Medverkande:
 
Michael Cedqvist: skribent Barcelona
Markus Inanoglu: skribent Barcelona
Emily Ottosson: skribent Barcelona
 
 
Med världens på pappret giftigaste anfallstrio i form av Messi, Neymar och Suárez borde målen trilla in på löpande band. Den här säsongen har Barcelona dock blivit nollade av Málaga, Celta Vigo och Getafe, dessutom var man sekunder från att åka hem från Mestalla utan något mål i bagaget. Mot Getafe avfyrade Barcelona 23 skott, men bara 2 (!) på mål. Vad är problemet i anfallsväg?
 
Michael
– Problem varierar lite, ibland skapar vi ingenting medan när vi är som effektivast kan stolpen och ribban vara i vägen ganska ofta. Jag vill att laget hittar tillbaka till att våga ta lite fler långskott, både Suárez och Rakitic kom in som bra alternativ till många av spelarna som gärna vill springa in med bollen över mållinjen. Samtidigt gäller det att välja sin tillfällen, det är inte populärt med bolltapp när man spelar i Barcelona, och tittar med exempelvis på Munir tama skottförsök så är det kanske bättre att leta efter bättre skyttar på distans. Problemen är att vi har två spelare som producerar mer eller mindre allt, och när de inte lyckas måste fler spelare vara måna om att ta bördan från Messi och Neymars axlar.
 
Markus
– Anfallsspelet påverkas i hög grad av hur spelet i övrigt fungerar för laget. Barcelona har i vissa matcher inte spelat tillräckligt bra över huvud taget och därför har man inte skapat många heta målchanser heller. Passningsspelet har varit något försiktigt och omständligt emellanåt. I samma veva måste jag säga att Barcelona har haft en del otur också. Det har varit mycket stolpe ut, inte minst Messi har haft oflyt med ramträffar. Men det finns egentligen inga bortförklaringar. Med bättre spel och fler klara mållägen skulle man ha gjort fler mål och vunnit fler matcher. Framför allt vill jag ha ett effektivare presspel och snabbare passningsspel. Sedan behöver Luis Suarez komma i gång med målskyttet. Säsongen är lång och det skulle inte förvåna mig om saker och ting skulle fungera lite bättre för katalanerna snart. Barcelona är fortfarande ett fantastiskt lag, men det gäller att man blir lite jämnare. 
 
Emily
– Lyckas man bara få två av 23 skott på mål kan man inte säga annat än att skärpan verkligen saknades och det är väl knappast troligt att liknande statistik är överdrivet vanlig. 23 skott vittnar ändå om att man skapar lägen, men att endast pricka mål två gånger på 23 försök är verkligen för dåligt. Om vi bortser från Getafematchen och även Celtamatchen, där jag faktiskt inte kan se något anfallsproblem mer än att skärpan inte fanns där, och ser till de andra matcherna där Barcelona inte har skapat särskilt många målchanser tror jag att problemen ligger i det kollektiva lagspelet snarare än i anfallarna i sig.
 
Barcelona har alltför länge nu varit alldeles för beroende av individuella prestationer medan det kollektiva spelet har haltat betänkligt. För stora avstånd mellan lagdelarna gör att det är svårt att få igång det där snabba och precisa passningsspelet och kombinationerna lyser med sin frånvaro. När såg man de systematiska trianglarna senast till exempel? Messi och Neymar har dock hittat ett väldigt fint samarbete som är otroligt betydelsefullt för Barcelonas offensiv, men de kan inte ensamma ta sig an ett helt motståndarförsvar. Nåja, inte alltid i alla fall.
 
Det känns dock inte helt rätt att säga att det finns ett problem i anfallet. Orsaken till att målen inte kommer tror jag snarare handlar om att Luis Enriques spelidé, eller brist på spelidé, inte riktigt fungerar och det är något som genomsyrar hela laget, inte bara anfallet. Det blir dock extra påtagligt när anfallarna inte ens genom individuella prestationer lyckas göra mål. Får Lucho ordning på det kollektiva spelet är jag helt övertygad om att målen kommer fortsätta trilla in utan att någon av våra stjärnor i anfallet ensam behöver axla ansvaret för målproduktionen.
 
 
Barcelona lottades mot Manchester City i åttondelsfinal i Champions League, precis som förra säsongen. Vad tycker du om lottningen och Barcelonas motstånd? Kan Barcelona slå ut City den här säsongen också?
 
Michael
– Ja självklart kan vi slå ut dem, jag tror att det var skräckmotståndet för City och även om de lyckades att hålla relativt jämnt förra året så är det en skillnad i kvalité mellan lagen. För vår egen del är det ju alltid tacksam att få möta dåligt motstånd, men vi vet om att laget också presterar bättre mot bättre motstånd, så det är upplagt för två riktigt kanonmatcher. Vi får dock hoppas att Pellegrini väljer att fokusera mer på fotbollen än domaren denna gången.
 
Markus
– Manchester City är det svåraste laget Barcelona kunde ställa mot i åttondelsfinalen. Barcelona slog ju City tidigare i år och man kan givetvis upprepa det om ett par månader. Jag ser Barcelona som knapp favorit. Dagsformen och skadeläget kommer förmodligen att ha betydelse för utgången. Men om Barcelona lyckas spela på sin normala höga nivå så tror jag att katalanerna kommer att avgå med segern över två möten. Ur ett psykologiskt hänseende är det till Barcelonas fördel att man vann mot City så sent som förra säsongen.     
 
 
Emily
– Det är definitivt en tuff lottning och det är lite tråkigt att lottas mot samma lag två år i rad. Det kan nog sluta lite hur som helst, men Barcelona har givetvis tillräckligt med kvalitet för att besegra City i båda matcherna. Det jag tycker ska bli mest intressant att se är om City kommer parkera bussen på Etihad igen eller om de försöker satsa mer offensivt den här gången. Den defensiva taktiken fungerade inte helt hundra förra säsongen och med tanke på det fantastiska spelarmaterial engelsmännen har offensivt hoppas jag att Pellegrini har cojones nog att mönstra en anfallsglad elva som vill vara närmare Barcelonas mål än eget mål. Det bidrar också till större ytor för Barcelona och med spelare som Iniesta, Rakitic, Messi, Neymar och Suárez kan en extra centimeters yta betyda mål.
 
Om City spelar som de gör i Premier League tror jag att det kommer bli två underhållande och trevliga matcher. Man lär sitta med hjärtat i halsgropen, för det är klart att även City kan slå ut Barcelona. Förhoppningsvis har båda lagen skadefria trupper och kan mönstra sin bästa möjliga startelva. Det lär vara ganska små detaljer som blir avgörande för dubbelmötet, men i slutändan tror jag att Barcelona kniper kvartsfinalbiljetten den här säsongen också.
 
 
Nu är det bara helgens match mot Córdoba kvar innan det är dags för ett kortare juluppehåll. I skrivande stund har Barcelona tagit sig vidare i Champions League och Copa del Rey och ligger tvåa i ligan, 4 poäng bakom Real Madrid. Hur skulle du vilja summera Barcelonas säsong hittills?
 
Michael
– Godkänt med ett litet plus i kanten. Årets tabbe blev insatsen mot PSG där man definitiv skulle tagit en seger, och i serien är ju förlusten mot Real Madrid en plump i protokollet, annars så leverar laget ungefär som man kan förvänta. Det är under de närmsta månaderna som det kommer märkas om de blir en bra eller dålig säsong, så hittills får vi säga godkänt att och det ska bli intressant att se fortsättningen.
 
Markus
– Resultatmässigt har Barcelonas säsong hittills inte varit oäven. Fyra poäng går att ta in i ligan, men katalanerna får inte tappa mycket mer mark nu mot ligaledaren Real Madrid. I vissa matcher har Barcelona bjudit på en fin fotboll, till och med sprakande fotboll. Dessvärre har man också titt som tätt inte fått spelet att flyta på det sätt som man kan kräva. Man har helt enkelt underpresterat i ett antal matcher. Det har ibland sett ut som att laget inte riktigt vetat hur man ska spela, att det inte har funnits en tydlig spelidé, åtminstone ingen idé om hur man ska attackera på bästa sätt. Hur som helst får Barcelona godkänt för det som man har levererat hitintills. Saker kan definitivt förbättras.
 
Emily
– Upp som en sol och ner som en pannkaka. Ungefär. Säsongen började riktigt bra i ligaspelet och Luis Enrique hade verkligen en fantastisk smekmånad. Spelet pendlade från bra till mindre bra, men resultaten gick Barcelonas väg och det kändes stabilt. I takt med att tiden gick började det se lite sämre ut på plan och förlusterna mot PSG och Real Madrid blev starten på en lite mer knackig period för Blaugrana. Under säsongen har det verkat som om Barcelona har två sidor och inför en match vet man aldrig vilken sida som kommer att visa sig.
 
I början av säsongen tyckte jag att det kändes relativt tydligt hur Luis Enrique ville utveckla Barcelona – den höga pressen var stundtals tillbaka och spelet såg rakare ut än föregående säsong. Barcelona lurade upp motståndarnas backlinje och valde att slå den längre bollen i djupled, vilket resulterade i en hel del mål. Samtidigt fanns grundspelet med mycket bollinnehav kvar och det var inledningsvis en bra variation i spelet. Allt eftersom kom det statiska, stillastående spelet tillbaka och Barcelona har haft svårt att ta sig ur det. Luis Enrique har laborerat, experimenterat och testat allt möjligt, men utan någon riktig framgång.
 
I skrivande stund är det svårt att se en tydlig riktning dit Barcelona är på väg. Resultatmässigt är det väl fel att klaga, man är vidare i cupen och i Champions League, men samtidigt hade allt annat varit en stor skräll. Att man har tappat ligaledningen till Real Madrid är inte bra, särskilt inte eftersom marängerna ångar på som en maskin för tillfället och ser ruskigt starka ut samtidigt som Barcelona har en smärre identitetskris (som visserligen har pågått ett bra tag).
 
Trots min lite negativa inställning får jag nog ändå säga att säsongen överlag hittills har varit godkänd. Möjligtvis med ett litet, litet minustecken efter på grund av det stundtals dåliga spelet. Men det är viktigt att komma ihåg att en ny tränare och många nya spelare har kommit till Barcelona och man måste ge dem tid att komma in i klubben och i laget. Många kritiserar Luis Enrique och anser att han inte är rätt man att leda Barcelona, men tålamod är den absolut viktigaste komponenten när man ska försöka få ihop ett nytt lagbygge och jag tycker att Lucho ska få fokusera på jobbet utan att ständigt kritiseras för allt han gör. Snart måste han dock visa vilken riktning han vill styra Barcelona i, vilket spelsystem han vill införa och han måste göra det tydligt. Just nu känns det ganska oklart och det är inte bra för laget. En stabil grund är oerhört viktigt och efter årsskiftet hoppas jag att vi får se en tydligare spelidé och identitet ta form.
 
 
Så här i juletider brukar man ge bort julklappar till höger och vänster. Om du får dela ut en julklapp till någon eller något inom klubben, vem eller vad vill du ge den till och varför?
 
Michael
– Jag hade gett en välförtjänt kontraktsförlängning till vår egen tomte, Dani Alves. När klubben inte lyckas locka till sig några världsspelare för brödsmulor, eller utveckla och satsa på de egna talangerna för den delen, så väljer man att köpa in en några år yngre kopia är brassen. Tyvärr har Douglas inte visat någonting, och Montoya som var den tänkte ersättaren uppges vilja lämna katalonien. Till sommaren står vi inför transferförbud och en superback som lämnar utan efterföljare, det rimmar illa såhär i juletider...
 
Markus
– Min julklapp går utan tvekan till fotbollens störste: Lionel Messi. Fastän vissa gärna ifrågasätter honom när han inte målar i två-tre matcher efter varandra och Barcelona inte vinner så går det inte komma ifrån att han är en extraordinär spelare. Han är i grunden så ruskigt skicklig att han kan vara bäst på plan i en match där han med sina mästerliga mått mätt står för en medioker prestation. Under 2014 räckte tyvärr inte hans insatser till för att hjälpa Barcelona att vinna titlar, men han låg bakom många segrar i enskilda matcher med sina framspelningar och inte minst mål. Det är egentligen sensationellt att han vid 27 års ålder under hösten har slagit tidernas målrekord i såväl La Liga som Champions League. Utöver assisten, målen och rekorden så imponeras jag något oerhört av hela hans storartade spelregister. Han är en spelare, ett spelgeni, utan dess like. Han är den bäste fotbollsspelaren som någonsin har funnits, enligt mig. Det finns ingen idrottsstjärna som jag beundrar lika intensivt som Messi.
 
Emily
– Det blir definitivt till Marc Bartra. Med start förra säsongen tycker jag att Bartra har gått från klarhet till klarhet. Den valpiga, rangliga killen har tagit ett stort steg framåt och även om han fortfarande ser valpig ut stundtals har även hans ledaregenskaper börjat skymta. De som har följt Bartra i Barça B och de spanska ungdomslandslagen vet att han är en stor ledare, men i Barcelonas A-lag tycker jag inte riktigt att han har vågat ta för sig och visat det. Förrän nu. Jag ogillar att jämföra en spelare med en annan eftersom alla är individer och därmed unika, men Bartra har vissa likheter med Puyol. Bartra brinner verkligen för klubben och har kämpat i flera år för att ta en plats i startelvan i A-laget.
 
Trots att han har presterat på en hög nivå hela förra säsongen och hittills den här säsongen har han fortfarande inte riktigt fått fullt förtroende från tränarna, varken av Tata förra säsongen eller av Lucho den här säsongen. Ändå har han bitit ihop, presterat på topp när han har fått chansen och sedan utan ett ljud accepterat när tränaren nästa match har placerat honom på bänken eller läktaren. Jag är helt övertygad om att Bartra har vad som krävs för att ta en permanent startplats i Barcelonas backlinje och jag älskar hur han kämpar vidare i tysthet även när han gör allt rätt, år efter år. Så jag ger min julklapp till Bartra med hopp om att han får en fantastisk och lång karriär i Barcelona.
 
Sen vill jag ge en extra julklapp till Xavi vars spelarkarriär lider mot sitt slut. Trots att han snart är 35 år och numera agerar inhoppare tycker jag fortfarande att han stundtals håller ruskigt hög klass och har axlat sin nya roll i laget helt strålande. Xavi är en levande legend och den dagen han lägger skorna på hyllan går verkligen en era i graven.
 
Slutligen tar jag mig friheten att dela ut en tredje julklapp. Den går till Dani Alves, inte bara för att han verkar vara en underbar människa och för alla fantastiska minnen han gett oss culés, utan även för den händelsen som utspelade sig på El Madrigal i våras. En banan slängdes ner från läktaren, Alves plockade upp den och tog en tugga innan han kastade iväg den. Blixtsnabbt startade en antirasismkampanj i sociala medier som spred sig som en löpeld över hela världen. Det spelar ingen roll om händelsen var planerad, syftet var fantastiskt och tråkigt nog oerhört aktuellt, inte bara inom fotbollen utan i hela samhället.  Dani Alves och alla andra spelare som har fått utstå rasistiska glåpord och apljud från läktarhåll ska inte behöva höra sådant någonsin igen. Det var verkligen på tiden att detta vidriga och stora problem uppmärksammades stort och jag hoppas att LFP inför nolltolerans och tar i med hårdhandskarna för att få stopp på rasismen. De kalla, hårda, hatiska och främlingsfientliga högerextrema vindarna som blåser i samhället och på fotbollsarenor världen över måste få ett slut.
Dani – t’estimo!
 
 
Det här var årets sista Estació Blaugrana och vi i redaktionen vill passa på att önska er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år. Vi ses efter årsskiftet!