Osasuna parkerade den mörkröda bussen framför målet i Pamplona i lördags. Milan gjorde någonting liknande på Giuseppe Meazza under tisdagen med en snarlik bussmodell men med rödsvarta detaljer på utsidan. Däremot öppnade italienarna bäst och med mest intensitet. Precis som så många gånger tidigare behövde Barcelona en dryg kvart på sig för att samla trupperna och applicera lite kontroll i spelet.

Den numera rutinerade Kaká fick starta stormatchen och visade direkt att han fortfarande kan spela fotboll på en hög nivå. Han öppnade både piggt och följsamt. I införrapporten skrev undertecknad om en Mascherano som saknade rytm och en oberäknelig Piqué. Vi fick se dessa två gestalter i en vacker kombination när Kaká enkelt jobbade tillbaka bollen till en framfusig Robinho med en yttersida i offensivt straffområde. Anfallaren kunde bara sätta foten till och ledningsmålet var ett faktum. Stadion kokade av hopp och glädje samtidigt som Milan-spelarna nu började backa hem avsevärt.

Den italienska taktiken var väldigt italiensk av sig; ”försvara tills vi blir tvungna att attackera”. Matchen utvecklades efter denna tankegång och Barcelona tog över taktpinnen för att försöka hitta en kvittering. Och den kom. I den 23:e minuten vann Iniesta tillbaka bollen i mittcirkeln och avancerade snabbt framåt i banan. Han hittade Messi i offensivt straffområde och argentinaren lyckades hålla bort både Montolivo och Constant när han kyligt gjorde det viktiga 1-1 målet.

Resten av halvleken bestod av ett par halvchanser från bland annat Neymar och Alexis Sánchez. Halvlekens bästa spelare var Kaká, som jobbade hårt i både defensiven och offensiven samtidigt som han ständigt blev hyllad av fansen.

Den andra halvleken var ingenting att hänga i julgranen för fotbollsfans som letar efter energi och ett respektabelt underhållningsvärde. Den traditionella bussen var fortfarande parkerad framför Rosserini-målvakten Amelia och Barcelona hade svårt att ta sig igenom.

Ett av dem roligaste ögonblicken i matchen var dock när Muntari hittade Robinho med en underbar passning från vänsterkanten. Brassen behövde egentligen bara stöta till bollen för att det skulle bli en ytterst farlig chans. Den bedrövliga kvaliteten på planen satte ironiskt nog käppar i hjulen för Robinho och Milan istället för Barcelona när bollen valde en onaturlig bana. En tunnel var dock ett smärre faktum och brassen förtröt sig avsevärt över missen i efterhand. Att just det här var ett av de roligare ögonblicken i matchen säger också ganska mycket.  

Xavi hittade senare Iniesta med en sådan där telepatisk passning i offensivt straffområde. Albacete-sonen tappade dock balansen när han skulle skjuta och Amelia räddade det tama skottet med enkelhet även om han lämnade en ofarlig retur efter sig.

Barcelona försökte att hitta ett ledningsmål men misslyckades. Milan försökte hålla försvaret intakt och lyckades. Hade den här matchen spelats för 8 år sedan hade båda lagen velat spela en offensiv fotboll. Under tisdagen var det bara ett lag som var benägna att göra det. För 8 år sedan hade Milan haft en bitter eftersmak efter ett oavgjort resultat på hemmaplan. Under tisdagen var dem nöjda och smått euforiska över det.

En poäng på bortaplan är dock fullt acceptabelt för katalanerna. Barcelona har fortfarande kontroll över gruppen med en förstaplacering och en hemmamatch mot Milan som nästa hinder. Det skall också nämnas att El Clásico stundar till helgen vilket är någonting som förmodligen fanns med i ekvationen om man vill analysera intensitet och arbetsinsats i efterhand.

Iniesta höjde sitt spel igår jämfört med den annars knackiga starten på säsongen men han har fortfarande en hel del att hämta i både form och jämnhet över 90 minuter. Det blir även spännande att se huruvida mittbackskonstellationen Mascherano-Piqué förblir intakt mot Real Madrid eller om Bartra eller Puyol får förtroendet istället. Neymar gjorde ingen stormatch på Giuseppe Meazza men var långt ifrån dålig. Alexis är, med sin rörlighet och arbetskapacitet, i nuläget hästlängder bättre än den interna konkurrenten Pedro och kan förvänta sig en startplats även på lördag.

Ett sista segment av denna matchrapport tillgänglas undertecknads otroligt subjektiva åsikt: den tråkiga fotbollen spelas inte av ett lag som hela tiden vill anfalla utan den spelas av lag som inte vågar ta några risker. En "parkera-buss"-taktik fungerar i enstaka fall men annars kan man följa Bayern Münchens exempel från förra säsongen där mod och en benägenhet att attackera och just ta risker sedermera ledde till en Champions League-titel. Undertecknad uppskattar en vinnarmentalitet avsevärt mycket mer än en "vill-inte-förlora"-mentalitet. Men smaken är ju, som många vet, som baken. Ett avslutande citat från Dani Alves får knyta ihop säcken:

 
                     "I attacked a lot, played everywhere but right back? 
Only if you take risks you can win. Other teams play for a draw, we play to win" 



Fakta
AC Milan (4-3-2-1): Amelia; Abate, Zapata, Méxes, Constant; Muntari, Montolivo, De Jong; Birsa (80’ Poli), Kaká (71’ Emanuelson); Robinho (64’ Balotelli)

FC Barcelona (4-3-3): Valdés; Alves, Piqué, Mascherano, Adriano; Xavi, Busquets, Iniesta; Alexis (74’ Cesc), Messi, Neymar (81’ Pedro)
 
Reslutat: AC Milan 1-1 FC Barcelona
Gula kort: 33’ Alexis, 41’ Montolivo, 78’ Muntari, 81’ Cesc
Bollinnehav: 36% - 64%
 


Visca el Barça y
Visca Tiki-Taka!