När det som mest behövdes stod Barcelona för sin bästa insats sedan Champions League-finalen på Wembley 2011. Det var ett Barcelona som gick ut med en hundraprocentig koncentration och inställning från första till sista matchminut och plötsligt kunde vi känna igen laget som har vunnit precis allt som går att vinna de senaste åren. När Barcelona är som allra sämst, som i första mötet i Milano, finns det nog inget lag som ser mer uddlöst, förutsägbart och ofarligt ut i hela fotbollsvärlden. Men när spelet väl fungerar kan laget istället framstå som fullständigt ostoppbart. Äntligen fanns allt på plats igen. Den intensiva pressen, bolltempot, rörelsen, löpviljan, djupledsspelet, inställningen och inte minst effektiviteten. Efter ett par tunga veckor med flertalet prestigefyllda förluster fick alla Barcelonafans slutligen sin belöning i form av en vacker och nervkittlande fotbollsuppvisning.

Inför returen mot Milan kände jag ingen nervositet överhuvudtaget. När David Villa satte dit 3-0 blev dock pulsen oroande hög. Det var först då som Barcelona hade något att förlora och med tanke på Barcelonas oförmåga att hålla nollan den senaste tiden fanns resultatet 3-1 där hela tiden som ett ångestframkallande ont. För trots att Barcelona i princip stod för ett felfri insats hade Champions League-äventyret mycket väl kunnat ta slut redan nu. Då hade alla börjat prata om Barcelonas fiasko-säsong, vilket jag kan tycka är lite märkligt på ett sätt. Om det bara är Champions League som spelar roll, varför ska Barcelona då spela 38 omgångar i La Liga? Då är det väl lika bra att lägga ner och satsa allt på europaspelet? Faktum är ju att Barcelona förlorade ligatiteln förra säsongen och nu kämpar för att ta tillbaka den. Men det är ungefär som att ligan är helt betydelselös så länge laget inte står som segrare i Champions League.

Matchen mot Milan visade inte bara vilken hög nivå Barcelona fortfarande håller när allting väl stämmer. Den var också en tydlig indikator på vad det är som har varit problemet den senaste tiden. Att Barcelona har släppt in betydligt mer mål den här säsongen beror inte på att Mascherano och Piqué helt plötsligt har blivit sämre försvarsspelare. Nej, Barcelonas problem har snarare handlat om ett systemfel. När såg vi senast presspelet fungera lika bra senast? Det minns jag ärligt talat inte och vad beror det uteblivna presspelet på? Inställning och attityd skulle jag vilja säga. När Barcelona spelar med en sådan hög intensitet i sitt presspel orkar motståndarna till slut inte ställa om i lika hög utsträckning, vilket dels gör att försvaret inte ställs i lika många svåra situationer samtidigt som laget får bättre utdelning framåt i sitt spel. Barcelonas spel ser då plötsligt effektivt och underhållande ut istället för ineffektivt och enformigt.

Det märktes på spelarnas reaktioner vid målen att det här betydde något alldeles extra. Den glädjen som förmedlades har jag heller inte sett sedan lagets senaste Champions League-final. Det var en urladdning som heter duga och nu gäller det för Barcelona att kunna ladda om inför hemmamötet med Rayo Vallecano och fortsätta försvara sin serieledning, vilket är enklare sagt än gjort.

FC Barcelona

Inför mötet med Rayo Vallecano pratar Jordi Roura om vikten att laget inte förlorar sin intensitet från matchen mot Milan och att man inte har råd att slappna av, vilket är precis vad den här matchen handlar om för Barcelona. Trots avancemanget i Champions League är det inte enbart positiva tongångar i Barcelona som kommer till spel utan tre klubbikoner. Xavi och Puyol missar matchen på grund av skada och Valdés är sedan tidigare avstängd. För kapten Puyol väntar dessvärre en lång rehabilitering efter den andra operationen på elva månader. Enligt klubbläkaren Ramon Cugat kan det röra sig om allt från sex veckor till 3 månaders frånvaro för lagkaptenen, vilket är lång tid för en spelare där en veckas frånvaro kan kännas som en månad för oss Barcelonafans.

I Valdés frånvaro är det Pinto som tar plats mellan stolparna med allt vad det innebär. I övrigt är det svårt att förutse startelvan efter en sådan här urladdning. Att Piqué och Mascherano bildar mittlås känns ganska givet, men det är inte helt otänkbart att Alves eller Alba vilas till förmån för Adriano. När Xavi, som var magnifik mot Milan, saknas lär Fábregas vara tillbaka i startelvan och bilda mittfält tillsammans med Busquets och Iniesta. Om Busquets eller Iniesta är i behov av vila finns Song och Thiago att tillgå som ersättare, men jag hoppas verkligen att Barcelona tar den här matchen på största allvar och inleder med den starkaste uppställningen. Framåt måste väl ändå Villa ha visat varför han ska starta i anfallet? Förutom det vackra målet går han ständigt i djupled och skapar ytor för sina lagkamrater, inte minst Lionel Messi. Kampen mellan Pedro och Alexis om den sista startplatsen känns hårfin, men jag hoppas på chilenaren då det känns som att han trots allt kan vara på väg mot något som kan liknas vid form.

Tänkbar startelva:

Pinto
Adriano – Piqué – Mascherano – Alba
Fábregas – Busquets – Iniesta
Alexis – Messi – Villa


Rayo Vallecano

Fjolårets nykomlingslag Rayo ligger för tillfället på en imponerande niondeplats i ligan inför bortamötet med Barcelona. Laget reser till Barcelona efter en 2-0-seger i senaste ligamötet med Espanyol på hemmaplan efter mål av Dominguez och Piti. Piti har för övrigt stått för elva ligamål den här säsongen, vilket placerar honom på nionde plats i skytteligan. Rayos näst bästa målskytt är brassen Leo med sina sju fullträffar och Dominguez har, som vi motvilligt minns, ställt till det för Barcelona på Camp Nou tidigare. Om Barcelona inte lyckas med presspelet och Rayo lyckas spela sig förbi finns det alltså offensiva kvalitéer i det här laget som kommer att kunna ställa till problem för Barcelonas backlinje.

Tänkbar startelva:

Rúben
Tito – Amat – Gálvez – Casado
Piti - Fuego – Carlos -Muhammed - Dominguez
Leo

Matchfakta

Matchdag: Söndag 17/3
Avspark: 21:00
TV-sändning: Matchen visas i C More Sport och C More Sport HD

Visca el Barca!