Vilken liga som är bäst är en evig diskussion som många har säkert haft sedan man var liten. På min tid när jag växte upp i Stockholm så var det framförallt den italienska ligan med det legendariska programmet Uno x Due som var det mest populära. Man följde nästan slaviskt söndagsmatcherna och det var verkligen roligt och följa det passionerade italienska kulturen.

Tiderna ändrades och sedan kom Premier League och tog över som de flestas favoritliga. Tempot var högt, arenorna var alltid fullsatta och de största stjärnorna spelade då i den engelska ligan. På den tiden fick man endast följa Barcelona och andra europeiska lag i Champions League. Jag själv fastnade för Romario och Hristo Stoichkov och intresset blev större och större för Barça som spelade ett annorlunda fotboll än man var van vid med den engelska och italienska ligan.

Till slut valde de svenska tv-kanalerna att börja sända de spanska matcherna och då hade både en viss Ronaldo (den riktige) hunnit spela i klubben och framförallt Rivaldo regerade i det katalanska laget. Det var då både undertecknad och många andra började följa den spanska ligan på allvar. Spelet var charmigt, offensivt och även de mindre lagen bjöd på bra spel.
 
 

Ända sedan den tiden försökte Barça spela ett offensivt spel där samtliga deltog i spelet. Nu flera år senare ser man det perfekta resultatet av det som vi en gång i tiden började följa som barn. Det som vi på den tiden såg fungera då och då är något som verkar vara givet varje gång Barçaspelarna springer ut på planen. Spelet ser så bra ut för närvarande att en del på allvar menar att det har blivit tråkigt och att det inte finns någon spänning med att följa FC Barcelona. Alla har självklart rätt till sin åsikt och har valen att se på saker och ting som de själva vill. Personligen tror jag att man oftast i livet ser det man själv vill se.


För att återgå till början av 90-talet så minns jag det amerikanska basketlaget som i de Olympiska Spelen i just Barcelona, charmade en hel värld med sina fantastiska matcher. Den överlägsenhet samt det vackra spelet det laget visade gjorde att de fick smeknamnet ”Dream Team”. Inte en enda gång hörde jag någon kritisera dem för att det inte fanns någon spänning att följa de amerikanska trollkarlarna. Jag ser på dagens Barça på exakt samma sätt. Jag bryr mig inte särskilt ifall man vinner alla titlar under en säsong eller inte, utan jag njuter istället av det spel som man bjuds på varje match. Begreppet Dream Team är ju redan upptaget sedan länge, men man måste skapa ett annat namn för det lag som FC Barcelona har haft under de senaste åren.



Matchen mot Malaga i går var inget undantag. Att se Xavi, Iniesta, Messi och Cesc dominera totalt i mitten med sina en-touch passningar mellan varandra är fantastiskt och se på. Resultatet i sig kanske inte överraskar mer någon, men det är framförallt sättet Barça gör det på som charmar åskådarna. Den spanska kommentatorn sa något intressant när han menade att det verkar som om spelarna i Barcelona verkligen ser fram emot matchdagarna för att gå ut och ha roligt. Han jämförde det med kompisar som brukar träffas på helgerna för att spela fotboll tillsammans. Måste verkligen säga att jag instämmer med hans kommentar och det är just det energi som de ger ut som gör det så roligt att följa laget, trots att en del, kanske helt riktigt, klagar på spänningen.
 
I mitten av den andra halvleken så var det en situation där Messi, Xavi och Busquets blev pressade på mitten av Malagaspelarna. Istället för att tappa bollen eller ”vända spelet” som det så vackert heter på fotbollsspråk, så gjorde de en liten ronda som man kallar det här nere i Spanien. D.v.s. man spelade bollen mellan varandra med Malagaspelarna i mitten som jagade boll. Efter ungefär två varv där alla tre spelarna nuddade bollen så tog Busquets tag i bollen och passade den vidare till en annan lagkamrat, kompisar som spelar fotboll i parken på en söndagseftermiddag…





Fortsatta problem i Madrid

Medan situationen i nordöstra Spaniens kust ser strålande ut för tillfället så blåser det helt andra vindar i huvudstaden Madrid. Men dessa vindar verkar endast drabba Real Madrid eftersom lillebror Atletico går även väldigt bra i både ligan och ute i Europa.

När det gäller Mourinhos gäng så frågar sig alla ifall han fortfarande har sitt lag under kontroll eller inte. Att ligan går rekorddåligt för marängerna är den största anledningen till att stora delar av Madridpressen har börjat ifrågasätta Mou och hans taktik för det vita laget. Men också en del incidenter som har skett under säsongen har gjort att för varje dag som går ifrågasätts portugisen mer och mer. Casillas bänkades i förmån för Adan som inte alls tog vara på sin chans, Sergio Ramos utvisning och avstängning på fem matcher och nu sist Kakas (av alla spelare?!) otroligt korkade utvisning när han endast hade varit en kvart på planen är alla exempel på att det är någonting som inte alls stämmer inom laget.

Enda anledningen till att Mourinho fortfarande är kvar är väl just för att han heter Jose Mourinho och att Madrid fortfarande är med i Champions League där man kommer att möta Manchester United i åttondelsfinalen. Många här i Spanien menar att det är just tack vare den turneringen som portugisen är fortfarande kvar i laget, med tanke på hans förmåga att kunna gå långt i Champions med olika lag och under svåra omständigheter. Madrid befinner sig i en väldigt svår situation och det är endast den efterlängtade decimon som skulle rädda säsongen på något sätt.



I den sista matchen mot Osasuna så var lagets spel under all kritik och det var länge sedan jag såg en sämre fotbollsmatch. Hade Osasuna haft en någorlunda bra anfallare så hade man vunnit matchen ganska enkelt. Det skrevs mycket i media att Cristiano saknades för mycket i Madrid men jag tycker personligen att det är framförallt Xabi Alonso och Özil som är ännu viktigare för att spelet ska flyta på. Alonso spelade halvskadad och Özil var på bänken samtidigt som Madridspelarna såg nästan vilsna ut på planen. Cristiano är väldigt viktigt för att Madrid ska vinna matcherna eftersom han gör många mål ochh skapar mycket framåt, men för själva spelet är det främst Alonso och tysken som jag tycker saknas. Imorgon kommer marängerna att ta sig an Valencia i två stenhårda matcher i den spanska Cupens kvartsfinal (de möts även nästa helg i ligan). Cuidado med Valencia som har fått en nytändning med den nya tränaren...



Malagas underbara spel

Sedan Pellegrini tog över Malagas fotbollslag så har det bara gått uppåt för laget från Andalusien. Han hade en svår period i början där laget verkligen behövde förstärkningar. Men efter att den arabiska schejken tog över och fixade till det ekonomiska biten (tillfälligt i alla fall) så började resultaten komma. Laget kvalificerade sig för första gången i sin historia för spel i Champions League och man lyckades även att vinna sin grupp framför lag som Milan. Otroligt imponerande och detta trots att man på senare tid har fått ta en hel del smällar p.g.a. av sin dåliga ekonomi. En del spelare lämnade i somras men idén finns kvar och med Pellegrini som ansvarig kan det sällan bli fel. Han fortsatte att satsa på det egna spelet och mixen mellan de äldre erfarna spelarna som Joaquin och Demichellis, tillsammans med de unga från de egna leden såsom Isco och nu senast Buonanotte, har gett väldigt positiva resultat.



Detta har gjort att laget är ett av de mest attraktiva lagen ute i Europa och i ligan har man redan besegrat Real Madrid och i gårdagens match stod man bra emot FC Barcelona under långa stunder av matchen. Enda nackdelen hittills är som sagt de ekonomiska problemen som har gjort att för tillfället har Uefa beslutat att utesluta Malaga från all Europacupspel nästa år. Men fortsätter laget med sitt fina spel så tycker man att de i ledningen borde ta tag i den andra biten.



Jag njöt verkligen av Malagas spel igår och väldigt roligt att se lag som verkligen står emot Barcelona och fortsätter spela sitt eget spel. Det nya stjärnskottet Buonanotte gjorde bra ifrån sig när han kom in i slutet och hans fina frisparksmål är ett annat bevis på att det kan bli en kommande stjärna. Isco är redan det och han vann tidigare under säsongen priset som Europas bästa unga spelare. På onsdag möter man återigen FC Barcelona i den spanska Cupen och räkna med att Malaga kommer att kriga in i det sista. Matchen rekommenderas starkt för de som älskar offensiv och kreativ fotboll.






Barça leder ligan med hela 11 poäng ner till en jagande Atleti och sett hur laget spelar är det svårt att tro att man inte kommer att vinna en del titlar när säsongen väl kommer till ända. Ifrån helgen kommer jag främst ta med mig passningsspelet laget visade upp på Malagas hemmaplan. Xavis samspel med Messi, Thiagos magiska steg som efter ett väggspel med Messi satte in vackert det tredjemålet, Busquets magistrala uppvisning på mitten samt Iniestas dribblingskonster där han i en situation gick igenom tre spelare på samma gång.
Det här laget gör samtidigt saker som man har sett få andra lag göra vid olika epoker. Efter att ha spelat halva ligan så har man alltså besegrat samtliga lag förutom den oavgjorda matchen på hemmaplan mot Real Madrid, det är otroligt imponerande. I början togs det mer på krafterna att vinna matcherna men efter nyåret verkar laget ha hämtat nytt energi och spelet bara flyter på.



Under våren väntar en hel del tuffa bortamatcher i ligan och självaste Milan kommer på besök i Champions League. Ska bli väldigt intressant att följa denna upplaga av FC Barcelona som verkar slå samtliga rekord. Frågan är, hur långt kan detta lag gå?






Ha det bra och vi hörs igen nästa måndag.



Visca!