Fyra matcher har inte kunnat skilja lagen åt den här säsongen. I morgon gäller det. I morgon är det allt eller inget. Ett lag tar sig till semifinal i Champions League. Blir det Barcelona eller Atlético Madrid? Här är mina tankar kring Barcelonas resa till el infierno i Madrid.
 
Fyrmannamittfält – ja eller nej?
 
Det här är en omdiskuterad fråga bland culés. Ingen kan ifrågasätta Tatas val av taktik mot till exempel Manchester City eller Real Madrid – fyrmannamittfältet föll väldigt bra ut mot dessa rivaler. Mot Atlético förra veckan gick det inte riktigt vägen. När Diego Costa efter mycket om och men till sist gick ut skadad såg Simeone till att överbefolka mittfältet, vilket gjorde det svårt för Barcelonas mittfältare att hitta någon yta överhuvudtaget. Med Costa borta sjönk också Atleti längre ner och slog egentligen bara ifrån sig boll efter boll och många gånger såg det ut som om man inte ens ville försöka anfalla. Hade Tata ändrat anfallsbesättningen till tre spelare tidigare hade resultatet kanske sett annorlunda ut. Med facit i hand är det lätt att säga att han borde gjort si eller borde gjort så, men hur ska han då göra till i morgon?
 
För det första måste Neymar spela till vänster, oavsett antal mittfältare. I morgon måste alla spelare få rätt förutsättningar för att få ut det allra bästa av sig själva och det skulle seriöst vara bättre att sätta Neymar på bänken än ute till höger i anfallet. För det andra måste Barcelona utnyttja kanterna bättre. Atlético kommer göra det trångt i mitten och det var via kanten, typ i alla fall, som Barcelona målade i förra matchen. Detta talar alltså för tre anfallare och därmed tre mittfältare.
 
Med fyra mittfältare har man bättre kontroll, det kan väl nästan alla vara eniga om. Men det beror också på Atléticos inställning i matchen. Ser det ut som det gjorde efter att Costa hade klivit av på Camp Nou förra veckan tror jag inte det spelar någon roll om Barcelona spelar med tre eller fyra mittfältare för man kommer kontrollera mitten ändå. Atleti kan göra det trångt med fem mittfältare, men dessa kommer mer eller mindre smälta ihop med backlinjen när Barcelona håller i bollen, vilket jag tror kommer vara i stort sett hela matchen. Det som blir problematiskt om man inte startar med fyra mittfältare är hur man ska hantera Atléticos omställningar, då de kan fylla på med mycket folk och det finns risk för öppen gata på Barcelonas mittfält. Plötsligt känns inte fyra mittfältare som en dålig idé.
 
Det har rapporterats att Tata har tränat med Neymar, Cesc och Messi på topp inför morgondagens match och som med allt annat finns det både för- och nackdelar med det. Fördelen är att man har fyra mittfältare i startelvan och därför kan, om man vill, formera laget både enligt 4-3-3 och 4-4-2 och därmed alternera och variera utan att göra några byten. Nackdelen är väl att Cesc faktiskt inte varit något vidare i rollen som falsk nia tidigare under säsongen. Med det sagt känns en trio bestående av Neymar, Cesc och Messi ändå som ett bra alternativ i morgon, samtidigt som Pedro och Alexis blir jokrar man kan slänga in när Atléticospelarna börjar bli trötta.
 
Atlético skäms inte för att parkera bussen
 
Och det ska de inte göra heller. Atleti spelar så som de anser är bäst för att ta sig till semifinal. Det säger sig självt att de rödvita inte kommer offra allt för mycket framåt och därmed lämna öppen gata framför Courtois. Det hade varit fullständigt idiotiskt. Det är inte Atlético som behöver göra mål, utan det räcker med 0-0 för avancemang för Los Colchoneros. Atletis fans kommer inte bua ut sitt lag om de bara står och slår ifrån sig boll efter boll på Vicente Calderón – tvärtom. Varje gång en Atléticospelare lyckas avväpna en Barçaspelare eller lyckas få undan bollen från området kring eget straffområde kommer hemmafansen jubla som om Atlético hade gjort mål och avgjort Champions League-finalen.
 
Många lag har letat efter ett sätt att stoppa Barcelona och Atlético har hittat ett framgångsrikt recept som har fungerat fyra gånger den här säsongen. Aldrig i livet att de frångår sin framgångsrika taktik i morgon. Vi kan gnälla hur mycket vi vill och säga att Atlético inte vill spela fotboll, att de spelar grisfotboll, anti-fotboll och det ena efter det andra. Men i den här typen av dubbelmöten handlar allt om taktik. Det är så lätt att romantisera det hela och säga att fotboll inte är någonting utan underhållningsvärdet, men vad som är underhållning för mig kanske inte är underhållning för dig. Vissa tycker att det är fantastiskt att se ett lag vars defensiv är definitionen av perfektion, medan andra älskar tiki-taka, och en tredje föredrar något annat. Dessutom är marginalerna så minimala i den här typen av dubbelmöten att underhållningen faktiskt får maka på sig. I morgon handlar det om att vinna eller försvinna.
 
Atlético Madrid vet att de tekniskt och individuellt sett är sämre än Barcelona. Filipe Luis sa det senast i dag. Däremot är Atlético bättre som ett lag och det visar sig framförallt i det kollektiva försvarsspelet. Det är 200 procent inställning, kämpaglöd och uppoffrande spel för tröjan, fansen, klubben och varandra. Som culé och älskare av tiki-taka kan man säga vad man vill om underhållningsvärdet, men bara en blind människa kan säga att Los Rojiblancos inte imponerar – parkerad buss eller inte.
 
Kan Messi avgöra kvartsfinalen?
 
Atlético Madrid är Lionel Messis favoritmotstånd när det gäller att göra mål. Åtminstone var de det fram till hösten 2013. Argentinaren har gjort hela 20 mål på Atlético, varav åtta på Vicente Calderón. Endast en gång har Barcelona förlorat mot de rödvitrandiga när Messi har gjort mål – säsongen 2008/09. Den här säsongen har Barcelona med Messi i spetsen ställts mot Atleti inte mindre än fyra gånger. På 341 spelade minuter mot huvudstadslaget den här säsongen har Leo inte noterat ett enda mål. Atlético Madrid håller på att gå från favoritmotstånd till mardrömsmotstånd.
 
Om Atleti har hittat ett recept för att stoppa Barcelona har man definitivt även hittat ett sätt att neutralisera Messi. Det är minst två motståndare nära honom hela tiden och så fort han får bollen är de där och skaver honom på hälarna. Hårt, tufft och aggressivt. De ger honom inte en centimeter, inte en sekund. Precis så man ska göra för att frustrera honom, för att få honom att försvinna ur matchen. Visst har han haft sina stunder när han har glimrat till – jag tänker närmast på konststycket på Camp Nou förra tisdagen när han serverade Iniesta ett gyllene läge att göra mål. Och det är det som är grejen med Messi. Det kan räcka med en halv sekunds briljans för att avgöra en match. Är det inte mål så är det assist.
 
Trots att Leo har varit väldigt låst mot Atlético kan det vara just det som blir hans morot i morgon kväll. Motivationen att en gång för alla visa att han kan vara tungan på vågen när det gäller som mest. Under säsongens alla bataljer med Atleti har Messi testat alla möjliga utgångspositioner – i mitten, ute till höger, längre ner i banan. Hittar han till slut rätt i morgon?
 
Iniesta och Busquets är nyckelspelare
 
Messi i all ära, men Don Andrés, som passande nog gör sin 500:e match i Barcelonatröjan i morgon, kan tillsammans med Sergio Busquets, denna ovärderliga juvel till fotbollsspelare, mycket väl vara skillnaden för Barcelonas del i morgon. Om Messi blir lika låst som i övriga matcher mot Atleti kan Iniesta kliva fram och utöva magi på högsta nivå när han flyter fram över gräset som vatten rinner i en fors. Andrés vågar utmana, han öppnar upp sig, gör sig sårbar och välkomnar motståndaren att gå på honom. En millisekund och en tvåfotare senare så är han förbi och har skapat lite yta åt sig själv, vilket även kan öppna upp ytor för medspelarna. Finns det en liten, liten lucka i motståndarförsvaret hittar Iniesta den och kan smeka fram bollen, men då gäller det att det finns någon som löper och kan ta emot bollen. Vi kan definitivt räkna med att Don Andrés, med sina delikata vrickningar och passningar, ordnar några målchanser åt sina medspelare i morgon kväll.
 
Busquets är nog den överlägset mest underskattade spelaren i hela fotbollseuropa. Inte nog med att Sergio är fenomenal taktiskt och har en spelförståelse och ett positionsspel utöver det vanliga, han har även en passningsfot i klass med Xavi. Atlético lär fortsätta ligga på försvar i morgon, men naturligtvis kommer ett och annat kontringsläge dyka upp. Om Tata väljer att starta med den vanliga 4-3-3-uppställningen får Busi ett enormt ansvar på det defensiva mittfältet och det kommer vara av yttersta vikt att han gör en fläckfri insats, vilket han brukar. Med en ständigt rättplacerad Busquets som läser spelet kommer Atléti knappt ta sig över mittlinjen i morgon. Barcelonas gänglige pivote är dessutom vital när det gäller att bita sig fast runt offensivt straffområde, då det allt som oftast är han som vinner tillbaka bollen och snabbt fördelar den vidare så att Barcelona kan återgå till sin press framför motståndarnas mål.
 
Domarvalet är en fördel för Atlético
 
Det är lite tabu att prata domare. Särskilt som culé. Dani Alves sa det bäst under en presskonferens för någon vecka sedan.
 
– När Barcelona vinner är det tack vare domarna. När Barcelona förlorar är det slutet på en era.
 
Alves ord träffar mitt i prick. Det är ungefär så som den icke-blaugrana världen resonerar. Och jag bryr mig inte om att det är tabu att prata domare. Domaren har allt som oftast en central roll i matcherna. En enda feldömd situation kan vara skillnaden mellan vinst eller förlust för båda lagen, särskilt i en match med så oerhört små marginaler som jag gissar att det kommer bli i morgon. Domaren kan mycket väl bli det som avgör den tajta tillställningen på Vicente Calderón.
 
Det är Howard Webb som har utsetts till rättskipare i Madrid i morgon kväll. Ni vet, han som gav Messi gult kort för filmning när han fälldes i straffområdet i matchen mot Bayern München 2009. Ni vet, han som dömde VM-finalen 2010 men trodde han dömde UFC och lät holländarna go wild med brutala kapningar och karatesparken i Xabi Alonsos bröst som pricket över i:et.
 
Howard Webb tillåter gärna lite tuffare spel och det är inget fel med det, så länge han håller sig till regelboken, vilket han inte gjorde i, till exempel, VM-finalen 2010. Tuffare spel gynnar Atlético, det är precis så de lyckas störa Barcelona gång på gång på gång. I och med att domaren tillåter tufft spel kommer Atléticospelarna utnyttja det till max och i många situationer säkerligen klara sig undan gult kort – något som gör att de kan fortsätta spela på gränsen utan att riskera att visas ut.
 
Neymar – Barcelonas räddande ängel
 
På fyra matcher mot Atlético har Barcelona bara mäktat med två mål – båda signerade Neymar. Brassen är helt klart en frisk fläkt i Blaugrana med sitt irrationella spelsätt och rörelsemönster. Ibland hade Atléticospelarna svårt att hänga med Neymar i svängarna förra veckan, men problemet med brassen är att han faller så otroligt lätt och tappar onödigt mycket boll ibland. Nu menar jag inte bara att han filmar, även om jag tycker att han absolut kan stämplas som en filmare, men grejen är att han väger så otroligt lätt. En axel-mot-axel-situation gör att han flyger en meter även om han inte förstärker. Trots detta har han dock varit den enda Barçaspelaren som har gjort mål mot Atlético den här säsongen.
 
Med Messi fängslad av en mur rödvitrandiga spelare kan Neymar och Iniesta få mer utrymme till vänster att utöva sin magi tillsammans. Förutsatt att brassen startar till vänster och Iniesta på mittfältet, men det räknar jag med. Det var just dessa två som producerade målet på Camp Nou för en vecka sedan – en sagolik vacker passning av Don Andrés och ett magnifikt avslut signerat Neymar. Favorit i repris i morgon kanske?
 
Fansen kan bära Atlético till semin
 
Vicente Calderón är en kokande gryta, det är ingen nyhet. I morgon kväll kommer det koka så pass att arenan blir till ett rödvitt helvete. Fansen kommer göra sitt yttersta för att vara både den tolfte och trettonde spelaren för hemmalaget – och de kommer lyckas. När Atléticospelarna inte orkar springa en meter till kommer publiken bära dem och injicera ork i sina hjältar. Fansens sång kommer hålla samma intensitet som Atléticos spel, om inte mer. Sekunden fansen sänker ljudnivån kommer Diego Simeone elda på dem och de kommer svara. Los Rojiblancos kommer växa framför sina fans och fansen kommer se till att bära sitt lag till sista sekunden och göra allt de kan för att rubba jätten från Katalonien.
 
 
 
Som sagt. Vicente Calderón kommer att vara helvetet på jorden för Barcelona i morgon. Men tar man sig ut levande, med en biljett till semifinalen, väntar paradiset för Blaugrana.
 
 
VISCA EL BARÇA!