För alla er där ute som inte håller på ett storlag, vilken liga det än må vara, vet vilken unik känsla det är när ditt lag har en möjlighet att gå vidare i en cup, hålla sig kvar i ligan eller, som i det här fallet, nå Champions League.  Men med den unika känslan följer en viss ångest. Allt hänger på den här matchen. Visst, varje match är viktig. Matchen mot Sevilla var viktigast. 

Första halvlek:
Matchen inleds med två positiva besked. Varken Rakitic eller M'Bia är med från start i bortalaget och Susaeta ger Athletic ledning redan efter fyra minuter. 1-0. 

Athletic har nästan allt bollinnehav i första halvlek medan Sevilla drar ifrån då och då med farliga kontringar. Båda lagen skapar chanser. En sån där match som är förj*vlig att kolla på oavsett lag man håller på. 


Andra halvlek:

Sevilla såg mer fokuserade ut i början på andra än i första. De var först på fler bollar och hade vad som kunde blivit ett riktigt farligt läge efter en långboll mot Bacca. 
Så kommer Athletics egna Iraola loss på höger kanten och lägger en perfekt passning till Munian som kan stänka dit till 2-0. 


Det ska tilläggas att trots att matchen var så oerhört viktig för båda lagen så kändes det liksom aldrig "på liv och död" på planen. Annars så brukar Athletic trivas i matcher med högt tempo. 

Efter målet så ökar intensiteten något i matchen och båda lagen skapar chanser. Athletic genom korta passningar och Sevilla genom omställningar. 

I den 71a minuten snackar Diogo Figuroas i Sevilla till sig ett rött kort. Och strax därefter punkterar Athletic matchen genom att Iraola ännu en gång gör en perfekt framspelning. Denna gång till Herrera. 3-0. 

Sevilla ger dock inte upp och Gameiro, en av deras stora målskyttar denna säsong, reducerar till 3-1. 
Matchen hettar till de sista tio minuterna och Sevilla trycker på för ytterligare reduceringar. 

Känslor efter matchen: 

Athletic hade kanske tur att Sevilla har en semifinal i Europa League på torsdag och att de således inte ställde upp med sitt absolut bästa lag.  Men jag vill ändå påstå att Athletic var det överlägset bästa laget oavsett elva och 64% bollinnehav säger väl sig självt. 

Det är en sällsam glädje en sån här kväll. Athletic har en fot i Champions League nu. Jag har nog inte smällt tanken ännu i skrivande stund. Athletic står med ena foten i Champions League. Det tåls att upprepas. 

Vi har tre matcher kvar sedan är vi där. 

Nästa match blir helt klart säsongen absolut viktigaste!