Man har lärt sig hur en fotbollskalender fungerar vid det här laget. Under höstsäsongen är El Clásico hemma på Camp Nou den stora höjdpunkten tillsammans med mötena med det bästa motståndet som Barcelona ställs mot i Champions Leagues gruppspel. Det blir ett nytt fotbollsår och när andra halvan av säsongen är en bit på vägen drar Champions League igång igen med slutspelet och flertalet intressanta matcher. Och när man känner att våren börjar närma sig på allvar är det dags för Barcelona att resa till den spanska huvudstaden och Santiago Bernabeu för matchernas match som betyder så enormt mycket och engagerar så många fotbollsälskare världen över. El Clásico på Bernabeu är ett säkert vårtecken om något.

När kvartsfinalerna i Champions League lottas förstärks känslan ytterligare om att säsongen går in i sitt absoluta avgörande. Det här är min favorittid på hela fotbollsåret. Trots att slutet närmar sig vet man att det fortfarande återstår dramatik med sena avgöranden, vild glädje och ett vattenfall av tårar innan vi sätter punkt för säsongen. Glädjen av att rädda kontraktet och hänga kvar kan vara minst lika stark om inte starkare än glädjen av att lyfta en pokal. För någon kanske det är sista chansen. För någon annan kanske det är den första. Epoker inleds och epoker tar slut. Nya spelare slår igenom, legendarer tackar för sig. Fansen slits mellan hopp och förtvivlan på ett sätt som inte alltid är hälsosamt. Kanske kommer chansen igen, kanske inte. Som fotbollsälskare är det bara att sätta sig tillrätta i båten och hänga med på en fotbollsresa som kan bli något utöver det vanligt med jämna toppstrider, den starkaste kvartsfinaluppställningen i Champions League på länge och ett fotbolls-VM i fotbollstokiga Brasilien som efterrätt. Från om med nu och hela vägen fram till mitten av juli månad kommer fotbollen att leva mer än på länge i såväl Europa som hela fotbollsvärlden.

Nu på söndag ska alltså Barcelona ge oss svaret på frågan om laget kommer vara med i ligaracet på allvar eller om man vackert kommer få stå och titta på medan Real Madrid har allt i egna händer med Atlético som främsta utmanare. Inför matchen har Barcelona fyra poäng upp till Real Madrid. Fyra poäng är mycket. Sju poäng är för mycket. Om någon frågar vad jag tror om matchen är jag, som vanligt när det gäller Barcelona, pessimistiskt lagd och tror att Barcelona kommer få oerhört svårt att ens få med sig poäng från Bernabeu den här kvällen. Real Madrids form och skarpa offensiv blandat med ett välfungerande försvarsspel talar för sig själv. Det enda jag kan komma på som talar för Barcelona är egentligen att det mesta talar emot, vilket tenderar att ha betydelse inom fotbollen emellanåt. Fast med tanke på vilken fotboll vi vet att det här laget kan prestera i sina bästa stunder ska man väl inte helt ge upp hoppet även det känns som en mycket svår uppgift på förhand.

Sen skulle man även kunna se det som att Barcelona inte har någonting att förlora i den här matchen, men en hel del att vinna. Efter seger med 2-0 mot Manchester City i första mötet menade jag på att Barcelona egentligen bara kunde förlora returmötet. Den allmänna uppfattningen var att matchen redan var vunnen, vilket gjorde mig djupt orolig eftersom sådana matcher inte existerar. Hade Barcelona haft en ligaledning med ett fåtal poäng att försvara på Bernabeu hade jag inte kunnat sova många timmar den här veckan. Nu är läget istället det omvända. De allra flesta ser nog Real Madrid som favoriter till såväl matchen på söndag som hela ligan. Det gör även jag, vilket gör mig något lugnare för tillfället, då jag enbart kommer att kunna bli positivt överraskad på söndag. Jag försöker intala mig själv att det bara är en fotbollsmatch och att det hur som helst kommer bli en högklassig underhållning med så många världsspelare på planen samtidigt. Men när spelarna väl radar upp sig i spelargången för match kommer pulsen som vanligt att stiga rejält. Just eftersom man vet att skillnaden mellan vinst och förlust mycket väl kan vara skillnaden mellan framgång och fiasko.

På söndag kommer vi få reda på om Barcelona redan har spelat bort sig själva från guldet eller om det fortfarande finns en möjlighet. 7-0-segrar som mot Osasuna senast är alltid vackra att titta på, men de är inte särskilt mycket värda om laget går mållöst borta mot Valladolid. Att Barcelona har lyckats slå ut Manchester City mellan helt ofattbart svaga förlustmatcher mot Valencia, Real Sociedad och Valladolid är en sammanfattning av Barcelonas säsong som helhet. När det väl stämmer är Barcelona fortfarande ett briljant fotbollslag. När det inte stämmer fungerar egentligen ingenting. Så den avgörande frågan för utgången av helgens El Clásico är vilket Barcelona det är vi får se på Bernabeu den här kvällen. Det Barcelona som slog ut ett av Europas bästa offensiva lag ur Champions League med endast ett insläppt mål på de två matcherna? Eller det Barcelona som släppte in tre mål hemma på Camp Nou mot Valencia och blev totalt utspelat av Real Sociedad på Anoeta? Det är en enorm skillnad. En skrämmande stor skillnad.

Barcelona

När tränare Tata Martino inför El Clásico menar att det här är Barcelonas sista chans att vinna ligatiteln är det svårt att säga emot. Personligen hade jag gärna tagit ett kryss på förhand, men Tata menar att ett oavgjort resultat inte behöver vara ett bra resultat och att laget kan vinna El Clásico. Tata hänvisar till faktumet om att det inte återstår överdrivet många poäng att spela om och att matchen därmed blir extra viktig. Att ta hand om bollinnehavet, undvika onödiga bolltapp och därmed minimera omställningslägen för Real Madrid ser Martino som nyckelfaktorerna för Barcelona i den här matchen. Liksom att försöka unvdika en-mot-en-situationer med Bale och Ronaldo i största möjliga mån.

En av tränarens viktigaste uppgifter är att förberedda sitt lag på ett sätt som gör att laget har rätt mentalitet till matchen som ska spelas. Martino fick såklart en hel del kritik efter förlustmatchen mot Valladolid där Barcelona inte såg ut att vara mentalt förberedda samtidigt som laget verkade sakna rätt motivationsnivå för att kunna vinna. Hur mycket av ansvaret som är spelarnas respektive tränarens låter jag vara osagt, då det såklart handlar om en kombination. Men när det vankas stormatcher som El Clásico får åtminstone Tata lite hjälp på vägen, åtminstone borde han få det när det gäller motivationsfaktorn. Den har funnits där i båda mötena med City och den måste finnas där även den här kvällen om Barcelona ska ha någon som helst chans på Bernabeu den här kvällen.

Senaste nytt gällande matchtruppen inför El Clásico är att Piqué är tillbaka efter att ha missat den senaste ligamatchen mot Osasuna. Det är dessvärre inte kapten Puyol som fortfarande återhämtar sig från sin knäskada. Även Cuenca, Jonatan dos Santos och Oier lämnas utanför truppen som kommer att resa till Madrid på söndag morgon.

Det ska bli mycket intressant att se hur Tata resonerar kring startelvan den här gången när hela säsongen står på spel. Backlinjen känns numera rätt given med Alves, Piqué, Mascherano och Alba och att han kommer att välja rutin på planen i form av Xavi i det här läget är jag alldeles övertygad om. De övriga mittfältsplatserna tas av givne Busquets och Fábregas, där sistnämnde flera gånger har bevisat för sin tränare hur mycket bättre såväl han själv som hela laget blir när han får ta plats just på mitten. Med spelare som Messi och Iniesta, som dessutom är på väg mot den absoluta storformen, i truppen finns det bara en ledig plats kvar i anfallet. En plats som kan komma att få en avgörande betydelse för den här betydelsefulla matchen. Kommer Tata att våga spela Neymar som, trots tveksam form, är den bästa offensiva pjäsen som finns att tillgå vid sidan av Messi och Iniesta? Eller kommer han att vilja säkra till en början med att spela Alexis som är mer tillförlitlig i det defensiva spelet och byta in Neymar senare? Att döma av Tatas beröm gentemot Neymar på presskonferensen, där han bland annat nämnde att han försöker få Neymar att känns sig speciell eftersom brassen är en speciell spelare, kanske valet låter självklart. Men jag är inte helt övertygad även om jag själv hade satsat på Neymar i det här läget.

Tänkbar startelva:

Valdés
Alves – Puqué – Mascherano – Alba
Xavi – Busquets – Fábregas
Neymar – Messi – Iniesta

Real Madrid

Real Madrid kommer till El Clásico i absolut toppform. Efter att ha kört över Schalke fullständigt i första mötet i åttondelsfinalen i Champions League kunde tränare Carlo Ancelotti passa på att vila nyckelspelare i returmötet som trots det slutade med en stabil 3-1-seger. Även i La Liga har Real Madrid stormat fram och övertagit serieledningen från Barcelona. Senast Real Madrid förlorade en ligamatch var mot just Barcelona i senaste El Clásico och det var så långt tillbaka som den 26:e oktober förra året. Därefter har Real Madrid spelat 18 ligamatcher och endast tappat poäng mot Osasuna, Athletic och Atlético. Så att det är ett Real Madrid med självförtroende som ser fram emot El Clásico råder det inte några som helst tvivel om.

Numera räcker det inte att försöka hålla reda på Cristiano Ronaldo när man möter Real Madrid då han tillsammans med en pånyttfödd Karim Benzema och det så omtalade nyförvärvet Gareth Bale bildar en giftig trio som sätter skräck i vilket försvar som helst. Precis som Tata nämnde på presskonferensen handlar det för Barcelona om att i största möjliga mån försöka undvika att bjuda på omställningslägen. För när Ronaldo och Bale väl får ytor att springa på och rätt bollar serverade går det hysteriskt fort och de är mer eller mindre omöjliga att stoppa.

Förutom omställningarna är det såklart fasta situationer en annan av Real Madrids konkurrensfördelar gentemot Barcelona. När spelare som Ramos och Pepe tar klivet upp i straffområdet på hörnorna där redan Ronaldo finns är det nog fler Barcelonasupportrar än jag som känner stor oro, inte minst med tanke på hur mycket mål Barcelona har släppt in den här säsongen på just fasta situationer.

När Mourinho ledde Real Madrid använde sig portugisen vid flera tillfällen av en taktik som gick ut på att lämna över hela bollinnehavet till Barcelona, backa hem laget på egen planhalva, täcka ytor och därefter ställa om blixtsnabbt. Men om man ska tro tränare Ancelottis ord inför matchen kommer Real Madrid inte att anpassa sig efter Barcelona utan istället följa sin egen spelfilosofi och prestera ett eget anfallsspel. Dessa ord i kombination med att Barcelona alltid spelar på samma sätt oavsett motstånd och arena bäddar inte bara för stor fotbollsunderhållning på Santiago Bernabeu den här kvällen, utan även en tempofylld och nervkittlande sådan.

Tänkbar startelva:

Lopez
Carvajal – Ramos- Pepe – Marcelo
Di Maria – Alonso – Modric
Bale – Benzema – Ronaldo

Matchfakta
Matchdag: Söndag 23 mars
Avspark: 21:00
Arena: Santiago Bernabeu
TV-sändning: Cmore Sport HD


Mina fem starkaste minnen från El Clásico

2/5 2009 (Real Madrid – FC Barcelona 2-6)
När Higuain nickade in 1-0 för Real Madrid hade Barcelona tappat sitt klara ligaledning till endast en poäng. Att Barcelona trots underläge borta på ett kokande Bernabeu lyckas vända underläge och till slut ta hem segern med 6-2 överträffar precis allting jag någonsin sett som har med fotboll att göra. Jag tror aldrig jag kommer att få se Barcelona göra en bättre bortamatch. Varje gång jag hör eller ser ordet El Clásico tänker jag direkt på den här matchen som var något alldeles speciellt och innehöll precis allt jag kunnat drömma om.

19/11 2005 (Real Madrid – FC Barcelona 0-3)
Om vi pratar starka minnen kommer jag aldrig glömma hur Ronaldinho gjorde som han ville på Bernabeu och fick stående ovationer av Madrid-publiken. Något som förmodligen aldrig kommer att inträffa igen.

10/3 2007 (FC Barcelona – Real Madrid 3-3)
”Lite synd att Messi vandrar in centralt” hann Hasse Backe precis konstatera innan Ronaldinho lirkade in bollen till Messi som befann sig just centralt och passerade ett flertal Madridförsvarare innan han dundrade in kvitteringen 3-3 i matchens skälvande minuter. ”Han är 19 år och har gjort tre mål i ett El Clásico” tjöt Robert Perlskog av förtjusning. Lionel Messis definitiva genombrott i de stora sammanhangen är inget man glömmer i första taget.

29/11 2010 (FC Barcelona – Real Madrid 5-0)
Kommentarer överflödiga när Barcelona förmodligen gjorde en av sina bästa fotbollsmatcher någonsin. Så nära perfektion man överhuvudtaget kan komma.

29/11 2009 (FC Barcelona – Real Madrid 1-0)
En match jag inte minns särskilt mycket för lagets insats utan snarare ett mycket speciellt ögonblick: ”Nu då för Barcelona. Dani Alves, lyfter in bollen fint. Ibrahimovic i måååååååål! 1-0 Barcelona, Zlatan Ibrahimovic”! skanderade Hussfelt. ”Perfekt avslut, rakt i lökpåsen” konstaterade bisittare Kåmark. Där och då stod Sveriges bäste fotbollsspelare genom tiderna på den absoluta toppen efter att ha avgjort världens största klubblagsmatch. Zlatans avslut satt inte bara i lökpåsen utan etsade sig, med tanke på målets kombination av betydelse och skönhet, för all framtid fast på min näthinna.

Visca el Barca!