På grund av en mängd skador hade Marcelo Bielsa tagit ut alla tillgängliga seniorspelare till matchen. Det kanske allvarligaste bortfallet var lagkaptenen Carlos Gurpegi som skadade sig under torsdagens träning och tvingade Bielsa att ställa upp med ett nykomponerat mittlås i försvaret. Ynglingen Aymeric Laporte fick denna match spela tillsammans med sin tredje mittbackskollega i ordningen, Mikel San José. Trion Borja Ekiza, nämnde Gurpegi samt Fernando Amorebieta går vanligtvis före San José som mittback, men är som bekant samtliga skadade.

I övrigt ställde Bielsa upp med den startelva som förväntades: Iraizoz i mål; Iraola och Aurtenetxe som ytterbackar; Iturraspe tog åter plats som defensiv mittfältare; Susaeta, Herrera, De Marcos och Muniain som offensiva mittfältare och Aduriz ensam på topp.

Baskbekante Espanyoltränaren Javier Aguirre ställde upp med en 4-5-1 uppställning med Casilla i mål; López, Colotto, Moreno och veteranen Capdevilla i backlinjen; Forlín och Victor Sánchez som defensiva innermittfältare; Simao, Verdú och en för kvällen maskerad Stuani i offensiva mittfältsroller; samt ligans längsta hästsvans i form av Sergio García ensam på topp. En väldigt rutinerad startelva således, med en väldigt rutinerad tränare som byggt sin framgång på klassiskt riskminimerande i försvarsspelet.

Aguirre fick ta över tränarsysslan i Espanyol efter en fiaskoartad säsongsinledning som funnit Barcelonalaget längst ner i tabellen. På de nio ligamatcher han hunnit leda laget har Espanyol bara förlorat en enda, borta mot FC Barcelona, så gästernas formkurva pekade inför matchen spikrakt uppåt.

Första halvlek

Athletic inledde med mycket boll och med sitt vanliga, riskfyllda och naiva anfallsspel. Espanyol pressade bollhållare extremt aggressivt och markerade till exempel både Athletics mittbackar och defensive mittfältare vid varje inspark eller utkast. Det höll på att betala sig direkt efter att San José skickat en för lös passning till Iraizoz som med några för många tillslag av för dålig kvalité precis lyckades glidtackla bort bollen framför en sopren Sergio García. Första halvlek präglades av att de bägge mittbackarna spelade bort flera bollar, på grund av aggressiv Espanyolpress och en hårt markerad Iturraspe.

Men halvleken kännetecknades också av massivt bollinnehav från hemmalagets sida och när bollen väl hamnade hos Herrera på mittfältet skapade luriga löpningar från De Marcos, Susaeta och de andra fina målchanser. De Marcos fick ett tidigt friläge men sköt över. Susaeta sköt rakt på Casilla från en meter och över målet ett par gånger till. Aurtenetxe hade en livsfarlig nickskarv som via Casillas kattlika reflexer och oklippta fingernaglar smet precis utanför stolproten. Muniain skadade sig tidigt i första halvlek, men en inhoppande Ibai såg till att anfallsspelet inte tappade i dynamik alls. Den ende offensive Athleticspelare som inte skapade nåt var Aduriz som otacksamt tog såväl första löpningar som dusten mot två hårdföra mittbackar.

I den 28:e minuten är det San José som inte vinner sin dust med tunge Sergio García. Ett otåligt försvarsspel gör att han, istället för att markera eller hålla försvarssida, väljer att försöka gå in framför anfallsspelaren för att komma etta på en ganska ofarliga långboll. Tyvärr kommer han helt fel i sitt chansartade luftspel och tvingas dra på sig en frispark genom ett tydligt brottargrepp. Aurtenetxe missar totalt i sin markering av Espanyols mittback Hector Moreno som helt ren nickar in bollen i mål.

Athletic fortsätter ändå spela samma fina anfallsspel och skapar mängder av chanser till. Ander Herrera är briljant och lyckas med det mesta; genomskärare och krossbollar, närkampsspel och slitiga löpningar. Tyvärr är skärpan för dålig i de heta lägen som uppstår för hemmalaget. Samma kritik kan också riktas mot domaren Velasco Caraballo som lyckas varna fem bortaspelare i en halvlek som knappt innehåller en enda ful tackling.

Andra halvlek

Matchen fortsätter i samma stil. Athletic attackerar, Espanyol försvarar intensivt med hög press och rappa kontringar. Med lite tur hade Simao kunnat få sin andra varning redan i andra halvleks första minut efter en solklar avsiktlig hands på mittplan, men i andra halvlek verkar Velasco Caraballo istället ha glömt korten i domarrummet. Samma sak upprepas när en redan varnad Sergio García, briljant under hela matchen, drar med sig bollen med handen i en basketdribbling förbi försvarande Laporte och kommer till ett farligt, men resultatlöst skottläge.

Två byten genomförs tidigt i andra halvlek. Aguirre tar ut en trött Simao som redan har ett och halvt gult kort och sätter in en defensivare Víctor Álvarez. Bielsa å sin sida tvingas till ytterligare ett byte när Ibai får en muskelbristning och har därmed fått slut på de spelare han vanligtvis har förtroende för. Istället får Igor Martínez, som bara gjort två ligainhopp tidigare under säsongen, chansen att bidra till en vändning. Tyvärr får Martínez ingen riktig chans för fem minuter senare står det 0-3.

0-2 uppstår genom att inhopparen Víctor Álvarez slår en genomskärare som San José försöker rensa med en slarvig cykelspark. Bollen dimper istället ner framför en utrusande Iraizoz, men Víctor Sánchez hinner emellan. Riktigt dåligt försvarsspel och en oerhörd målvaktstavla. Två minuter senare gör Stuani gästernas tredje. Víctor Álvarez slår ett lågt inlägg från kortlinjen som Iraizoz kanske ska kunna nå. Aurtenetxe glömmer för andra gången i matchen bort att markera sin gubbe och det rasslar till i nätet.

En helt ny matchsituation således. Marcelo Bielsa reagerar genom att omedelbart byta ut Aurtenetxe och slänga in Toquero istället. Javier Aguirre däremot behöver inte reagera alls utan kan istället mysa över att ha slängt in en spelare som på några få minuter gjort två assist. Hemmapubliken på San Mamés reagerar också: Iraizoz buas ut under resten av matchen. Som någon slags tyst och omedelbar överenskommelse mellan de 32 000 åskådarna om att just kvällens tavlor fick bägaren att rinna över. Athleticspelarna tappar efter de här spelsekvenserna total lusten.

Matchen är i princip slut. Men några fler händelser av rent akademiskt intresse kan noteras. Athletic får ett mål korrekt bortdömt för offside. Velasco Caballero friar en solklar straffspark när Iturraspe fäller Verdú och kompenserar senare med kvarten kvar genom att blåsa en helt horribel straff mot Laporte. Den utbuade Iraizoz, som inte räddad en straff på sex år och 42 försök, lyckas rädda Verdús mediokra straff. Tyvärr släpper han en enkel retur och eftersom alla Athletic spelare (förutom Toquero, såklart) redan gett upp får Verdú en chans till att placera bollen i mål. 0-4.

Inte nog med att hemmapubliken buar ut en egen spelare på rent fotbollsmässiga grunder, det okaraktäristiska beteendet tar sig fler uttryck när regnet börjar
strila ner över arenan. Bilbao-borna, vanligtvis så snabba med sina paraplyer, börjar lämna arenan med kvarten kvar. Fiaskot är ett faktum.

Reflektioner

Av två lag i behov av poäng för att undvika att bli indragna i den absoluta bottenstriden var det erfarenhet, rutin och cynism som vann. Bielsas naiva, risktagande, anfallsglada fotboll kammade återigen inte hem nånting alls. Trots ett bollinnehav på nära 70 %, 14-2 i hörnor och fler avslut på mål blir man resultatmässigt sett helt utskåpade.

Frågan man nu måste ställa sig är om det är någonting fel på Bielsas fotbollsfilosofi eller om Athletic helt enkelt saknar rätt spelarmaterial för att omsätta det i praktiken? Bielsas tidigare framgångar, till exempel med chilenska landslaget, talar för det senare. Likaså det faktum att Barcelona skördar stora farmgångar med i stort sett samma fotboll, om än i något mindre naiv och risktagande tappning.

Faktum är att Athletic har en usel effektivitet just nu. Under stora delar av förra säsongen hade laget svårt att omsätta bollinnehav till avslut mot mål, men nu lyckas man ofta bättre med det. Problemet kan delvis istället finnas i de individuella spelarnas bristande tekniska förmåga. Muniain och De Marcos har en usel skotteknik, medan Susaeta och Iturraspe med flera har istället svårt att hålla sig tillräckligt kalla när läget uppstår. Endast Herrera, Ibai och Aduriz känns som stabila skyttar. När huvudspelet läggs till ekvationen blir även San José ett vapen att räkna med.

I eget straffområde är det ännu värre. Laget hade mot Espanyol i och för sig tre mittbackar på skadelistan, men problemet med många insläppta mål och många individuella misstag har sett likadant ut hela säsongen. Här verkar det också vara en mis-match mellan Bielsas fotboll och spelarmaterialets förmåga. I försvarsspelet ställs oerhörda krav på markeringsförmåga och att hela tiden när egna laget är i anfall tänka på defensiv positionering. Ett ögonblick av tappat fokus straffar sig direkt. Att spelare som Ekiza och Laporte så sällan gör dessa misstag säger bara något om hur skickliga mittbackar de är. I ett Caparrós-inspirerat 4-4-2 eller i Aguirres 4-5-1 hade Athletics skickliga ordinarie mittlås släppt in oerhört få mål.

Den fråga som varje fotbollssupporter i Bilbao nu måste ställa sig är om cynismen ska accepteras som den enda vägen till framgång. Hemmapublikens reaktion igår, där Iraizoz fick klä skott för ett allmänt missnöje, tyder på att Bielsa mycket snart kommer att möta ett ökat motstånd från lagets 35000 socios.