Grunden lades för ett år sedan.
I den ytterst kniviga ekonomiska situation Atlético befinner sig i sades det att spel i Champions League säsongen 2013/2014 var ett måste för att fylla de hål i budgeten som avbetalningarna av skatteskulden blivit orsak till. Och så skulle också bli fallet, och det skulle faktiskt aldrig vara något som helst snack om saken. En tredjeplats innebar att man dessutom slapp kvalet in till mästarnas liga och kunde lugnt och säkert invänta lottningen i Monaco den 29 Augusti 2013.

Väl där infann man sig i seedningsgrupp två. En, som alltid, viktig lottning väntade. En mardrömsgrupp hade kunnat bestå av FC Bayern München, Paris Saint-Germain FC och SSC Napoli. Nu blev det snarare motsatsen. Atlético placerades tillsammans med FC Porto, FC Zenit St Petersburg och FK Austria Wien och även om det inte var de, i sammanhanget, allra sexigaste lagen att ställas mot så var det ingen tvekan om att lottningen togs emot med glada tillrop i det rödvitrandiga lägret. 




                                     Matchdag 1 - 18 september 2013

 Club Atlético de Madrid   3-1  FC Zenit St Petersburg 

                                             1-0 Joao Miranda 40'
                                             1-1 Hulk 58'
                                             2-1 Arda Turan 64'
                                             3-1 Leo Baptistao 80' 
 

                                                    Höjdpunkter     


Så var det dags igen. Fyra år efter det senaste framträdandet i den finaste av turneringarna satt man som på nålar och dreglade när hymnen spelades på Calderón. Nyckfulla Zenit stod som motstånd. Atlético var favoriter men spetskvaliteten i det ryska gas-laget gick inte att bortse från.

Den spetsen hindrade emellertid inte Atlético från att gå ut och ta kommandot med en gång. Och när Miranda nickade in en hörna på sedvanligt manér var euforin total. Atlético stod starkt i Europa igen. Titta, världen, vad vi kan! Hör ni vrålet från Calderón? Vi är här, i Champions League, och vi leder! 
Om man då bara visste vad som komma skulle....

Som en blixt från klar himmel dunkade den oändligt lynnige Hulk in kvitteringen med en hästspark en bit in på andra halvlek. Och när sedan Kerzhakov placerade en frispark i överliggaren var det inte bara ribban som skakade på Calderón. 

Ett fåtal minuter senare skyfflade dock Arda Turan in 2-1 av ren urkraft och när Leo Baptistao gjorde sitt första och hittills enda mål i Atlético var segern säkrad. 
Äventyret hade börjat och Atlético hade fått en utsökt start.
                    


 

                    Matchdag 2 - 1 oktober 2013

  FC Porto 1-2 Club Atlético de Madrid

                         1-0 Jackson Martínez 16'
                         1-1 Diego Godín 58'
                         1-2 Arda Turan 86'


                              Höjdpunkter     


Ledning i CL-gruppen och ledning i ligan. Tre dagar före mötet med Porto hade Atlético slagit Real Madrid på Bernabeú. Här någonstans började man ana att det här laget skulle kunna gå riktigt, riktigt långt. Men rutinerade, världsvana Porto på Dragao? Det här var ingen lätt nöt att knäcka.

Atlético öppnade svagt. Jackson Martínez tryckte in 1-0 tidigt och Porto låg på för att utöka ledningen. Gabi hade visserligen en nick i ribban men i paus kändes det jobbigt. Atlético var bra, men inte bättre än såhär. Det är inte många lag som åker till Porto och städar av hemmalaget i den här turneringen. Atlético kändes inte som ett sådant i det här läget.

Men det kan vända snabbt. 
En av årets bästa spelare i Atlético, Diego Godín kom före Helton i Porto-målet på en inläggsfrispark. 1-1. Krysset kändes här mycket godtagbart.

Bara några få minuter före slutet skulle dock tipstecknet ändras. Ett av årets mest minnesvärda mål från Atléticos sida kom genom frisparksvarianten som friställde Arda som skickade in segermålet. 
Kunde man verkligen missa avancemang nu?





                           Matchdag 3 - 22 oktober 2013

FK Austria Wien 0-3 Club Atlético de Madrid 

                                     0-1 Raúl García 8'
                                     0-2 Diego Costa 20'
                                     0-3 Diego Costa 53'  


                                          Höjdpunkter 


Nästa anhalt var Wien. Ernst Happel Stadion var fullsatt. FK Austria Wien gjorde sin debutsäsong i Champions League men målen hade uteblivit. 0-1 mot Porto följdes upp av 0-0 mot Zenit. Även här skulle man få gå mållösa av planen.

Atlético kopplade grepper direkt. Det blev aldrig ens spännande. Klasskillnaden mellan lagen var total.  Raúl García rullade in ledningmålet och Diego Costa följde upp med en soloräd från halvplan och tryckte in 0-2. I andra halvlek fick Costa, som i den här matchen gjorde sin Champions League-debut, även nöjet att göra 0-3. 
Atlético stormade vidare mot åttondelen.





                           Matchdag 4 - 6 november 2013

 Club Atlético de Madrid 4-0 FK Austria Wien 

                                 1-0 Joao Miranda 11'
                                 2-0 Raúl Garcia 25'
                                 3-0 Filipe Luis 45'
                                 4-0 Diego Costa 82'


                                       Höjdpunkter
                                         

Hemmamatchen mot Austria blev än mindre spännande än bortamatchen. Och stackars Austria skulle gå mållösa även här. Men det gjorde inte Atlético. Redan i halvtid var det 3-0. Diego Costa missade en straff i andra halvlek innan även han slog sig in i målprotokollet.

Segern innerbar att Atlético var klara för avancemang till åtttondelen.




                                                  Matchdag 5 - 26 november 2013

FC Zenit St Petersburg 1-1 Club Atlético de Madrid 

                                                      0-1 Adrían López 53'
                                                      1-1 Toby Alderweireld (självmål) 74'

                                                                     Höjdpunkter 

Atlético tog flyget till ett novemberkallt Sankt Peterburg för att ställas mot ett högmotiverat Zenit. Simeone ställde upp med ett reservbetonat lag.

Adrían gav emellertid Atlético ledningen på en kontring kort in på andra halvlek. Zenits panik var total. Här skulle man behöva ta poäng. Porto mötte Austria på Dragao och väntades ta tre poäng - tre poäng som hade tagit dem förbi Zenit i tabellen inför sista omgången.
Men Zenit skulle få sin räddning, och det skulle komma genom ett belgiskt samarbete. Inte i Zenit, dock, utan i Atlético. Toby Alderweireld styrde in ett inlägg som Courtois misslyckades med att plocka ned och matchen slutade 1-1.

 



                    Matchdag 6 - 11 december 2013

 Club Atlético de Madrid 2-0 FC Porto 

                            1-0 Raúl García 14'
                            2-0 Diego Costa 37'


                                Höjdpunkter                   

Atlético avslutade gruppspelet med ännu en vinst. Porto kom till mötet med kniven på strupen. Man var nödgade att ta poäng, och helst tre.
Men Raúl García och Diego Costa satte stopp för det. Aranzubía hann med och rädda en straff och Porto hade två bollar i virket bara i första halvlek. Det var inte Portos kväll. Det var Atléticos kväll. Och det var Atléticos gruppspel. Åttondelsfinal väntade.





             Åttondelsfinal 1:2 - 19 februari 2104

AC Milan 0-1 Club Atlético de Madrid

                          0-1 Diego Costa 83'

                                Höjdpunkter

Åttondelsfinalen var kommen. Atlético kunde få allt mellan Manchester City och Olympiakos. Det landade till slut på AC Milan, vilket på förhand såg ut som varken var en tuff eller en lätt lottning.

På San Siro inledde Milan klart bäst. Man hade en boll i stolpen och flera andra chanser till att sätta ledningmålet i första halvlek, men tur och en storspelande Courtois räddade Atleti.

I andra halvleken lyfte Atlético upp spelet en aning, men när segermålet kom så kom det trots allt som en blixt från klar himmel. Diego Costa chockade San Siro genom att trycka in 0-1 med pannan med knappa sju minuter kvar av matchen. Atlético stod med ena benet i kvarten.



                   Åttondelsfinal 2:2 - 11 mars 2014

 Club Atlético de Madrid 4-1 AC Milan 

                           1-0 Diego Costa 3'
                           1-1 Kaká 27'
                           2-1 Arda Turan 40'
                           3-1 Raúl García 71'
                           4-1 Diego Costa 85'


                                  Höjdpunkter

Returmötet kändes lite lurigt trots det goda resultatet på San Siro. Nu hade Milan allt att vinna, Atlético allt att förlora. Men visst skulle det gå vägen...?

Det såg än bättre ut när Diego Costa redan i matchminut 3 skickade in 1-0. Men Milan skulle komma tillbaka. Kaká kvitterade och hade en god chans på en hörna strax därefter att göra ett till mål. Helt plötsligt kändes det så självklara avancemanget i klar fara. Då skickade Arda Turan in 2-1 via en Milan-spelare - ett turligt mål som tog udden av italienarna.

Andra halvlek blev ev defiliering av Atleti. Raúl García och Diego Costa skickade in varsin balja och Atlético stoltserade till slut med ett resultat som visade på hur snabbt maktförhållanden kan svänga inom fotbollsvärlden.



                              Kvartsfinal 1:2 - 1 april 2014

FC Barcelona 1-1 Club Atlético de Madrid

                                        0-1 Diego 56'
                                       1-1 Neymar 71'


                                        Höjdpunkter

Kvartsfinalen gick mot ett bekant motstånd. Ja, alltför bekant, kändes det som. Med den spanska supercupen i början av säsongen hade man redan spelat mot katalanerna tre gånger under säsongen. Det skulle bli tre till.

På Camp Nou var det försvarsspelet som stod i fokus för Atleti. Och det sköttes nästintill prickfritt. Diego Costa fick kliva av bara efter en kvart vilket grusade förhoppningarna om någon vidare spets framåt.

När ledningsmålet skulle komma skulle det dock komma för Atlético. Och i Diego Costas frånvaro klev en annan Diego fram - Diego Ribas. Kanonen från dryga 30 meter är mitt val av säsongens (hittills....) snyggaste mål för los rojiblancos. Och viktigt var det också.

Barca jagade frenetiskt efter en kvittering och hittade den med dryga tjugo minuter kvar. Iniesta slog en ack så briljant passning och Neymar hittade nät bakom Courtois.

1-1 var ett bra resultat för Atlético men det var fortfarande Barcelona som var favoriter till att avancera.





                            Kvartsfinal 2:2 - 9 april 2014

 Club Atlético de Madrid 1-0 FC Barcelona 

                                     1-0 Koke 5'

                                     
Höjdpunkter
 
 Returen på Calderón är en match jag sent ska glömma.
Sällan har inramningen varit så spektakulär som den här kvällen. Frente gick ut med uppmaningen att skapa ett "helvete" för Barcelona-spelarna och sagt och gjort - sittplatspubliken följde med på noterna. 

Ackompanjerad av en suktande publik gick Atleti ut den första kvarten med den värsta sorts propagandafotboll en skådat på länge. Koke skickade in ledningsmålet efter fem minuter och det skulle ta tre ramträffar och ytterliggare en handfull målchanser för Barcelona att vakna. Då borde man tackat sin lyckliga stjärna för att ledningen bara var ett mål stor.

Enmålsledningen skulle dock räcka hela vägen. Barcelona skapade ett par hyggliga chanser till kvittering men även Atlético stod pall. När slutsignalen kom grät folk på läktarna. Själv stod jag handfallen och försökte ta in att vi var i semifinal. I Champions League. Det var så sjukt stort. Simon Bank skrev den smörigaste av smöriga krönikor till Atletis ära och hela fotbollsvärlden var rörande överens om vår förträfflighet. Jag var i sjunde himlen.


                            Semifinal 1:2 - 22 april 2014

 Club Atlético de Madrid 0-0 Chelsea FC 

                                     Höjdpunkter

 Väl i semifinalen blev lottningen gynnsam. Chelsea stod för motståndet och Courtois kunde efter många turer skrivas upp i startelvan.

Mötet på Calderón blev... ja, ni minns nog. Chelsea gjorde sitt jobb. Vissa älskar det, många hatar det. Själv står jag någonstans mittemellan. Mourinho-fotbollen gav de blåa ett 0-0-resultat som i ärlighetens namn egentligen inte ändrade möjligheterna för avancemang åt någotdera håll.                                      





                            Semifinal 2:2 - 30 april 2014

 Chelsea FC 1-3 Club Atlético de Madrid 

                                1-0 Fernando Torres 36'
                                1-1 Adrían López 44'
                                1-2 Diego Costa (str) 60'
                                1-3 Arda Turan 72'

                                    
                                      Höjdpunkter

Avgörandets stund. Största prövningen hittills. Mourinho mot Simeone. 

Real Madrid hade kvällen innan kört över Bayern på Allianz Arena. Det var ett hänsynslöst styrkebesked från los blancos. Skulle los rojiblancos svara kvällen därefter? Skulle drömfinalen bli sann?

Atlético klev ut på Stamford Bridge som ett laddat lag, redo för att ta sig an en stor uppgift. 
Det var dock Chelsea som inledde starkast. Men målchanserna lyste med sin frånvaro innan bollen helt plötsligt låg där bakom Courtois. Willian hade snurrat runt på högerkanten och hittat in till Fernando Torres. 1-0. Skulle drömmen ta slut här, på mållinjen? Det såg så ut.

Den stora överraskningen i Simeones startelva hette Adrían López. Men Cholo visste vad han gjorde. 
Ett fantastiskt anfall där Tiago hittade Juanfran som hittade Adrían ledde fram till kvitteringen. Ett avgrundsvrål från undertecknad, 1-1 och förutsättningarna var omkullkastade.

Andra halvlek blev en styrkedemonstation från Atléticos sida. Diego Costa och Arda Turan hittade målet och spelet förlades företrädelsevis på Chelseas planhalva. Matchen slutade 1-3 men känslan var att det avgjordes genom det där målet av Adrían precis före paus.

När det så var över kunde man bara pusta ut. Pulsen sänktes, men höjdes igen när man insåg vad som nu väntade. 

Att se Atlético lyckas i Champions League är en av de stora drömmar jag har haft under de många år som supporter till denna klubb. Det här årets har infriat dessa drömmar och många därtill. Att mitt älskade lag ska spela final på lördag är så mäktigt att jag inte vet vad. 

Partido a partido.
Bara en match kvar nu.
Låt det bli en match vi aldrig glömmer. 
Ta oss tillbaka till Neptuno.