Det var en gång ett lag som spelade fotboll på ett sätt som förtrollade hela världen. Det var ett lag som visade att oavsett vinst, oavgjord eller förlust så är hela idén med fotboll att njuta av den. Det var ett lag som bestod av artister istället för fotbollsspelare, konstnärer istället för grovarbetare och samspelet mellan dessa gjorde att man inte ville missa när deras föreställning började. Som ni märker var det ett tag sedan undertecknat befann sig på Camp Nou och i lördags fick jag äntligen chansen att vara på plats igen. Vilken fantastisk kväll.
 
 
 
Magi på Camp Nou
 
Att komma rusande till en match på El estadi eller det som även kallas för Camp Nou tillhör vanligheterna när det gäller de som bor i Barcelona. Men för min egen del brukar jag alltid gilla och komma i tid för att hinna ta till mig allt som händer runt omkring en match innan det börjar. Den stunden är minst lika mycket magiskt som själva matchen. Att se spelarna värma upp, journalisterna och kamerorna som förbereder sig, turisterna som ser vilsna ut när de ska hitta sina sittplatser och framförallt hela scenen i sig innan en stor föreställning ska börja, är helt underbart och se. Oavsett var man sitter på arenan är det starkt rekommenderat att alltid försöka vara på plats längst ner innan matchstart för att kunna andas in stämningen.
 
I lördags var det dock helt andra förutsättningar för min egen del. Innan jag kunde se Barça spela befann jag mig på den plats jag gör min praktik på som fotbollstränare i Cornella, den klubb som anses vara den tredje bästa i Katalonien när det gäller ungdomsfotbollen. Vårt lag mötte Espanyol och trots en inte alls så bra insats så lyckades våra 16 åringar vinna över självaste Espanyol med 2-0. Ganska imponerande i sig och alltid kul och vinna över rivalerna till vårt kära Barça.
 
Så fort den matchen tog slut fick jag skynda mig till Barças match för att se de riktiga stjärnorna spela. Det är en sak och följa de framtida spelarna och en helt annan och se de nuvarande.
 
Jag hade knappt hunnit sitta bredvid min argentinska kollega innan Adriano med ett skott utanför straffområdet hade öppnat målskyttet. Senare när jag satt på tv-soffan fick jag se hela anfallet innan målet och se att hela laget hade hunnit nudda bollen minst en gång innan brassen, ännu en gång, öppnade upp matchen för hemmalaget.
 
Resten av matchen var väl snudd på ren orgasm. Tempot, samspelet, passningsspelet och att se det hela uppifrån gjorde att man verkligen njöt av att vara på plats och se denna fantastiska uppvisning. Nu är väl inte Rayo det svåraste motståndet heller, med all respekt till Madridlaget som hade med sig en hel del fans som inte slutade och stödja laget under hela matchen. Men Barças spel i lördags är resultatet av sökandet efter lagets egen identitet.
 
När tiki-takan var som mest kritiserad kom den tillbaka. När Iniesta hittills har haft en begränsad speltid visade han på planen vem som är magikern på mittfältet. Och vilken bättre motståndare och visa det emot än den som var det första laget och vinna bollinnehavet i det första mötet i Madrid.
 
När sedan Cesc tar bollen på mittplan för att med högt tempo driva bollen mot motståndarmålet, tittar upp och spelar den till Iniesta som med en nonchalant gest klackar den vidare till den forna Arsenalspelaren som nu har bollen inne i straffområdet och som spelar den till en rusande Pedro som endast behöver bredsida bollen i mål, då blev det nästan för mycket. I reprisen kunde man se att Rayobacken tvekade lite när Pedro gör målet och enligt min mening kunde han inte stoppa målet, det var för vackert, för mycket jobb bakom målet för att den inte skulle gå i mål.
 
När FC Barcelona spelar som man gjorde i lördags så är det få lag som kan stå emot det och jag tror det finns ingen som kan spela på samma vackra sätt. När bollen flyter mellan lagdelarna på det snabba sättet är det sagolikt och se och man förs återigen till det underbara ställe där varken resultat eller vinster är betydelsefulla. Det viktiga är att njuta av stunden och många var det som tänkte tillbaka på Peps tid när laget spelade som bäst.
 
Och medan man satt och dagdrömde så förberedde sig brassen Neymar för att göra entré. Och jag kunde inte hjälpa och tänka, ”Herregud, vilket lag Barça har och nu kommer Ney in”. Men samtidigt tvekade min pessimistiska del av hjärnan att brassen kanske inte kunde bidra med något. Att laget kanske är komplett som den är. Att brassen var riktigt bra i inledningen av säsongen, men nu när Messi är tillbaks och Pedro och Alexis spelar på den höga nivå som de gör, så blir det nog svårt för brassen att ta plats.
 
Den tanken förstärktes av Neys första minuter på plan när han försökte och försökte utan att lyckas. Och visst stämmer det att chilenaren och Pedro har båda två spelat mycket bra denna säsong och att Neymar måste jobba sig in i laget. Men eftersom temat är magi så är nog Neymar precis rätt person för det. Därför tänkte han nog att nu räcker det så han tog istället bollen i mitten, dribblade sig igenom den första motståndaren som försökte fälla honom utan att lyckas, drev bollen ännu snabbar mot mål och strax utanför straffområdet fick till ett drömskott som gjorde att bollen gick i den vänstra krysset och 6-0 var ett faktum. Otroligt vackert!
 
Efter allt snack om brassens värvning, efter allt som hade hänt runt omkring klubben i och med hans ankomst till Barcelona, så svarade Neymar på planen. Hans lilla dans med Alves var nog ett sätt för honom och ta ut allt han hade inuti. Publiken, pressen, tv-tittarna och lagkamraterna tackar nog för det. City är varnat.
 
 
 
Next stop: Etihad Stadium
 
Som allt annat i livet är det inte alltid fest och underhållning som gäller, detta gäller även för fotbollen. Efter uppvisningen i lördags väntar nu en av säsongens absolut viktigaste och svåraste matcher, åttondelsfinalen mot Manchester City med den första matchen imorgon på Etihad. Ett dåligt resultat där och paniken kommer åter ta över Barcelonas soliga himmel.
 
 
Medan Barcelona verkar ha hittat tillbaka sitt spel så har det gått lite mer knackig för City på sistone. Laget lyckades ändå vinna över Chelsea med 2-0 i helgens FA Cup men de känns inte lika farliga som de gjorde när lottningen skedde. Men det är just det som jag befarar mest. Pellegrini är en väldigt intelligent tränare som känner till Barça väl. Han har också ett helt otroligt spelarmaterial i City där han verkar uppskattas för det jobb han lägger ner. Något som saknades under hans tid i Madrid.
 
Men det som jag har sett av Man City hittills är ett otroligt offensivt lag där även mittbackarna hänger med i anfallen, speciellt Kompani. Huvudspelet är sedan länge känt och den kommer skapa problem för blaugrana men även i kontringarna kan man ställa till det. Nu är Sergio Aguero på skadelistan men trots det har man vassa spelare som David Silva, Toure Yaya och Negredo/Dzeko som båda gör många mål.
 
Pellegrini har försökt skapa ett lag där man söker efter att ha mer bollen inom laget än engelska lag annars är vana vid. Liverpool lyckas med det nu med sin tränare, men där tog det en hel säsong för att spelarna på allvar kunde passa sig in i spelsystemet. Med andra ord så tror jag att City kommer bli ännu farligare nästa säsong.
 
 
 
Men för mig är det väldigt intressant och se hur matchbilden kommer se ut imorgon. Kommer City verkligen utmana Barça i spelet eller kommer man låta katalanerna ha bollen för att sedan kontra så fort man snor bollen? Imorgon kommer kanske den hetaste åttondelen i hela Champions att spelas mellan två lag som älskar det offensiva spelet. Just därför ställde jag den frågan till Tata Martino i presskonferensen efter helgens match för att se vad han tycker om det. Så här svarade argentinaren.
 
”På tisdag kommer Barça spela en av säsongens viktigaste matcher mot ett annat lag som är väldigt bra offensivt. Vad är nyckeln till tisdagens match, det offensiva spelet eller den som försvarar sig bäst?”
 
- Jag tror det är två lag där båda gillar att spela offensivt och försöker göra det genom att behålla bollen inom laget. Just därför tror jag att det lag som kommer ha det största bollinnehavet kommer ha en stor chans att vinna. 
 
Bollinnehavet avgör, i det spelet är nog FC Barcelona världsmästare på.
 
 


Visca!