Som väntat valde Luis Enrique att mönstra den starkaste möjliga elvan – ett kvitto på stundens allvar, och en försäkran om ambitionen att gå segrande ur finalen.
 
Startelvan såg i sin helhet ut som följande:
 
Bravo
Alves, Pique, Masherano, Alba
Rakitic, Busquets, Iniesta
Messi, Suaréz, Neymar

 
River-tränaren Marcelo Gallardo valde i sin tur att ställa upp med följande laguppställning, där före detta Barca-anfallaren Javier Saviola – till mångas förtret – lös med sin frånvaro.
 
Nedan följer startelvan i sin helhet:
 
Barovero
Mercado, Maidana, Alvarez, Vangioni
Kranevitter
Sanchez, Viudez, Ponzio
Mora, Alario

 
 
Första halvlek:

 
Med 15 000 tillresta supportrar i ryggen var det ett påtagligt taggat River som tog sig an den första halvleken. Matchens inledande tio minuter präglades av ett högt pressande River, som gjorde det svårt för Barcelona att få grepp om matchen.
 
Hela nio minuter skulle det dröja innan Barcelona skapade sin första farlighet – efter ett genombrott på högerkanten hittade dock Luis Suaréz sånär in i straffområdet till en djupledslöpande Leo Messi.
 
Och det var just Leo Messi som skulle kliva in i handlingen, och ge Barcelona fotfäste i matchen. Efter åtskilliga genombrott signerade Rosario-sonen tvingades River att överge den intensiva, höga pressen, för att istället falla hem en aning.
 
 Barca kopplade sakta men säkert grepp om händelserna, och inom loppet av 20 minuter skapade Barcelona ett flertal kvalificerade målchanser. Närmast kom Leo Messi i den 11:e minuten, men det distinkta avslutet avvärjades av Marcelo Barovero i River-målet.
 
Men, i den 36:e minuten skulle Barovero tvingas kapitulera – efter ännu ett Messi-genombrott återfanns bollen hos Ivan Rakitic, som med ett väl avvägt inlägg hittade Neymar, som i sin tur nickade ner bollen till Leo Messi i hjärtat av straffområdet. En Messiansk riktningsförändring senare – och ett noll var ett faktum.
 
Vid ställningen 1-0 blåste domaren av den första halveleken. Men det var i underkant – efter en perfekt slagen djupledsboll av Messi kunde Luis Suaréz mycket väl ha utökat Barcelonas ledning på stopptid. Denna gång var dock avslutet alltför missriktat.
 
Andra halvlek:
 
I kontrast till den första halvleken var det ett sömnigt River som kom ut till den andra halvleken. Den knappa ledningen till trots tilläts Barcelona dominera, och de farliga målchanserna avlöste varandra.
 
Utökandet av ledningen kändes oundviklig, och i den 49:e minuten skulle det också komma – efter att på klassiskt Busquets-manér läst spelet och vunnit bollen på mittplan, hittade den gänglige spanjoren Luiz Suaréz i djupled, som denna gång inte gjorde några misstag. Mål, och 2-0 till Barcelona.
 
Kvarten som följde 2-0-målet skulle präglas av en enorm Barcelona-dominans, och en ytterligare utökning av den redan trygga ledningen kändes nära förestående.
Målchanserna radades upp. Messi var Messi, Neymar dribblade, Suaréz löpte – det mesta stämde för Barca, och River var, i alla avseenden, ett nummer för litet.
 
I den 69:e minuten kom också 3-0-målet. Även denna gång genom Luis Suaréz som, på ett väl avvägt inlägg signerat Rakitic, placerade in 3-0-målet med huvudet.
 
Vid det här laget valde Barcelona att slå av på takten en smula, och matchen ebbade ut därefter. Detta tillät dock River att skapa sina enda egentliga målchanser, och i matchens slutskede tvingades Claudio Bravo till två kvalificerade räddningar. Bland annat i den 84:e minuten, när den inbytte Gonzalo Martinez distansskott styrdes i stoplen.
 
Efter tre minuters stopptid blåste domaren av matchen, och till ljudet av de tappra – ständigt sjungande – argentiska supportrarna, kunde Barcelona för en historisk tredje gång titulera sig världsmästare!
 
 
Reflektioner:
 
Med facit i hand kan vi konstatera att Barcelona blev övermäktiga för River, och bortsett från matchens inledande tio minuter – där River gör det riktigt svårt för Barca – fanns det i ärlighetens namn ingen riktig nerv i matchen.
 
Attityd och kampvilja var det emellertid gott om. Matchen igenom låg River på gränsen till vad som är tillåtet på en fotbollsplan, och rörde upp känslor stup i kvarten. Visst, frustrerande ur ett Barca-perspektiv – men nog är en hårdför spelstil nödvändig om man, som underdog, vill störa ett lag av Barcelonas kaliber.
 
Lagens respektive bästa spelare var enligt mig Kranevitter och Leo Messi.
Med sin uppenbara speluppfattning och teknik blir den förstnämnde minst sagt spännande att följa i Atletico de Madrid, och faller allting väl ut går han en ljus framtid till mötes.
 
Leo Messi var i sin tur planens gigant, och visade gång efter annan upp sitt otroligt breda register när han satte sin prägel på matchen. Han öppnade själv målskyttet, och bidrog i upprinnelsen till otaliga Barcelona-anfall. Som så många gånger förr – hatten av, Leo Messi.
 
 
 
Det tål att upprepas – Barcelona är världsmästare.
 
 
 
Ruben Baron