Genom åren har Barcelona och Atlético mötts i cupsammanhang totalt 20 gånger, varav Barcelona har stått som segrare 12 gånger. Det senaste Copa del Rey-mötet lagen emellan var 2009 och då var det en kvartsfinalplats som låg i potten. Det första mötet gick av stapeln i Madrid och trots att Atlético inledningsvis var det bättre laget och skapade fler chanser än de gästande katalanerna var det Barcelona som tog ledningen efter ett fint samspel mellan Dani Alves och Messi, där den sistnämnde överlistade Coupet i Atletimålet. I andra halvlek gjorde Messi sitt och Barcelonas andra mål från elvameterspunkten efter att argentinaren blivit fälld av Heitinga och domaren dömt straff. Tio minuter senare prickade Ujfaluši in kvitteringen för Los Colchoneros efter en hörna, men det hjälpte föga för Madridlaget eftersom Messi inte nöjde sig med två mål utan fullbordade sitt hattrick när han med tio minuter kvar av matchen återigen överlistade Coupet. Matchen slutade 3-1 och Barcelona hade ett rejäl fördel inför returen. På Camp Nou var det dock Atlético som tog ledningen och skapade lite nerv i kvartsfinalen. Det höll i sig i ungefär fem minuter. Sen kvitterade Bojan och i andra halvlek dödade Gudjohnsen matchen när han prickade in 2-1 till Blaugrana. Efter det gick Barcelona hela vägen till finalen där Athletic Bilbao besegrades och Barça tog sin 25:e cuptitel.


En jämn tillställning

Förra säsongen möttes Barcelona och Atlético Madrid totalt sex gånger och det var i princip ingenting som kunde skilja de två lagen åt. Säsongen inleddes med ett dubbelmöte i Supercopa de España. Rond ett slutade oavgjort på Vicente Calderón, men ett viktigt bortamål innebar att Blaugrana hade ett litet övertag inför returen på Camp Nou. Efter en mållös och ganska grisig tillställning i Katalonien, där Filipe Luís fick syna det röda kortet och Leo Messi brände en straff, kunde Barcelona titulera sig mästare tack vare Neymars mål på Vicente Calderón.

Den första ligamatchen lagen emellan gick av stapeln i huvudstaden och Barcelona lyckades inte tränga igenom myllret av Atletispelare. Intensiteten och inställningen hos hemmalaget var fantastisk och Atleti tycktes ha minst en spelare mer än Barcelona på plan. De rödvitrandiga tröjorna var överallt hela tiden och det fanns inte mycket Blaugrana kunde göra. Det blev ännu en mållös och jämn match – inte riktigt vad man som culé vant sig vid de senaste åren med matcher som slutat bland annat 6-0, 6-1 och 5-0 i Barcelonas favör.

När det var dags för kvartsfinal i Champions League föll Barcelonas lott på Atlético och även om inga matcher i den finaste turneringen av alla är lätta var känslan att Barcelona hade en stor möjlighet att avancera till semifinal i och med att man hade undvikit att lottas mot de riktigt tunga pjäserna som till exempel Bayern München och Real Madrid. Los Colchoneros visade dock att de imponerande prestationerna under Diego Simeones ledning inte hade det minsta med tur att göra, utan att man var ett lag att räkna med i toppskiktet i Europa. Kvartsfinalen startade i Barcelona och det var Atleti som tog ledningen via ett drömmål signerat den inhoppande Diego, som hade ersatt skadade Diego Costa efter en halvtimmes spel. Barça kvitterade genom Neymar i andra halvlek och även den här drabbningen slutade oavgjort. En vecka senare fick Barcelona bekänna färg i den kungliga huvudstaden. Atlético rivstartade matchen och redan efter fem minuter hade man spräckt nollan. Katalanerna hade en tung uppförsbacke och var aldrig riktigt nära en kvittering. Cholos manskap var flera storlekar större än Blaugrana och för första gången på fem matcher gick ett lag vinnande ur mötet – Atleti besegrade Barcelona med 1-0 och katalanerna kunde tacka målramen för att det inte blev större siffror.



I ligans allra sista match på Camp Nou skulle det avgöras vem av Barcelona och Atlético Madrid som skulle bli spanska mästare. Inför matchen ledde Atlético ligan tre poäng före Barcelona och det krävdes en seger för Blaugrana om man ville behålla ligatiteln i Katalonien. I slutet av första halvlek gav Alexis fansen hopp om ligaguld när han mycket vackert stänkte in 1-0 till Barcelona. När den andra halvleken bara var ett par minuter gammal hade dock Atlético kvitterat via Diego Godín – det behöver väl knappast sägas, men givetvis tillkom målet efter en fast situation. Lite senare hittade Messi nätmaskorna och för en sekund tändes hoppet igen, bara för att släckas när domaren dömde bort målet för offside. Rätt eller fel – därom tvistar de lärda, men för femte gången för säsongen slutade en match mellan Barça och Atleti oavgjort och Madridlaget tog mycket välförtjänt sin första ligatitel på 18 år.

Sedan dess har Barcelona inte mött Atlético förrän för ett par veckor sedan. Den katalanska jätten befann sig då i en smärre kris och Luis Enrique hade kniven mot strupen inför Atletis besök på Camp Nou. Barcelona gav dock fansen precis vad de längtade efter – ett rejält styrkebesked där Atlético Madrid kördes över med 3-1. Nu är det dags igen och för Barcelonas del gäller det att visa att segern för ett par veckor sedan inte bara var en lyckoträff utan att man har vad som krävs för att slå ut ett av de bästa lagen i Spanien.



  FC Barcelona

Efter den svidande förlusten mot Real Sociedad i början av året har Barcelona ryckt upp sig och Luis Enrique verkar ha tagit till sig av den massiva kritik han har fått utstå från alla möjliga håll. När det stormade som mest kring klubben precis efter förlusten på Anoeta var lagets reaktion på alla händelser utanför fotbollsplanen underbar att se. Efter att det stod klart att transferförbudet skulle kvarstå, att Zubizarreta fick sparken,att Puyol lämnade självmant, att Luis Enrique hade ställts inför ett ultimatum av klubbledningen, att rykten om Messis framtid i Barcelona tog fart och slutligen beslutet att utlysa nyval till sommaren var det väl knappast någon culé som hade särskilt positiva känslor inför Atlético Madrids besök i Katalonien den 11 januari.

När kvällen kom och Undiano Mallenco blåste igång matchen på Camp Nou var det dock ett magiskt Barcelona som tystade alla (nåja) kritiker. I första halvlek bjöd Barça på propagandafotboll och Atlético hängde inte alls med när Blaugranas kollektiva spel fungerade prickfritt. Slutresultatet skrevs till 3-1 och känslan efter matchen var att detta kunde bli vändpunkten för både Barcelona och Luis Enrique. Nu ska man visserligen passa sig för att tro att allt är guld och gröna skogar efter en bra insats, men den insatsen hade inte kunnat komma i ett bättre läge. I och med segern hängde Barcelona på i ligatoppen, Lucho fick lite andrum och laget fick visa vad man kan åstadkomma när allt klaffar. Framgångsvågen fortsatte mot Deportivo i söndags och Barcelona visade sig återigen från en riktigt bra sida. Spelet flöt på väldigt bra, det var mycket rörelse och framför allt satt presspelet som en smäck över hela plan. Vad hade dessa två matcher gemensamt? Just precis – Lucho startade med samma elva i båda matcherna.

En del av den kritik som riktats mot Lucho är just hans benägenhet att ständigt stuva om i startelvan. Det är inget fel i sig eftersom rotation i grunden är positiv, men problemet med Luchos rotationer var att det blev för mycket och att han inte verkade ha någon tanke bakom rotationerna. I helgen överraskade dock Lucho när han mönstrade exakt samma startelva mot Deportivo som mot Atlético Madrid veckan innan. Det är givetvis något man längtat efter, att få se en ”förstaelva” ta form under Lucho och kanske har han äntligen hittat rätt. Ändå måste jag påpeka att Luchos fingertoppskänsla inte verkar vara något vidare. Visst är det bra att han äntligen slutade upp med roterandet, men var det verkligen det bästa tillfället att inte rotera? Även om det är svårspelat på Riazor är Depor inte det lag de en gång varit och jag hade personligen önskat att ett par spelare hade fått vila inför matchen mot Atlético i morgon. Det kan inte vara lätt att vara Lucho – tänk att vad han än gör är fansen inte helt nöjda. Hur som helst hoppas jag att Luchos val att spela bästa möjliga elva på Riazor inte innebär att han tänker stuva om allt för mycket i startelvan i morgon kväll. Mot Atleti behövs starkast möjliga manskap, även om det ”bara” är en cupmatch.


En giftig trio.

Barcelonas resa i Copa del Rey startade före årsskiftet när man tog sig an Segunda B-laget Huesca. I det första mötet på Estadio El Alcoraz spelades ingen bländande fotboll direkt, men Barcelona gjorde sitt jobb och vann ganska enkelt med 4-0. Matchens höjdpunkt var definitivt när Ivan Rakitic smekte in en frispark i krysset. I returen på Camp Nou mönstrade Luis Enrique en reservbetonad elva som verkligen levde ut och bjöd den lilla publikskaran som tagit sig till Camp Nou på stor underhållning. Rafinhas fantastiska prestationer var kvällens behållning och att Pedro noterade ett hattrick var kul att se. Barça körde över Huesca med 8-1 efter att gästerna fått in ett tröstmål i matchens slutminuter. I åttondelsfinal väntade Elche och även de blev en munsbit för den katalanska maskinen. Barcelona hade 3-0 upp redan i halvtid och sedan gick det av bara farten när Neymar och Alba satte fyran och femman tidigt i andra halvlek. Barças sydamerikanska anfallstrio hade stor show och visade en liten glimt av vad de kan komma att åstadkomma framöver. Returen var bara att spela av och trots att Lucho gav flera ungdomar chansen på Estadio Martínez Valero besegrade Barcelona Elche med 4-0. Blaugrana hade därmed en lekande lätt väg till kvartsfinalen, men nu blir det desto svårare.

Under dagens presskonferens sa Luis Enrique bland annat följande:

– Det kommer att bli en mycket svår match. Vi får se var vi kan orsaka störst skada. Att vi besegrade Atlético i ligan ger oss inte någon fördel till morgondagens match, men moraliskt sett är det givetvis positivt. Vi kommer att spela för att vinna. Det är viktigt att inte släppa in något mål, men vi går för seger precis som vi alltid gör.

– Atlético är ett väldigt komplett lag. Jag gillar deras direkta spelsätt, deras gruppmentalitet, intensiteten i allt de gör och hur väl de försvarar sig som ett lag. Jag tror att de kommer spela som de alltid gör mot Barça, med ett väl fungerade försvar och hög press i plan. Vi behöver spela med samma intensitet och vara aggressiva både i försvaret och anfallet och spela som ett kollektiv.

– I Copa del Rey tycker jag att det är bättre att spela returen på bortaplan, men det spelar egentligen inte så stor roll. Om det är avgjort i returen och matchen går till övertid har bortalaget en fördel eftersom deras eventuella mål räknas dubbelt.


Gillar Atlético.

– Luis Suárez mål kommer att komma eftersom han är en naturlig målgörare. Han har en fantastisk arbetskapacitet. Det här är hans första säsong och det är aldrig lätt att anpassa sig.

Förutom ständigt skadade Vermaelen har nu även Douglas anslutit till sjukstugan då han skadat låret och beräknas bli borta 3-4 veckor. I måndags tränade Alves och Mathieu för sig själva medan Xavi kunde genomföra hela träningspasset tillsammans med de övriga spelarna i laget, trots att han ännu inte hade fått grönt ljus från läkarteamet efter sin skada. I tisdags fortsatte Mathieu att träna för sig själv och det mesta tyder på att han missar matchen mot Atlético. Alves och Xavi tränade dock som vanligt och Xavi får nog el alta médica inför matchen och lär därmed vara tillgänglig för spel. Även Diagné, Munir och Halilovic från Barça B har tränat med A-laget i veckan, men en plats i truppen får nog ses som ganska avlägset.

Med tanke på att Luis Enrique har startat med samma startelva två matcher i rad, bortsett från Elche-matchen, känns det sannolikt att det blir åtminstone en eller två förändringar till i morgon kväll. Ter Stegen lär få förtroende mellan stolparna som brukligt när det vaknas cupfotboll. Mittlåset utgörs antagligen av Piqué och Mascherano, om argentinaren inte tar Busquets plats på mittfältet och Bartra tar hans plats centralt, men jag sätter mina pengar på att Masche startar bredvid Piqué. På kanterna lär vi hitta Alves och Alba. Mittfältet befolkas förhoppningsvis av Rakitic och bredvid sig lär han ha Busquets och Iniesta, även om jag personligen gärna hade sett Rafinha från start, tyvärr på bekostnad av Iniesta som kämpar med att hitta formen. Lucho skulle säkert kunna starta med Xavi istället för Rakitic, men undertecknad hoppas på kroaten. På topp känns det givet att vi får se Messi, Suárez och Neymar, allt annat vore tjänstefel.

Trupp: Ter Stegen, Masip, Piqué, Rakitic, Busquets, Xavi, Pedro, Iniesta, Luis Suárez, Messi, Neymar, Rafinha, Mascherano, Bartra, Jordi Alba, Sergi Roberto, Adriano och Dani Alves.

Möjlig startelva

Ter Stegen
Alves – Piqué – Mascherano – Alba
Rakitic – Busquets – Iniesta
Messi – Suárez – Neymar



  Atlético de Madrid

De regerande spanska mästarna stod för en fantastisk insats hela förra säsongen. Inte nog med att Madridlaget kammade hem ligaguldet, man tog sig dessutom till Champions League-final och var sekunder ifrån att besegra sina vitklädda ärkerivaler och därmed utses till Europas bästa klubblag. Atleti fick dessvärre se sig besegrade efter att Sergio Ramos kvitterat på tilläggstid och tagit matchen till övertid där Real Madrid gjorde ytterligare tre mål. Trots att Los Colchoneros inte tog den efterlängtade Champions League-titeln visade de åtminstone för världen att de tillhör toppskiktet i Europa.

Under sommarens transferfönster var det som vanligt livligt i Atlético Madrid. Lagets framgångar förra säsongen väckte de engelska klubbarnas intresse och föga förvånande var det Chelsea som drog i flera av Atletispelarna. Londonklubben hämtade hem utlånade Courtois och passade på att slänga upp tillräckligt mycket pengar för att få med sig Diego Costa och Filipe Luís till Stamford Bridge. Dessa spelarförluster får givetvis ses som de tyngsta för Atlético, men även spelare som David Villa, Diego Ribas och Adrián López tackade för sig och lämnade den spanska huvudstaden i somras.

Madridklubben behövde ersätta spelarna som lämnade och hade efter försäljningarna av framför allt Costa och Filipe Luís ganska mycket pengar att spendera. Atlético värvade klokt och fick in både Antoine Griezmann och Mario Mandžukic i offensiven. Dessutom köpte man den rutinerade målvakten Moyá och den spännande talangen Oblak. Lägg därtill Siqueira, Ansaldi och Jesús Gámez och även defensiven var förstärkt. Detta kryddades med ett par spännande ynglingar i form av bland annat Raúl Jiménez och Ángel Correa och Atletis trupp kändes slagkraftig och i stort sett komplett. När så Fernando Torres återvände hem till Atlético Madrid under januarifönstret var det nostalgi på så hög nivå att även en culé fick en liten tår i ögat.


El Niño har kommit hem.

Atlético har inlett den här säsongen på i princip samma spår som man avslutade den förra, fast det började lite bättre för Los Rojiblancos då man fick revansch på Real Madrid i Supercopa de España i augusti. I ligaspelet gick det något knackigare under säsongsinledningen, men allt eftersom har laget noterat idel segrar i ligaspelet, även mot Real Madrid på Santiago Bernabéu och Atleti är med och kämpar om ligaguldet även denna säsong. I skrivande stund ligger huvudstadslaget 3:a i tabellen med 41 ihopspelade poäng, tre poäng efter Barcelona och fyra poäng efter stadsrivalen som dessutom har en match mindre spelad.

I Copa del Rey inledde Los Colchoneros mot Segunda B-laget L’Hospitalet och besegrade det katalanska laget med 3-0 i det första mötet på La Feixa Llarga. I returen tillät Atleti katalanerna att göra två mål och matchen slutade oavgjort, men de rödvitrandiga var vidare till åttondelsfinal där tuffaste möjliga motstånd väntade – Real Madrid. Rond ett spelades på Vicente Calderón och det var Cholos manskap som gick vinnande ur striden med 2-0 efter mål av Raúl García (från straffpunkten) och José María Giménez. Atleti hade därmed en fot i kvartsfinalen inför returen på Santiago Bernabéu. Dessförinnan väntade ett tungviktsmöte på Camp Nou i ligaspelet – en match där Atleti inte kom upp i sin vanliga standard och där Barcelona var flera nummer för stora och spelade ut de regerande mästarna under stora delar av matchen. Resultatet skrev till 3-1 i Barcelonas favör och Atlético lyckades inte ta över andraplatsen i ligan från katalanerna.

I cupreturen mot Real Madrid sänkte den hemvändande sonen Fernando Torres ärkerivalerna efter två mål, båda målen kom lustigt nog efter drygt 30 sekunders spel i vardera halvlek. Matchen slutade 2-2 efter att Sergio Ramos och Ronaldo gjort varsitt mål för marängerna, men det räckte inte, utan Atlético var vidare till kvartsfinal efter ännu en triumf mot Los Blancos, som nästan får räknas som lillebror i Madrid numera.

Cholo höll i dag en presskonferens inför matchen och sa bland annat följande:

– Vi måste starta matchen bättre än sist. I förra mötet var vi inte bra. Vi spelade inte med lika hög intensitet som vi brukar. Mot en motståndare som Barça, som spelade riktigt bra första halvtimmen, fick vi problem.

– Vi möter det bästa Barcelona vi har sett på ett tag. De har förändrat sin dynamik och har blivit bättre i spelet utan boll, något jag värdesätter. Deras presspel är tillbaka, vilket är en viktig aspekt för dem. Barcelona har många varianter i anfallsspelet och när de förlorar bollen reagerar de snabbt och ger dig inte mycket tid med bollen.


Vill se ett bättre Atleti än senast man spelade på Camp Nou.

– Det kommer att bli 90 tuffa minuter och varje minut som passerar blir viktig med tanke på returen.

– Nyckeln till matchen kommer att vara på vilket sätt, var och när vi ska anfalla. Om vi kan få matchen dit vi vill och anfalla där vi vill har vi en chans. Jag bryr mig inte om bollinnehav. Det avgör inte vilket lag som vinner matchen.

I tisdags tränade Atleti med olika anfallsformationer och testade bland annat en trio med Torres, Griezmann och Mandžukic på topp. Oblak vaktade målet vilket tyder på att han startar på Camp Nou i morgon. I ligamatchen härom veckan hade Leo Messi stor lekstuga med Jesús Gámez och på tisdagsträningen var det Siqueira som spelade vänsterback. Det återstår att se hur Diego Simeone formerar sitt lag i morgon kväll, men att han kommer prioritera defensiven känns givet. Atlético vet hur man ska försvara mot Barcelona och om man hittar tillbaka till sitt vanliga presspel och sin höga intensitet kommer det bli en lång kväll för Barcelona när de ska försöka hitta vägar igenom den rödvitrandiga muren.

Diego Simeone reser med 18 spelare till Barcelona. Tiago och Ansaldi är skadade och Cani och Lucas Hernández lämnas hemma i Madrid.

Trupp: Moyá, Oblak, Juanfran, Jesús Gámez, Miranda, José Giménez, Godín, Siqueira, Arda Turan, Raúl García, Gabi, Mario Suárez, Saúl, Koke, Mandžukic, Torres, Griezmann och Raúl Jiménez.

Möjlig startelva

Oblak
Juanfran – Miranda – Godín – Siqueira
Arda Turan – Mario Suárez – Koke – Griezmann
Torres – Mandžukic


Förväntningar

Sin vana trogen lär Barcelona föra spelet mot ett kompakt Atlético som lär försöka få till en del fasta situationer kring Blaugranas straffområde. Det brukar smälla när Atleti står för motståndet och så blir det förmodligen även i morgon. Positivt för Barcelona är att Mandžukic, Griezmann, Godín och Raúl García alla är ett gult kort ifrån avstängning i cupen, vilket kan resultera i att dessa herrar försöker hålla sig i skinnet för att inte riskera att missa returen på Vicente Calderón nästa vecka.

Förhoppningsvis får vi se ett Barcelona som fortsätter på den inslagna vägen med mycket rörelse, högt presspel och ett mer kollektivt spel. Atlético lär göra det trångt i mitten vilket innebär att Barcelona måste utnyttja kanterna. Med Neymar och Messi på varsin kant kan det gå undan och Luis Suárez får se till att ha ställt in skärpan bättre än mot Deportivo. Alba och Alves får viktiga roller på kanterna när det gäller att överlappa och skapa lite ytor till anfallarna. Samtidigt måste försvaret vara på tårna och se till att inte ge Atletis anfallare några ytor.

Det vore givetvis bra om Barcelona kan undvika fasta situationer i närheten av eget straffområde eftersom Atlético är mästare på att göra mål på hörnor och frisparkar. Något förvånande har Barça dock klarat av att försvara förvånansvärt bra på fasta situationer och förhoppningsvis tillåts inte gästerna att få så många chanser att göra mål.


Håll ögonen på

* Fernando Torres. Den 30-årige spanjoren må ha haft ena foten i pensionärslivet den senaste tiden och har sedan han lämnade Liverpool inte alls varit vän med varken bollen eller motståndarnas mål. Nu har el Niño återvänt hem och inledde sitt andra kapitel i Atlético på bästa sätt genom att sänka Real Madrid i åttondelsfinalen i Copa del Rey. Innan Torres flyttade till de brittiska öarna trivdes han mycket bra i matcherna mot Barcelona och hade en ful ovana att ständigt sänka Blaugrana – förhoppningsvis har han inte hunnit hitta tillbaka till sitt gamla jag riktigt än.

* Diego Godín. Den uruguayanska försvararen har blommat ut till en riktig världsback. Godín är inte bara en mycket skicklig mittback, utan även en målgörare av klass. Kommer spela en viktig roll i Atléticos försvar, men kommer även vara ett hot på fasta situationer för Atleti.

* Ivan Rakitic. Kroaten har haft en liten formdipp, vilket kanske inte varit så konstigt med tanke på att han fått agera stand-in åt Alves när denne varit på offensiva utflykter och inte orkat ta hemjobbet. Nu tycks den löpvillige mittfältaren få spela mer centralt igen och vips visar han upp sig från sin bästa sida. Levererar framspelningar av världsklass, vilket kommer bli ett viktigt vapen mot ett kompakt Atlético i morgon kväll.

* Sergio Busquets. Den gänglige pivoten går knappt att känna igen den här säsongen och tappar boll lika ofta som han gjorde när han flyttades upp från Barça B 2008. Det är långsamt, slarvigt och taffligt från Busi och istället för att spela enkelt, snabbt och elegant som han brukar försätter han laget i farliga situationer när han kladdar för mycket på bollen under press. Spelade upp sig mot Atlético i matchen häromveckan och kommer behöva vara sitt bästa jag mot ett högt och aggressivt pressande Atleti.


Matchfakta

Vad: Kvartsfinal i Copa del Rey, match 1 av 2
Var: Camp Nou, Barcelona
När: Onsdag 21/1 kl 22.00
Tv: TV12
Stream: rojadirecta.me, hahasport.com



Visca el Barça!