En press som inte är lönt att beskriva

Och så gick han där med bollen mot straffpunkten. Han som i somras bar 200 miljoner brasilianares förväntningar på sina tunna axlar. Det var han som skulle föra ett ganska mediokert brasilianskt landslag till ett VM-guld på hemmaplan. Vi hade fått se en åttondelsfinal mot Chile som hade fått en fotbollstokig nation att slitas mellan hopp och förtvivlan så till den grad att fansen storgrät på läktarna innan den ens var avgjord. Mitt i detta kaos skulle nu Neymar ensam gå fram och slå sin livs viktigaste straffspark. En straffspark som skulle kunna förfölja honom och prägla resten av hans karriär om den inte förvaltades på rätt sätt. 

Storleken på den pressen är inte lönt att försöka beskriva och jag minns hur jag knappt vågade se på. Neymars blick var fokuserad och beslutsam när han med sina karaktäristiska trippande steg gick fram och, till synes oberörd, lugnt och säkert placerade in bollen bredvid sin nuvarande lagkamrat Bravo. När Brasilien till slut stod som segrare föll Neymar ihop i tårar. Att Neymar klarade av att svara upp mot de höga, på gränsen till orimliga, kraven som ställdes på honom den här sommaren fick mig att börja förstå att det här inte är en vanlig fotbollsspelare. Det brukar ju numera sägas att det krävs någon form av mental störning för att kunna bli en av de absolut bästa fotbollsspelarna i världen och Neymars psyke skulle mycket väl kunna vara en egenskap som gör att han kommer kunna blanda sig i den kategorin under många år framöver. 

Har löst ekvationen

Med tanke på Neymars tragiska uttåg ur VM i kvartsfinalen mot Colombia via båren efter Zunigas knä, var det inte alldeles självklart hur han skulle kunna komma tillbaka från den besvikelsen. Trots en bra start på sin debutsäsong i Barcelona hade han inte nått upp till den nivå som många hade förväntat sig. Det var nu upp till bevis och Neymar gjorde ingen besviken genom att direkt börja avlasta Messi vad gäller målskyttet - något som Barcelona har varit i stort behov av under flera säsonger. Och till en början var det just brassens målskörd som imponerade, medan det spelmässigt fortfarande var något som saknades. Men ju längre säsongen har gått, ju mer har Neymar lyckats med den ekvation som så många andra har haft så förtvivlat svårt med de senaste åren - nämligen att acklimatisera sig till Barcelonas spel utan att för den sakens skull behöva offra de egenskaperna som gör honom unik.

Till skillnad från förra säsongen, när Neymar ofta gjorde det onödigt svårt för sig själv, värderar han situationerna på ett helt annat sätt och varierar kombinationsspel med sina medspelare med det oväntade och vackra som gör honom speciell. Något som får alla Barcelonafans att, med ett leende på läpparna, börja tänka tillbaka på när Ronaldinho bevisade att fotbollen kan vara både vacker och effektiv på samma gång. Neymar har lyckats göra Barcelona till ett mer oförutsägbart lag som inte längre står och faller med om Lionel Messi har en bra dag på jobbet eller ej - åtminstone inte i samma utsträckning. Nu finns det en spelare till som motståndarna måste hålla ständig koll på och när Messi och Neymar dessutom har börjat hitta varandra på planen och verkar trivas tillsammans i största allmänhet blir resultatet fotboll på en mycket hög nivå.

Inställningen, glädjen och kärleken

Det går inte heller att ta miste på Neymars inställning, glädje och kärlek till fotbollen. När Neymar satt där på båren med en blodig fot i ligamötet med Atlético för några veckor sedan är jag övertygad om att han inte kände någon som helst smärta. Det enda Neymar kunde fokusera på var att Luis Enrique inte skulle byta ut honom. Han skickade ett par vädjande och oroliga blickar mot bänken om att få fortsätta spela matchen där han hade gett Barcelona ledningen. Visst, Neymar är en spelare som fortsatt faller lätt. Men han är också en spelare som får mycket stryk på grund av sin spelstil och det var härligt att se hur brassen verkade ha glömt av att han skadat sig och bara ville in och fortsätta utmana mot ett Atlético som alltid spelar precis på gränsen till vad som är tillåtet. Det finns en hunger och beslutsamhet hos Neymar som inte är rädd för att misslyckas utan verkligen vågar försöka sig på moment som få spelare klarar av, oavsett motstånd och även om det kommer göra ont. 
 
I helgens match mot Elche hade Neymar haft två bra lägen där han missade bollen. Men istället för att låta sig nedslås av det och låta det påverka hans spel visade han återigen prov på starkt psyke genom att tacka Messi för två magiska framspelningar med att förvalta dem med avslutningar av absolut högsta klass. En spelare som har missat ett par lägen brukar ofta bli frustrerad och gå på kraft. Neymar lyckades behålla kylan och avsluta med precision, vilket tyder på klass. Den spelglädje som Neymar förmedlar smittar av sig på hela laget och då inte minst på Messi. Barcelonaspelarna har roligt på planen och uppträder som ett lag igen såväl offensivt som defensivt. Om då Neymar och Messi dessutom skulle kunna involvera Suárez, som fick fira födelsedagen på bänken, i sitt fina samarbete kommer Barcelona att bli än mer sevärda och svårstoppade framöver.

Finns fortfarande utvecklingspotential

Det som är extra spännande med Neymar är att det fortfarande finns en utvecklingspotential hos honom. Trots att han redan är en färdig världsspelare skulle han kunna utöka verkningsgraden ytterligare i sitt spel för att på så vis kunna närma sig den nivån där Messi har befunnit sig under så lång tid. Förutom att han uppenbarligen besitter en stor fotbollstalang är det just hans psyke och inställning till fotbollen som gör att jag både tror och hoppas att han kommer kunna ta ytterligare steg och vara med och konkurrera om titeln som världens bäste fotbollsspelare under många år framöver. Neymar växer för varje match som går och en bättre läromästare och lekkamrat än en liten argentinare som har förändrat synen på hela fotbollssporten går ju knappast att ha.

Visca el Barca!