Det blev en riktig nagelbitare på San Mamés ikväll. Förutsättningarna var en 2-1 ledning för laget från Moskva och Athletic var tvungna att vinna med 1-0 eller vinna med två måls marginal.

Bielsa testade ett nytt grepp med Toquero som löpande innermittfältare och De Marcos som vänsterback istället för avstängde Aurtenetxe.
Startelvan, precis som väntat:
..................................................................
.........................Iraizoz..............................
Iraola-Javi M.-Amorebieta-De Marcos
........................Iturraspe..........................
Susaeta-Toquero-Herrera-Muniain
........................Llorente...........................
..................................................................

Athletic hade inget val utan det var bara full gas från start och försöka få igång maskinen med kortpassningsspel och hög press, men det var något som saknades initialt. Var det nervositet?

Det såg ängsligt ut och Lokomotivet gick som på räls. Man drog ned på tempot spelade tufft och aggressivt. Lite småfult emellanåt. Första halvlek spelas av med ett lokomotiv i garaget och vilsna lejon dansande runt det.

Andra halvlek och två byten omgående. San José kommer in istället för Iturraspe vilket gör att Javi Martínez tar ett steg upp på det defensiva mittfältet. Iñigo Pérez kommer in istället för Susaeta vilket gör att Toquero, som inte haft en speciellt lyckad roll i mitten, går ut på högerkanten på Susaetas plats.

Ingen omedelbar skillnad i spel kan skönjas utan maskineriet går fortsatt knackigt och Atlhetic får inte igång spelet utan det enda som skapas är halvchanser på hörnor och frisparkar. Även publiken i ”Katedralen” verkar nervös. Hela stadion är pressat av allvaret och vikten av att vinna matchen.

Stämningen är alltjämt lägre än någonsin när de rödvita misslyckas i ännu ett anfall och Amorebieta stormar hemåt med Torbinski bakom ryggen. De båda möts i en duell där Amorebieta går in med armarna och Torbinski faller. Den polske domaren visar Amorebieta det andra gula kortet och således även det röda. Lejonen nere på tio man och jag vill lägga betoning på lejon, för något händer i detta ögonblick.

Lejonkulan ryter till. Den nervösa och lågmälda stämningen byts ut mot ett vrål av känsloyttringar från hängivna fans som hopplöst bitit på naglarna i 60 minuter och frustrerade spelare som inte fått ut det de önskat av laget. Varken kroppsligt eller mentalt.

Helt plötsligt behövs det en extra dos av kämpaglöd och vilja för att vinna matchen och hela stadion samlas i enad front för att utkämpa den sista striden. Det dröjer bara två minuter tills det efterlängtade målet kommer. Pérez skruvar en hörna in mot Llorente som skarvar vidare mot bortre stolpen där Muniain slår in ledningsmålet och hela San Mamés vrålar ut sin glädje.

Ekiza byts in för att ytterligare förstärka trupperna som ska hålla ställningarna den sista halvtimman. Lokomotivet tuffar igång och byter in allt man kan leta fram i offensiva krafter och kastar in dem. Men tåget verkar ha svårt att komma upp i fart men lyckas vid ett fåtal tillfällen skapa oro i leden hos de rödvita. Iraizoz får sträcka ut ett par gånger och fånga in det ryska artilleriets desperata skottsalvor.

Athletic spelar klokt och drar ned lite på tempot, ramlar lite, tjafsar lite och stör flytet i spelet. Man håller fortsatt i bollen och får tiden att gå. En njutbar blandning av det gamla cyniska Athletic och det nya optimistiska Athletic.

När slutsignalen till slut ljuder så har Athletic Club Bilbao kvalificerat sig för åttondelsfinal mot ett Manchester United som inte allt för övertygande tog sig vidare mot Ajax med sammanlagt 3-2. Det blir något att se fram emot det. Kan Basel göra det så kan Athletic också.

matchstatistik @ athletic-club.net

Aupa Athletic!