Enligt somliga en pseudo-titel, enligt andra en titel värd att kämpa för. Luis Enrique tillhör de senare, och betonade under tisdagens presskonferens vikten av att inleda säsongen på bästa möjliga sätt.
 
Trots detta kom Barca till spel med en snudd på oigenkännbar startelva – med tvåmålsledningen som försäkring valde Enrique att mönstra samtliga nyförvärv, samtidigt som ungtuppen Munir El Haddadi fick chansen i anfallet på bekostnad av Luis Suárez. Även Aleix Vidal fanns med från start, trots Sergi Robertos fina insats på Sanchez Pizjuan till höger i backlinjen.
 
Nedan följer startelvan i sin helhet (4-3-3):
 
Bravo
Vidal, Mascherano, Umtiti, Digne
Denis, Busquets, Gomes
Messi, Munir, Turan

 
Jorge Sampaoli och hans Sevilla ställde i sin tur upp med följande manskap (3-5-1-1):
 
Rico
Mariano, Mercado, Gonzalez
Sarabia, Correa, Kranevitter, Iborra, Konoplyanka
Ganso
Ben Yedder

 
 
Första halvlek:
 
Med tanke på underläget – och på Jorge Sampaolis tränar-natur – var sättet på vilket Sevilla tog sig an matchupptakten knappast överraskande. Knappt hann domaren Alejandro Hernandez blåsa igång matchen innan Sevilla lyfte laget, och pressade Barca ända in i kaklet. Inom loppet av de inledande tio minuterna kunde Sevilla dels själva producera ett par halvchanser, dels tvinga Mascherano till ett spektakulärt självmålsförsök.
 
Matchens inledande tio minuter skulle dock visa sig bli Sevillas bästa under hela matchen. I den tionde minuten, som en blixt från den klara himmel som var Sevilla-dominansen, kom nämligen Barca att ta ledningen.
 
Nyförvärvet André Gomes kombinationsspelade med Leo Messi, som efter ett par sidledsförflyttningar hittade Arda Turan med ett instick. Turken gjorde inget misstag, och placerade in bollen till vänster om gästernas målvakt Sergio Rico. 1-0 till Barca!
 
Målet skulle även innebära början på en halvtimmes lång Barca-dominans, som innehöll allt från tiki-taka till Messi-tunnlar. Med totatlt 3-0 i ryggen kunde Barca spela ut, medan Sevilla i sin tur gav ett avslaget intryck. I kontrast till matchens inledning så var Sevilla-pressen både osammanhängande och energifattig. Inte ens den tilldelade straffen i den 3i:a minuten satte eld i baken på andalusierna. Med lätthet kunde Claudio Bravo rädda Iborras straff, som varken var välplacerad eller särskillt hårt slagen.
 
Trots ett flertal Messi-signerade halvchanser och ett stort katalanskt övertag – för att inte nämna Gabriel Mercados nick i ribban under den första halvlekens stopptid – blåste domaren av den första halvleken vid ställningen 1-0.
 
 
Andra halvlek:
 
Pang sa det, och så hade Barca tagit död på dubbelmötet.
 
Blott två minuter in i den andra halvleken tog Arda Turan sikte, sköt – och fördubblade sin egen såväl som katalanernas målskörd genom ett distansskott utanför straffområdet. Ett välkommet mål, och en välbehövlig dubbelmacka för den ständigt kritiserade turken som äntligen börjar komma till sin rätt i Barcelona. 2-0 till Barca!
 
I den 53:e minuten kunde även trean ha kommit för Turan. Den här gången chippade han dock över både målvakt och mål, efter att ha blivit frispelad i straffområdet av Leo Messi.
 
Istället skulle just Messi komma att punktera matchen, och därmed sätta punkt för kvällens målskörd. Med en väl avvägd genomskärare hittade André Gomes ut till Lucas Digne på vänsterkanten, som i sin tur fann Messi med ett lika väl avvägt inlägg. Argentinaren trotsade sin fysik, och placerade med huvudet in bollen bakom Sergio Rico i Sevilla-målet. Ett mål som förde tankarna till Rom och Champions Leageu-finalen 2009. 3-0 till Barca!
 
Vid det här laget var matchen rejält avslagen, och bortsett från ett par chanser signerade Sarabia och inbytte Vitolo, skapade gästerna så gott som ingenting i anfallsväg. Inte heller hemmalaget tryckte gasen i botten – särskillt inte efter Mascherano tvingats utgå skadad i den 79:e minuten.
 
Det vill säga alla utom Messi – ända in på stopptid bjöd argentinaren på patenterade Messi-konster, och ser ut att gå en fin höst till mötes.
 
Vid ställningen 3-0 blåste domaren av matchen, och säsongens första titel är ett faktum!
 
 
Reflektioner:
 
Det ska först och främst sägas att Sevilla, av naturliga skäl, går ned sig rejält efter 1-0-målet och att den resterande insatsen bör bedömas därefter. Jag menar, inte undra på att pressen är osammanhängande och tafatt när man ligger under med tre mål mot noll, och möter Barca på Camp Nou.
 
Med det sagt vill jag passa på att berömma Barcelona. Sättet på vilket man tar sig ur mer eller mindre komplicerade situationer i uppspelsfasen, i kombination med företagsamheten och kreativiteten i den sista tredjedelen, är helt enkelt väldigt imponerande. Kemin ser ut att finnas, och med tanke på hur nykomponerad kvällens startelva var är det ett styrkebesked att med sådan lätthet kunna avfärda ett lag av Sevillas kaliber.
 
Individuellt vill jag lyfta fram tre spelare. Nämligen Samuel Umtiti, Arda Turan och Leo Messi.
 
Framförallt Samuel Umtiti tycker jag bevisade att han på allvar kommer att ge Mascherano en match i kampen om platsen bredvid Pique. Den unge fransmannen dirigerade, dribblade, nickade – och gav ett övergripande imponerande intryck efter endast ett par, tre veckor i klubben. Den klumpiga handsen som orsakade straffen väljer jag att ignorera, tills vidare.
 
Vidare så gläds jag med Arda Turan efter kvällens dubbelmacka. Är det någon i truppen som är i behov av lite medgång så är det ju Arda, och kvällens mål och insats var precis det turken behövde för att eventuellt lyfta i Barcatröjan. På vilken position han hör hemma låter jag vara osagt, men att han med sin teknik och balans kan tillföra något förefaller självklart efter en match som denna.
 
Sist men inte minst, Leo Messi. Även med Messis mått mätt ser han RUGGIGT bra ut. Samtidigt som blicken för spelet är mer vidsträckt än någonsin, känns han både rapp och smidig i genombrotts-spelet. Fullständigt överlägsen matchen igenom.
 
 
Matchfakta:
 
Bollinnehav: 58-42
Skott: 12-9
Skott på mål:  6-6
Gula kort: 1-2
Röda kort: 0-0
Hörnor: 2-10