara det starkare laget utan att skapa några större chanser och inget viktigare händer förrän i den fyrtioförsta matchminuten då Perquis totalt obalanserat och omotiverat tok-kapar Balenziaga i en ofarlig situation på mittplan. Varning två och utvisning för Perquis som inte ens bemödar sig om att titta bakåt mot domaren utan bara går av banan utan protest då han insett sitt misstag och konsekvenserna därav.
 
Andra halvlek börjar Betis klart bäst Athletic har inte alls farten uppe för att kunna kapitalisera på att vara en man mer mot ett starkt spelande hemmalag. Detta fortsätter fram till matchminut femtioåtta då det är dags för rött kort nummer två. Lolo Reyes får bollen på armen när han stoppar boll framåt från en Athleticspelare vilket leder till den spanska regeln om frispark och varning. Hårt kan tyckas då bollen kom från nära håll. Kort nummer två till Lolo Reyes alltså och så typiskt för ett lag i motgång. Samtidigt skulle jag som Betissupporter vara lika irriterad på Lolo Reyes för den där protestvarningen från första halvlek som jag var på Aduriz förra helgen som lyckades med samma manöver.
 
I det här läget går tempot om möjligt ner ännu mer. Betis tvingas parkera bussen framför eget straffområde och skapar egentligen bara ett par hörnor för kvittering under resten av matchen. Athletic är däremot också otroligt statiska och det förlösande två noll målet kommer inte förrän i åttioförsta minuten då en nyss inbytt Guillermo gör sitt första ligamål på sin för dagen första bollkontakt. Där och då är matchen förstås helt över.
 
Tilläggas i den här domarsoppan som präglat matchen är att Balenziaga förmodligen räddar ett Betismål med armen på en hörna i andra halvlek. Som vinnare kan man bara säga att vissa dagar trillar saker åt det ena hållet och vissa dagar åt det andra. Hade mitt hjärta varit grön-vitt hade min attityd nog däremot inte varit lika avslappnad.  Domaren Gil Manzano fick 1/10 i den inte särskilt Athleticvänliga publikationen Marca men det ger ändå en indikation på att han inte riktigt hade sin bästa dag.
 
I övrigt kan man säga om matchen att Muniain var mycket bra, både kreativt och defensivt under den ”normala” delen av matchen. Att Iturraspe kanske är vår viktigaste mittfältare. Att San José nästan var stabilare än Gurpegui i försvaret och att det var riktigt kul att Guillermo fick göra sitt första mål i ligasammanhang.
 
Dessutom är det så att Athletic än en gång visar att man tar dom där poängen som måste tas och att man fortsatt har en marginal på fyra poäng på fjärdeplatsen när den här omgången är slut.