Med tanke på matchens dignitet – och den jämna tabelltoppen – var det till ingens förvåning som Luis Enrique valde att mönstra den starkaste möjliga elvan inför söndagens katalanska derby.
 
Bortsett från vad-skadade Claudio Bravo och den ständigt skadeförföljde Thomas Vermaelen, fanns alla spelare till asturiern förfogande. Nedan följer Enriques val av laguppställning:
 
Ter Stegen
Alves, Piqué, Mascherano, Alba
Rakitic, Busquets, Iniesta
Messi, Suaréz, Neymar

 
Med målsättningen att eliminera risken för degradering valde Espanyols rumänske tränare Constantine Galca i sin tur att ställa upp med följande manskap på Camp Nou:
 
Pau López
Javi López, Enzo Roco, Duarte, Álvarez,
Pérez, Sanchez, Diop, Canas, Asensio
Caicedo

 
 
Första halvlek:
 
I likhet med säsongens tidigare drabbningar var det med en intensiv, hög press som Espanyol tog sig an matchupptakten inför ett fullsatt Camp Nou. Tidigt stod det klart att man ville sätta sin egen prägel på matchen, snarare än att omedelbart retirera till utkanten av sitt eget straffområde.
 
Beundransvärt, men – med facit i hand – dumdristigt. Tämligen enkelt kunde Barca spela sig ur och förbi Espanyols halvdanna press, och utnyttja ytorna som upstod bakom. Mindre än tio minuter skulle det ta för Barca att sätta ordentlig press på lokalkonkurrenten, som till sist fick kapitulera inför ett – ovanligt skäggigt – geni till argentinare.
 
Som så många gånger förr tog Leo Messi saken i egna händer, och gav Barcelona ledningen genom en perfekt inåtskruvad frispark i Pau lópez främre hörn. 1-0 till Barca!
 
Ledningen till trots kom Barcelona knappast att slå av på takten. Under loppet av matchens inledande 20 minuter kunde Barcelona skapa otaliga målchanser, utan att så mycket som låna ut bollen till motståndarna. Dels på grund av Barcas intensiva återerövringsprocess, dels på grund av Espanyols tafatta, höga press. Närmast en utökning av ledningen kom man i den 11:e minuten, när Rakitic enkelt kunde rulla in bollen i nätmaskorna, bara för att (felaktigt?) bli avvinkad för offside.
 
Gästerna gick helskinnade ur Barcas chanskavalkad, och kunde sakta men säkert äta sig in i matchen en aning. I takt med halvlekens gång mattades Barcas återerövring av en aning, och matchen öppnades upp därefter. Såväl Barca som Espanyol blev långa, och stora ytor uppstod plötsligt i lagens respektive sista tredjedel.
 
Två gånger om kunde ecuadorianen Felipe Caiceda löpa sig loss i djupled, och ställa till oreda i Barcas försvar. Även högerspringaren Hernan Pérez imponerade stundtals med sitt driv och bolltrygghet, dock utan att skapa särskillt mycket konkret. I den andra änden av planen fortsatte Barca och MSN att trycka på, men utan framgång. Kanske skulle domaren ha blåst straff, när Messi blev upphakad i den 33:e minuten?
 
Domaren friade denna gång, men var allt annat än inaktiv halvleken igenom. Föga överraskande präglades den första halvleken av ett hårdfört Espanyol, som oftare än inte gick över gränsen för att stoppa Barcelona i allmänhet, och MSN i synnerhet.
 
Trots Barca-dominans och målchanser åt båda hållen blåste domare Jesus Gil av den första halvleken vid ställningen 1-0.
 
 
Andra halvlek:
 
Så högt spelande som Espanyol var i den första havlekens inledning, lika lågt spelande var de i den andra. Synbart utmattade retirerade Espanyol hem till egen planhalva för att samla krafter i den andra halvlekens upptakt.
 
Bara för att åka på ett baklängesmål – redan efter sju spelade minuter kunde Barca utöka sin ledning, och därmed punktera matchen en gång för alla. Denna gång genom Luis Suárez, som frispelades av Leo Messi efter en lyckosam återerövring i den offensiva tredjedelen. 2-0 till hemmalaget!
 
2-0-målet skulle innebära en brytpunkt i matchen, som omedelbart mattades av en smula. Plötsligt tilläts Barca att göra lite som de ville, och Enrique tog tillfället i akt och bytte ut Iniesta och Rakitic, till förmån för Arda och Rafinha. Även Jérémy Mathieu fick stärka sina EM-aktier med ett efterlängtat inhopp.
 
Rotationen till trots kunde Barca, utan att förta sig nämnvärt, uttöka sin ledning både en, två och tre gånger. Suárez nickade, Rafinha utnyttjade Pau López dundertavla och Neymar frispelades av sin uruguayanska anfallskollega. Propagandafotboll signerat F.C Barcelona.
 
Domaren blåste av matchen, och slutresultatet skrevs till 5-0 i hemmalagets favör.
 
Next stop, Granada.
 
 
Reflektioner:
 
En minst sagt viktig seger, och en taktiskt väl genomförd match. Med lätthet lyckades Barca spela sig ur och förbi Espanyols höga press med en eller två rakare pasningar, och kunde relativt enkelt etablera ett omedelbart tryck i matchupptakten.
 
Även återerövringsprocessen fungerade, och ströp Espanyols möjligheter till omställningar. Espanyols höga press var förvisso alltför osammanhängande, men Barcelona visade likafullt upp sig från sin bästa sida.
 
Den kollektiva insatsen till trots bör även individerna lyftas fram efter en match som denna. Att Messi kilver fram som han gör är ovärderligt i avgörande matcher som denna. Även Neymar tycker jag förtjänar beröm för sin företagsamhet, trots att han fortfarande ser ut att ha en bit kvar till toppformen. Dessutom kan vi väl enas om att Iniesta inte har åldrats en dag sedan det begav sig för något decennium sedan.
 

Tre poäng från guldet. Visca Barca!
 
 
Matchfakta:
 
Bollinnehav: 72-28
Skott: 13-3
Skott på mål: 6-2
Gula kort: 2-7
Röda kort: 0-0
Hörnor: 8-0