Medverkande:
 
Markus Inanoglu: skribent Barcelona
Michael Cedqvist: skribent Barcelona
Emily Ottosson: skribent Barcelona
Marcus Rossheim: skribent Barcelona
 
 
Förra veckan nåddes världen av det fruktansvärda beskedet att Tito Vilanova förlorade kampen mot cancer – må han vila i frid. Vilket är ditt starkaste minne av Tito som tränare för Barcelona?
 
Markus I
– Som huvudtränare ledde den gode Tito Vilanova ifjol Barcelona till en ligaseger i överlägsen stil och med rekordhöga 100 poäng. En fenomenal bedrift. Det är framför allt ligatriumfen som jag associerar honom med. En minnesvärd sekvens var när han simultant med den andre cancerdrabbade i Barcelona, Eric Abidal, lyfte ligabucklan i skyn på Camp Nou. Ett annat starkt minne var när han i en ligamatch valde att starta med elva La Masia-fostrade spelare.
 
Annars kommer jag ihåg hur han alltid uppförde sig med värdighet och ödmjukhet. Han gav ett ambitiöst, klokt och sansat intryck. Det är fruktansvärt orättvist att en så fin och human människa efter två och ett halvt års tapper kamp mot den vidriga sjukdomen cancer avled vid 45 års ålder. Han kommer för evigt att bli ihågkommen som en stor Barcelonahjälte! Vila i frid, Tito!
 
Michael
– Utan tvekan när han och Abidal tillsammans höjde bucklan förra säsongen. Visst att det inte var första gången Puyol stod för liknande gester, men det har varit signifikativt för Barcelona där det efter Guardiolas storhetstid tyvärr handlat mer om allt annat än fotboll kring laget. Samtidigt minns jag bilderna av en sliten och grå man, halvt undangömd från kamerorna, sittandes på Camp Nou. För mig blev han aldrig mycket mer än Guardiolas högra hand, men det är bara att fråga Pep själv för att förstå hur mycket Tito faktiskt har betytt för det som blev världens bästa lag.
 
Emily
– En vecka har gått sedan Tito lämnade oss och det känns fortfarande ofattbart. Klumpen i halsen är fortfarande kvar och tårarna bränner bakom ögonlocken. Bilderna på en gråtande Iniesta och Busquets är fortfarande kvar på näthinnan och tankarna på att Tito stod vid sidlinjen på Camp Nou så sent som för ett år sedan går runt i huvudet. Det är helt ofattbart att Tito är borta och så obeskrivligt sorgligt.
 
Tito var en otroligt viktig person bakom Barcelonas vinstrikaste och mest framgångsrika år och det finns mängder av minnen. Inget är dock så starkt som när Tito och Abidal gemensamt lyfte ligapokalen i maj förra året. Det gav mig rysningar då och det ger mig rysningar av att tänka på nu. Tito känns likt Puyol, Pep med flera som Barcelona personifierad och om han bara hade fått vara frisk, om den där förbannade sjukdomen inte hade sugit ut all kraft ur honom, tror jag att han hade kunnat leda Barcelona till många fler framgångar. Jag tror inte att vi fick se allt Tito hade att ge på grund av sjukdomen, men hand potential kan ingen förneka. Vila i frid Tito. Du kommer alltid, alltid att finnas i våra hjärtan.

Marcus R
Finns mycket. Kanske framförallt tiden då han och Pep skapade världens bästa lag med Barcelona. Men även sin tid i början som huvudtränare. Han var en man med stort hjärta, både för spelet, klubben och människorna i och runtomkring den.

 
Barcelona lyckades vinna mot Villarreal förra söndagen, men det krävdes två självmål från de gulklädda innan Messi kunde sätta segermålet för Blaugrana och ett pyttelitet hopp om ligaguld finns fortfarande. Med tanke på Titos tragiska bortgång, borde inte Barcelona ha valt att skjuta upp matchen när både Villarreal och LFP erbjöd det?
 
Markus I
– Barcelona bedömde tydligen att man var tillräckligt redo mentalt för en ligamatch så tätt inpå Tito Vilanovas bortgång. Därmed är det svårt som utomstående att ifrågasätta beslutet. Man resonerade att man ville tillägna en seger till klubbens forne tränare och lyckades bevisligen med ambitionen. Hade man avstått från att spela skulle jag ha förståelse för det också.    
 
Michael
– Jag är säker på att laget hade gjort det om man kände att man inte kunde spela. Gesten i sig är stor av både förbundet och motståndet, och jag är säker på att laget tagit detta beslut med känslan att man hellre spelar för Tito än att skjuta på den för honom. Att matchen slutade med seger var ju verkligen en fråga om tillfälligheter, det var samma gamla Barcelona med ett darrigt försvar och ett underpresterande anfall, och med den obalansen vi haft på senaste tror jag inte att en förskjuten match nödvändigtvis hade betytt något positivt.
 
Emily
– Det beror ju helt på spelarna. Om de kände att de klarade av att spela, vilket jag antar att de gjorde, ser jag ingen anledning att man skulle ha skjutit upp matchen. Det är självklart väldigt viktigt att få tid att sörja, men samtidigt är det viktigt att inte förlora sig i sorgen utan att faktiskt fortsätta med vardagen och vardagen för spelarna är just träning och matcher. Att både spelarna och Tata antagligen hade tankarna på annat håll än just fotboll kändes ganska tydligt och personligen kände jag att matchen inte betydde något alls. Vinst eller förlust hade inte spelat någon roll, resultaten på plan blir liksom helt obetydliga och inte ens när Messi satte 3-2 kunde jag känna minsta glädje.
 
Oavsett tror jag att Tito hade velat att Barcelona skulle fortsätta spela och försöka vinna ligan, även om det i ärlighetens namn känns som att det inte längre spelar någon roll överhuvudtaget. Titos bortgång är det värsta tänkbara slutet på en oerhört tung säsong för Barcelona.
 
Nu kom jag visst bort från frågan lite, men jag vill bara avsluta med att säga att trots att jag varken är religiös eller tror på någon gud eller några övernaturliga händelser, väljer jag att tro att Tito var med på El Madrigal och såg till att Barcelona lyckades vända matchen. Per sempre etern!

Marcus R
Jo, det borde man. Men det är alltid lätt att ha facit i hand. Man valde och spela för att man ville göra det till hans minne, men ja, det är inte helt enkelt att fokusera i ett sådant läge. Många av spelarna har känt Tito och träffat honom nästan varje dag sedan de var i ungdomslaget.
 
 
Rasism är dessvärre inte ovanligt bland publiken i Spanien och på El Madrigal i söndags kastade en idiot in en banan mot Dani Alves, varpå brassen svarade med att ta en tugga av bananen. Händelsen har blivit oerhört uppmärksammad i sociala medier och mängder av andra fotbollsspelare, klubbar och fans tar ställning mot rasism. Är det inte dags att spanska fotbollsförbundet börjar ta krafttag mot rasism? Vad bör man göra åt detta vidriga beteende från vissa fans?
 
Markus I
– Jo, krafttag mot svineriet är onekligen påkallat och nödvändigt. Kännbara straff som avstängningar på livstid från fotbollsarenor för åskådare som beter sig fullständigt oacceptabelt är en lämplig åtgärd för att minimera djävulskapet. Att hänga ut bovarna i media, som i fallet mot Dani Alves senast, med bild och namn kan också få en avskräckande effekt.
 
Men för att eliminera rasismen på läktarna behöver samhället och dess goda medborgare markera avskyn mot vardagsrasismen. För rasismen som emellanåt får utlopp på fotbollsarenorna är högst närvarande i det spanska samhället. De goda krafterna, människorna som är emot intolerans av diverse slag, behöver kliva fram och fördöma främlingsfientligheten. Det är på detta sätt man kan betvinga rasismen överallt där den förekommer i världen. Likgiltighet och passivitet ger fritt spelrum för förkastligt uppförande.
 
Michael
– Villareal gjorde det enda rätta och gick ut direkt och poängterade att detta inte representerade eller accepterades av laget, och redan dagen efter var personen identifierad och avstängd från Villareals hemmamatcher på livstid. Jag tycker också att det handlar om att klubbarna själva måste ta det största ansvaret för sina fans då detta faktiskt gäller polisiära beteende. Dani Alves reaktion, förberedd eller inte, var en bra manifestation för att belysa problemet, men samtidigt undrar jag vad som hade hänt om han istället hade velat gå av planen i stil med Eto'o och Balotelli. Hade Barcelona då tilldömts segern? Knappast. Tydligare regler, hårdare straff och framför allt att göra skillnad på klubb och fans; en gulklädd banankastare representerar INTE de tiotusentals som var på plats för att se Villareals hemmamatch, vilket innebär att ett straff för klubben är ett dåligt alternativ.
 
Emily
– Villarreal gjorde det bäst – identifiera personen/personerna, dra tillbaka deras medlemskap och banna dem på livstid från arenan. Nu förekommer ju rasism på andra sätt än fysiska objekt som kastas in på plan och det kan så klart vara svårt att identifiera avskummen som gör apljud på läktaren, men faktum är att det finns tillräckligt med kameror och teknologi på arenorna för att kunna snappa upp och identifiera många av dessa idioter och därefter aldrig mer släppa in dem. Tyvärr verkar viljan saknas, både från klubbarna och från spanska fotbollsförbundet. Om Alves inte hade agerat som han gjorde undrar jag om Villarreal hade lagt ner tid på att hitta den skyldige, men det känns tveksamt. Det gäller självklart inte bara Villarreal, utan alla spanska klubbar.
 
Rasismen är en del av fotbollen i Spanien och det visar inte minst Dani Alves uttalande efter matchen när han sa ”jag har spelat i Spanien i 11 år och det har alltid varit så här”. På 11 år har mycket lite hänt vad gäller rasism på läktarna runt om i Spanien och det är inte acceptabelt. Antingen låter spanska fotbollsförbundet klubbarna själva sköta problemet genom att göra så som Villarreal gjorde, eller så får fotbollsförbundet själva bötfälla klubbarna vars fans beter sig rasistiskt. Detta har gjorts tidigare, men tyvärr i alldeles för liten skala och med alldeles för låga bötessummor för att det ska göra någon skillnad.
 
Om spanska fotbollsförbundet skulle börja dela ut kännbara böter till klubbarna varje gång rasism förekommer på läktarna skulle klubbarna med stor sannolikhet börja agera. Problemet är väl att fotbollsförbundet blundar för rasismen. För två år sedan sa de att rasism inte förekommer inom spansk fotboll. Nej, vi såg det i söndags och vi ser det i princip alla andra helger också. Det är dags att förbundet öppnar ögonen och börjar agera. Annars hoppas jag att flera klubbar följer Villarreals exempel.

Marcus R
Att stänga av en den skyldige på livstid är ett krafttag. Tyvärr tror jag man behöver föregå med sådana exempel för att förebygga att det händer ofta. När det väl händer så behöver man visa vart man står, att det är helt oacceptabelt.
 
 
Förra veckan pratade vi värvningar och vi var alla rörande överens om att Barcelona behöver värva åtminstone en mittback i sommar. Det går intensiva rykten om att Athletic Bilbaos Aymeric Laporte ska vara Barcelonas prio ett och man tycks vara villiga att betala 19-åringens klausul på 36 miljoner euro. Kan Laporte vara rätt man för Barcelonas försvar?
 
Markus I
– Jag har i ärlighetens namn inte studerat Aymeric Laporte närmare, men av det lilla jag har sett av honom förefaller han vara en stor talang. Ändå, att vara beredd att spotta ut 36 miljoner euro för den unge fransosen får mig att höja på ögonbrynen. Ska han köpas loss får det bli för en avsevärt mindre peng. För den summan det är tal om kan man i stället värva en etablerad världsback.
 
Michael
– Vem kan inte vara rätt man för Barcelonas försvar? Så länge vid inte plockar in fler defensiva mittfältare är jag nöjd, visst har vi ett stor behov av teknik hos mittförsvaret, men det vår nuvarande försvar saknar är en sprinter som är intelligent nog att kunna löpa rätt och stänga de ytorna som uppstår bakom vårt höga försvar. Är Laporte svaret på frågan? Tveksamt, även om han är en imponerande talang. Dessutom med de summorna som talas om så hade jag hellre sett en ambition och plocka in en mer rutinerad spelare som kan supporta Piqué i förstauppställningen, samtidigt som jag gärna ser någon ersätta Mascherano och ta upp kampen med Bartra som tredjeförsvarare. 36 miljoner euro för Laporte på bänken? Nej. Jag hade åkt på utflykt till la Masía med en A-lagströja som present åt någon.
 
Emily
– Är det tänkt att Laporte ska gå rakt in i startelvan och bli Piqués främste kompanjon får jag nog säga nej. Är han tänkt som en spelare som ska utvecklas i Barcelona och fajtas om en startplats med Bartra säger jag ja, fast inte för de summor det ryktas om. Antingen tar Barcelona in en rutinerad mittback som kan ersätta Mascherano eller så satsar man fullt ut på Bartra bredvid Piqué. Att köpa en 19-åring direkt till startelvan känns som ett hån mot Bartra. Jag tror mycket på Bartra och vill gärna att klubben satsar på honom som startspelare nästa säsong, jag tror han skulle blomma ut rejält. Samtidigt vet jag inte om Bartra och Piqué känns som en säker duo, så på ett sätt skulle det kännas skönt med en rutinerad mittback i truppen, men i så fall kanske på bekostnad av Piqué. Som det är nu verkar det som att Piqué är given i startelvan nästa säsong, men jag hoppas att det är hans nuvarande prestationer som bestämmer huruvida han ska starta eller sitta på bänken och inte gamla meriter.

Marcus R
Svårt att säga på förhand. Har även ryktats om Hummels och många fler. Vad man behöver är någon som kan spela jämt med Pique och komplettera honom men även ha samma spelförståelse. Man har inte råd att chansa utan här om någonstans ligger den värdefullaste investeringen i sommar snarare än ännu en lovande anfallare eller nästa "Xavi" på mittfältet. Vad jag inte vill se är en ny Chygrynskiy historia som mer var ett par hundra miljoner i papperskorgen än en investering inför de kommande åren på toppnivån i Europa. Det vi har prövat de senaste åren har uppenbarligen inte varit tillräckligt. Så istället för att köpa någon nödlösning i ännu en defensiv mittfältare som ska skolas om eller någon ung lovande spelare som ingen hört talas om, spendera och investera klokt i sommar är mina ord till ledningen.
 
 
 
Tito, per sempre etern!