Innan jag börjar skriva denna rapport som är allt annat än behagligt och göra, så vill jag passa på att gratulera Real Madrid för att man trodde på sin egen stil och lyckades vinna matchen helt rättvist. Alla lag har sitt speciella sätt och spela fotboll och Mourinhos Madrid har helt klart kännetecknats av snabba spelomvändningar och livsfarliga kontringar. Personligen gillar jag mycket mer en stil där det egna laget håller i bollen och på så sätt skapar chanser utifrån sitt eget spel. Men igår fick vi återigen se ett bevis på att i slutändan handlar fotboll om hur man utför sin spelidé som ofta fäller avgörandet. Igår fick vi se den sämsta versionen av Barças spel tillsammans med ett Madrid som exploderade i sina kontringar och var farliga varje gång laget anföll.
 
 
 
Första halvleken
 
Redan i startelvan kunde man se att Barça åter kommer spela utan en renodlad anfallare. Det var samma lag som mot Milan med enda skillnaden att Pinto stod i mål istället för Victor Valdes. Redan där började jag bli orolig. Men den första kvarten inledde hemmalaget riktigt bra och redan efter knappa minuten fick Messi en bra chans att göra matchens första mål. Bollen gick strax utanför den vänstra stolpen och det var inget bra tecken.
 
Precis när Barça dominerade matchen som bäst så stack Madrid upp på en kontring där Cristiano kom en mot en mot Pique. En dragning senare och domaren hade blåst för straff efter att Pique hade fällt, helt riktigt, portugisen. 0-1 och inget misstag av Madrids stjärna.
 
Efter målet började Barça tappa sin fina inledning i matchen och spelet gick fram och tillbaka. Madrid fick ha mer boll än vanligt och Barça försökte utan att vara speciellt farliga. Men efter en halvtimme spel hade Rouras grabbar åter tagit mer kontroll över händelserna och laget började närma sig mer och mer Madrids straffområde.
 
I ett av dessa anfall tog Pedro bollen och försökte skära in genom Arbeloa och kompani i Madridförsvaret. Han lyckades med att komma igenom försvararna och precis när han var inne i straffområdet fälldes han ganska klart av Xabi Alonso, som på senare tid har utmärkt sig mer för sina fällningar än sina vackra passningar. Domaren vägrade blåsa för straff i en situation som var ganska klar. De första tankarna gick direkt till de onödiga orden från Roura innan matchen där han menade att domaren för kvällen, Undiano Mallenco, ofta dömde emot Barça. Han fick svar på tal och när Barça pratar om saker och koncentrerar sig på saker som man inte borde göra, då blir det lätt hänt att det blir precis det motsatta.
 
Nu var det varken domarens fel att vi inte vann igår eller Rouras fel att han pratade om honom. Det begicks många fler misstag. Precis innan den första halvleken avslutades fick Barça en frispark strax utanför straffområdet som Messi nästan gjorde mål på. Tänk om man kunde räkna med alla nästan som mål…
 
 
 
Andra halvleken
 
Inte ens när den andra halvleken blåstes igång fick vi se David Villa på planen. Jag som var mitt i en diskussion med andra iranska vänner om ifall filmen Argo, kritiserade för mycket Iran eller inte, fick plötsligt avbryta för att matchen åter startade. Med facit i hand borde vi ha fortsatt vår diskussion…
 
Hursomhelst började Barça den andra halvleken ganska bra och laget försökte gå till anfall med fler folk. Men allt som oftast saknades det en anfallare som kunde vara på plats när inläggen och passningarna väl kom.
 
Villa fick äntligen värma upp inför jubel från hemmapubliken men det kändes att det var för sent. Den känslan multiplicerades ganska mycket när Barça missar ett par chanser framför Diego Lopez och på samma kontring kommer Di Maria med fart mot en ensam Puyol. Argentinaren gör två otroliga finter och Puyol hänger inte med. Di Maria skjuter mot mål och efter att Pinto räddar det första skottet så hamnar bollen, självklart, hos Cristiano som iskallt tar ner den på bröstet och bredsidar in 0-2 till Madrid. God natt Barça och i ett desperat försök tar Roura äntligen in David Villa. I det läget behövdes det hela tre mål för avancemang.
 
 
Matchbilden ändras inte särskilt i och med att ”El Guaje” gör entré och Villa blåses ofta av för offside. Tydligt tecken på någon som helt klart ville vara med från början. Hemmalaget FC Barcelona försöker lite halvhjärtat och skapar faktiskt inte så mycket. Istället är det Madrids tur att på en hörna göra det tredje målet. Den unge Varane hoppar högst och vackert nickar in 0-3 i krysset. Och vem är inte där om inte vår vän Jose Mourinho och kramar om den unga fransmannen för att på så sätt visa att det var han som trodde och upptäckte honom. Ärligt talat måste man ge lite kredit till Mou för att han satsade på den unge backen, men inte överraskande är han inte sen med att ta åt sig det också. (Som ni märker är det en hel del bittra känslor som får mig och skriva dessa ord)
 
Men Barça försöker, och detta måste väl vara ett litet plus jämfört med Milanmatchen, att man i alla fall inte lägger av. När det återstår knappa minuten gör Iniesta åter en av sina magiska passningar och Jordi Alba är framme och på volley gör 1-3. För mig personligen är målet mycket viktigt för moralen i laget men för kvällen var det helt betydelselös. Matchen tar slut med resultatet 1-3 och Real Madrid har, helt rättvist, tagit sig till finalen av den spanska cupen. Överraskande nog uppstår det varken kalabalik eller något liknande, spelarna tackar varandra och än en gång måste jag hylla marängerna för en perfekt utförd fotbollsmatch.
 
 
 
Tankar efter matchen
 
Det ska sägas att denna matchrapport har skrivits ganska snabbt och med många spontana tankar. Ibland är det svårt att ta med allt som har hänt när det egna laget har förlorat en sådan viktig match. Det är också lätt och vara efterklok och vi är alla tränare efter en sådan match. Det svåra är att vara det innan och under matchen. Men nu när vi ändå har tagit upp tränarfrågan så kanske gårdagens match, samt matchen mot Milan, är ett svar till alla dem som har ifrågasatt Guardiola under de senaste åren. Det verkar som om det ändå inte är så lätt och vara tränare även om du har väldigt bra spelarmaterial.
 
 
Min största kritik till gårdagens match är självklart avsaknandet av David Villa. Jag förstår att laget har fungerat hittills otroligt bra med den startelva som spelade igår. Men mot Milan såg man att under vissa matcher så borde man kanske ändra lite grann i taktiken, dock utan att ändra själva spelidén. Enligt min mening är det bra när laget spelar med Pedro och Cesc när man vill dominera matchbilden totalt och inte alls låta motståndarna ha bollen. Men igår behövde laget göra mål eftersom det var nog ingen som på allvar trodde att marängerna inte skulle göra något mål under matchen.
 
Som sagt, lätt och vara efterklok, men enligt mig borde Villa ha startat och ifall Barça skulle ha ledningen så kan man då byta spelare och spela med mer renodlade mittfältare för att på så sätt kontrollera matchbilden totalt och minimera motståndarnas kontringar.
 
Igår kändes Barça stundtals varken farliga i anfallsspelet eller med många spelare där bak. Det kändes som om spelarna hade fastnat i mittenzonen där bollen nästan aldrig befann sig. Att Barça dessutom gör rondo (kvadraten) med motståndarna som man gjorde mot exempelsvis Malaga, är det underbart och se på, men när laget är i ledning eller när laget redan har gjort sina mål. Att Barça spelar runt bollen utan att på något sätt vara farlig känns onödigt, förutsägbart och inte särskilt vackert.
 
 
 
Kritikerna till Barças spel menar att laget alltid spelar på det sättet. Svaret till dem är att de antingen knappt följer Barças matcher eller så har de ingen aning om vad de pratar om. Under säsongen har Blaugrana gjort mest mål av alla i ligan och hittills gjort en hel del helt underbara matcher. Det är endast under denna mörka vecka som Barça på två matcher inte har lyckats med sin filosofi. Plötsligt ställs allt man har gjort hittills under frågetecken. Min enda kritik är att när man möter lag som kommer spela defensivt och är farliga på kontringar, så måste man antingen spela med anfallare från början och göra mål i inledningen, eller, spela med det lag som man har gjort hittills men då måste man spela totalfotboll och full attack från början. Både mot Milan och igår mot Mous grabbar gjorde man varken det ena eller det andra. Där ligger misstaget enligt mig.
 
 
På lördag väntar Madrid på Bernabeu och om två veckor kommer Milan på besök. Vilket Barça får vi se då?  Visca y Animo Barça!
 

 
 
 
Matchfakta
 
 
FC Barcelona Pinto; Alves, Piqué, Puyol, Alba; Sergio Busquets, Xavi (Thiago, min. 73), Cesc (Villa, min. 59); Pedro (Tello, min. 71), Messi och Iniesta.
 
Real Madrid Diego López; Arbeloa, Sergio Ramos, Varane, Coentrao; Khedira, Xabi Alonso (Essien, min. 83); Di María, Ozil (Pepe, min. 78), Cristiano Ronaldo och Higuaín (Callejón, min. 70).
 
 
 
Målen 0-1, min. 12, Cristiano Ronaldo, på straff. 0-2, min. 57, Cristiano Ronaldo. 0-3, min. 67, Varane. 1-3, min. 88, Alba.