Det blev inte någon svängig match, utan en lätt kontrollerad tillställning utan det där lilla extra. Jag hade inför matchen hoppats att det skulle finnas överraskningar i startelvan, men Luis Enrique fortsatte med sitt starkaste lag och valde till och med att bortse från Sandros horribla insats tidigare i veckan när han tog plats i följande startelva:

Bravo – Alves, Piqué, Mascherano, Alba – Rakitic, Busquets, Iniesta – Messi, Suárez, Sandro

På andra sidan stod laget som Lucho och resten av Spanien kallade för säsongens överraskning med sina 22 inspelade poäng på 14 matcher vilket gett en sjätteplats i en inte alltför sammansatt tätstrid. Deportivo ställde upp enligt följande:

Lux – Laure, Arribas, Sidnei, Navarro – Juanfran, Bergantinoz, Fajr, Luisinho – Perez, Rodriguez
 

Första halvleken
Matchen inleddes med kontroll som ledord för hemmalaget, och det blev inte någon fantastiskt start utan snarare ett letande efter lägen för Messi och kompani. Det var också på inspel för den lilla argentinaren som 1-0 borde kommit tidigt, men trots att Sandros hårde nick studsade perfekt för Suárez så blev tillslaget med högerfoten en bit utanför stolpen och nästan smärtsamt kunde man se hur Suárez önskade att han kunde skjutit med vänsterfoten istället.

Halvleken fortsatte med mängder av kombinationsspel, men oftast slutade de starka insatserna från Iniesta och Alba med att någon i anfallstrion snubblade ut bollen eller missade sitt inspel. Deportivo lyckades å sin sida in att skapa mycket, och Barcelonas försvarsspel så förvånansvärt stabilt ut under den första halvleken.

När halvtimmen var spelad märktes det att man började leta efter enkla lösningar, men inte ens billiga straffsökningar från Suárez och Dani Alves resulterade i annat än långa blickar från domaren. Istället klev Messi fram och visade hur slipstenen skall dras; han sköt in sig med en första frispark som räddades enkelt, bara för att minuter senare skruva in en perfekt boll som innebar 1-0 till hemmalaget. Han kanske bara har ett frisparkstillslag, men när det lyckas så är den ostoppbar.


Det där magiska som händer när Messi rör en fotboll...
 

Andra halvleken
Deportivo öste på från start direkt efter paus, och det tog ett tag innan Barça kunde bryta ner det nyfunna hoppet och började leta efter målchanser. Tio minuter in kom också 2-0, men en snabbt lyft offsideflagga berövade Suárez på sitt första mål för kvällen, och det kommer krävas ytterligare repriser innan jag är övertygade om att domaren faktiskt gjorde rätt val. Måhända är det inom marginalen för vad en linjedomare kan accepteras att missa.

Rakitic var dock inte nöjd, och i den 62 minuten kom ett sånt där mål som han är inköpt för att göra. En sidledspassning från Messi, ett upplägg och en snabb blick mot mål och så en sträckt vrist; det är receptet för kroatens patenterade ”mål i bortre burgavlen”, och det kom välkommet för hemmafansen.


Rakitic såg ut att slå spiken i Depo-kistan...

Med halvtimmen kvar var matchen säkrad, 2-0 vänder man inte hemma mot Barcelona och Lucho kände sig säker nog att ersätta Sandro med Munir och snart även Rakitic med Sergi Roberto. Om det där hade varit den sista pjäsen på spelplanen som Luis Enrique flyttade, om han satt sig ner och lugnt välkomnat tre poäng så hade allting varit frid och fröjd just nu. Det gjorde han inte…

Jag kan förstå att man plockar ut Dani Alves för att få in en riktig försvarsspelare i detta läget – jag köper att byta in Bartra i mittförsvaret och/eller att låta Mascherano flytta upp på mittfältet, eller låta Sergi Roberto ta högerbacken. Men när duracellkanin Jordi Alba tas ut så måste man hitta en fullvärdig ersättare – inte Jeremy Mathieu…

Vi sammanfattade det ovärdigt slutet så här: Depor får ett mål bortblåst korrekt för offside. I nästa sekvens, när laget som mest jagar efter en reducering, gör Mathieu entré. En minut senare ligger bollen i nätmaskorna efter en missade offsidefälla där den enda som inte hängde med var just fransmannen. Tio minuter senare såg det ut som om stormen var utredd, men så glömde Mathieu att 60 meterslöpningar hemåt faktiskt bara fungerar om man är snabb, och Bravo kunde bara se på när 2-2 slogs in bakom honom efter att bortalaget enkelt tagit sig igenom på en tom vänsterkant. Fyra minuters övertid hjälpte inte och årets mest onödiga poängtapp är ett faktum.


Solen i ögonen, Luis?
 

Sammanfattning:
Irritation. Det räcker nog så. Det har är SÅ onödigt, i en match där ALLT kontrollerats. Det blir en tuff resa till Japan, för när Barça kommer hem igen så kan jag lova att man inte gör det som serieledare och frågan är om inte det kommer vara två Madrid-lag för i tabellen…
 

Kvällens awards

Matchens lirare
Dirigenten imponerar allt mer, och det grämer mig att han fortfarande inte får den uppskattning han förtjänar. Det är knappt en dribbling som inte lyckas, inte en passning som går fel och skriver någon en bok om ordet perfektion kan jag lova att en bild på don Andrés kommer fylla omslaget. Gör FIFA någonting rätt så kan de skicka Ballon d’Or till vampyren redan nu… eller vänta, var han ens med på deras lista?

Matchens smärtsamma insyn
Mathieu får bära hundhuvud, men det är inte hans fel när det uppenbara uppdagas; FC Barcelona har inte en stark bred i försvaret. Visst tillhör vår startformation världstoppen, och en fullgod ersättare i unge Bartra finns på bänken. Men till höger och vänster – där är det tomt. Om någon har koll på 3-4 ”Adrianos” som accepterar en bänkplats och otacksamhetslön så kan ni väl ringa Barças huvudkontor – den typen av spelare behövs. Om vi ändå bara hade haft en av världens bästa ungdomsakademier att backa upp med…

Matchens miss
Suárez högerdoja? Nej. Avvinkningen för Suárez mål? Nej. Kvällens miss kom när Luis Enrique återigen fick för sig att Mathieu kan spela vänsterback i Barcelona. Det kan han inte. Jag sa det innan bytet ens genomförts, och för en gångs skulle hade jag önskat att jag inte hade rätt…