Laget
 
Luis Enrique står inför ett hästjobb.
 
Den framgångsrika säsongen till trots står F.C Barcelona med en såväl ålderstigen som smått dysfuktionell trupp, inför nästa säsong.
 
Visst, startelvan håller alltjämt världsklass (det är inte för inte som man vinner en inhemsk dubbel), men truppen i sin helhet är alltför tunn, och i behov av föryngring.
 
Medan spelare som Adriano, Vermaelen, Sandro och Douglas helt enkelt inte håller måttet och följaktigen är på väg bort från klubben, ryktas såväl Mascherano som Dani Alves till Italien. Lägg därtill att nyförvärven Aleix Vidal och Arda Turan framstår som frågetecken, så förstår man problematiken.
 
En bred trupp är ju – vanligtvis – en förutsättning för framgång. Att Barcelona lyckades bärga dubblen med en och samma startelva får betraktas som en avvikelse. Vill Enrique tampas om trippeln även nästa säsong så ska det till förändring – att utkämpa ett säsongslångt trefrontskrig är, för fler spelare än inte, en nästintill omöjlig uppgift. Se bara på MSN som, efter att ha glänst vecka ut och vecka in, plötsligt tappade fart när det gällde som mest.
 
Enligt undertecknad ligger dock lösningen nära till hands.
 
Återköpet av Denis Suarez, hemkallandet av Alen Halilovic och den permanenta uppflyttningen av Sergi Samper skulle, åtminstone delvis, råda bot på problemet. Och för en billig peng, dessutom!
 
Kombinera detta med ett köp av en eller två stycken högkaratiga backar, och vips – så står Barca redo att ta sig an nästa säsong.
 
Make it happen, Lucho.
 
 
Klubben
 
Vilken typ av klubb är F.C Barcelona?
 
Sedan president Bartomeus intåg i klubben har man sakta men säkert förflyttat positionerna i rikting mot övriga, rakt igenom kommersialiserade toppklubbar i Europa. Frågan är hur långt Bartomeu är redo att gå? I vilken utsträckning värnar presidenten om klubbens värderingar?
 
I och med Johan Cruyffs tragiska – för att inte nämna symboliska – bortgång känns frågor av denna karaktär mer befogade än på länge. Med Cruyff borta förlorar ju klubben sin kanske starkaste länk till det förflutna. Till sitt historiska arv.
 
Barcelona är, och kommer att förbli, en medlemsägd klubb där de stora besluten röstas igenom av just medlemmarna, och där presidenten röstas fram av, just det, medlemmarna. Detta bör inte förglömmas, när man kritiserar och skärskådar den sittande ledningen.
 
Med det sagt förtjänar Josep Bartomeu att granskas. Visst, de sportsliga framgångarna har avlöst varandra. Men inte till vilket pris som helst.
 
Moraliskt tvivelaktiga sponsoravtal, en ungdomsakademi på nedgång, och åtskilliga problem med lagens långa arm – allt detta har inträffat under loppet av de senaste åren. Huruvida det är en tillfällig avstickare från den inslagna Barca-vägen, eller början på ett nytt, historielöst kapitel i klubbens historia, återstår att se.
 
Den närmast förestående pucken är sponsorfrågan. Under måndagen offentliggjorde klubben nästa säsongs matchtröja. Qatar-logotypen lyste med sin frånvaro.
 
 
 
Kungen
 
Världens bästa fotbollsspelare blir inte yngre.
 
Efter att länge ha huserat centralt i planen innebar köpet av Luis Suárez att Messi fick åtevända ut till höger i Barcas anfall. I en fri roll med utgångspunkt till höger hittade Messi tillbaka till sin högstnivå, och sköt Barca till en historisk trippel.
 
Även denna säsong har argentinaren befunnit sig till höger om, eller strax bakom, Luis Suárez. Ett framgångsrecept som understrykit Messis roll som framspelare, och som givit argentinaren alltmer ansvar i speluppbyggnaden.
 
Och det är väl just i speluppbyggnaden som Messi – på sikt – kommer att husera.
 
Än är det för tidigt (Messi är alltjämt en av världens bästa genombrottsspelare och bör agera därefter), men en dag kommer explosoviteten att sina, och Messi kommer att tvingas anpassa sitt spel om han vill fortsätta att spela en betydande roll i Barca.
 
Många – inklusive jag själv – hyste för ett par år sedan vissa farhågor om att den förlorade explosiviteten skulle bli Messis fall. Idag är tongångarna annorlunda. Den spelförståelse och den blicken som han har visat prov på denna säsong har tagit död på fårhågorna. Inte bara är Messi vad Messi alltid varit – han har dessutom växt ut till världens allra bästa spelfördelare. Detta hävdar jag med bestämdhet.
 
Som sagt, än är det för tidigt. Men att Messi en dag kommer att ta klivit ned i plan, och stanna där, förefaller mer självklart än någonsin. Väl där kommer han att vara sig själv – det vill säga bäst.
 
 
 
 
Det var allt för denna vecka, och denna säsong.
 
La Setmana Blaugrana är, i en eller annan tappning, tillbaka efter sommaren!
 
Stort tack till er som läst.
 

 
 
 
 
Ruben Baron