Real Sociedad hade imponerat återigen under säsongen och med en mycket välförtjänt 6:e plats i ligan visade man självförtroende inför returmötet mot katalanerna. Avsaknaden av avstängde Iñigo Martinez gav följande startelva:

                           Zubikarai
  Zaldúa – Ansotegi – González – Ángel
Prieto – Gaztañaga – Zurutuza – Griezmann
                       Vela – Seferovic

Tillresande Barcelona såg matchen som en sista tillfälle att spela ihop det lag som skall möta Manchester City om en vecka, och frågorna var många. Tata Martino valde en ovanlig, men ändå klassisk uppställning utan spetsspelare och med bara en ytter.

                   Pinto
Alves – Piqué – Mascherano – Alba
      Xavi – Busquets – Iniesta
     Pedro – Messi – Fábregas

Första halvlek
Inledningen blev trevande där Barcelona kontrollerade bollen, men första chansen såg ut att gå till Real Sociedad. Alves, som hade en ovanligt hög utgångspunkt, såg ut att upphäva offsiden men linjedomaren höjde flaggan och Seferovic fick aldrig det friläget han löpte för.

Hemmalaget visste att det krävdes ett tidigt mål för att rubba Barcelona, men den senaste tidens taktik mot katalanerna blev fruktlös; där bollen normalt fastnat på Messis fötter försökte han ikväll istället att vara snabbare i passningarna där understödet från Iniesta och Cesc istället gav ytor bakom backlinjen. Första farliga chansen blev dock ett långskott signerat Alves, och även om Zubikarai räddade bollen fick han tacka högre makter för att den inte studsade rakt ut till väntade barcelonaspelare.

0-1 Barcelona, Lionel Messi i den 27:e minuten.
Àngel misslyckades fatalt med en nertagning och passade bollen rakt i lejongapet på la Pulga som vände upp, såg 5 man bilda en cirkel runt honom… och så gjorde han mål ändå. En snabb tempoökning utmanade första backen, följt av en signerad ”in-bakom-ryggen-fint” och ett snabbt avslut som var allt annat än otagbart, men Zubikarai kunde inte mota bollen som gled genom händerna och Messi fick återigen jubla.

Pinto visade sig som vanligt labil med bollen, att han fortfarande har fantastiska reflexer är bara halva underhållningsvärdet för ingenting sätter hjärtat högre upp i halsgropen än när Pinto ska skottfinta bort anfallare och chippa bollar till ytterbackarna.

En för dagen ganska tillbakadragen domarinsats testades sedan när Vela stod för en tuff stämpling efter 30 minuters spel. Anfallaren blev korrekt varnad, men bollen hann inte mer än att rullas igång innan även Busquets fick smaka på Velas dobbar. Självklart en dumdristig manöver för en nyligen varnad spelare, men domaren lät honom komma undan med en muntlig varning och på reprisen syntes tydligt att spelarens uppsåt inte var skada, även om stämpling var onödig.

En spelsekvens visade sedan hur värdefullt bollinnehavet är för Barcelona; när Pedros skott räddades var Alves snabbt framme på returen och försökte få till ett inlägg som dock stoppades. Med försvaret väl samlat valde sedan både Cesc och sedan även Xavi, båda under hård press, att vända hemåt och spela sig ur pressen. Real Sociedad orkade inte pressa hela vägen till Piqué och bortalaget kunde i lugn och ro bygga upp ett nytt anfall i härlig, tålmodig Barça-anda.

Alves avslutade halvleken med ett visa hur man inte ska spela positionsspel. I första läget låg han återigen fel defensivt och missade en viktig nick vilket gav Vela en fantastisk chans till kvittering, men evigt unge Pinto var snabbt ivägen. I efterföljade anfall drog sedan Alves upp tempot, men när passningen in mot mitten, via Iniesta och Messi, till slut var tillbaka hos brasilianaren stod han redan tre meter offside och hans vackra tunnel på motståndarmålvakten blåstes korrekt bort.

Halvtid
Om Barcelona var uppe mot motorvägen på väg mot final redan innan matchen så var det vinden i ryggen, nedförsbacke och finalbiljett klart efter Messis vägvisare. Bortalaget hade stått för en av sina bättre halvlekar spelmässigt och sekvenserna var många där laget gjorde skolboksexemplar av motståndarna. Avsluten var dock uddlösa, någonting som måste förbättras. Att släppa till en chans då och då för motståndaren hör till spelstilen, även om det är en evig risk att ha Alves för nära det egna målet.

Positionsmässigt var det underhållande att se variationen som det nyvunna självförtroende medfört där Iniesta generellt sett låg offensivare än Cesc, medan Messi och Pedro både varit långt ute hos Dani Alves som i sedvanlig stil lyckades dra på sig offsideavblåsningar som ytterback. Att försöka punkamarkera spelare hade för Sociedad inneburit maratonlöpningar över hela planens yta. Mittbacksparet i bortalaget hade blandat och gett en aning medan Alba inte kändes lika het som Alves på andra kanten, måhända ett medvetet val av Tata att rulla laget runt åt höger vilket förstås gav Alba en mer balanserande roll.

Med Messi, Iniesta och Cesc på planen kunde även Xavi utnyttjas bättre djupare i planen, och enbart passningsmässigt var det den klart bästa matchen på året, om inte för säsongen. Avsluten, och de riktigt farliga chanserna, var dock fortsatt alltför få. Men skulle Sociedad lyckas vända detta fick man inte vila på hälarna som man gjort i första halvlek, och framför får man inte lämna Messi ensam med bara fem motståndare…

Andra halvleken
Precis som i första halvleken tog Barcelona kommandot med en frispark av Messi långt ute ifrån kanten som bästa chansen. Sociedad tog till sig mod och en vacker klack gav sedan Vela skottläge från höger i höjd med straffområdet, och hans avslut var bara någon centimeter ifrån att smyga under ribban på en chanslös Pinto.

Chanserna byttes på löpande band där Cesc ville vara först med en fantastisk chipp-framspelning till Messi, men Zubikarai stod för en omänsklig parad på såväl det första skottet som Cescs retur. Istället kontrade Sociedad och bara en fantastiskt vältajmad glidtackling från Mascherano hindrade Griezmann från att spela bollen snett inåt bakåt till ett öppet mål.

Song blev första inhoppare i Barcelonalägret när han ersatte Xavi och frågan är varför Tata ville ge kamerunaren hela 30 minuter. En hint inför City-matchen måntro?

Bortalaget försökte överbelasta Sociedad högerkant och Alves fick ett mycket välförtjänt friläge efter en vacker uppspelningsfas. Tyvärr hade brassen ingen kyla alls utan dunkade bollen rakt på målvakten. Pedro blev sedan näste man av efter en blek prestation och ersattes förstås av Alexis. Barcelona hade tydligt redan spelat klart matchen, och även om Alexis gav en viss injektion så var skärpan i avsluten bortblåst.

1-1 Real Sociedad, Griezmann i den 87:e minuten.
Ett misslyckat Barçaanfall gav en snabb kontring från hemmalaget, via en inbytt Castro som tveksamt undvek en offsideavblåsningen, och avslutades med en kanon signerad Griezmann. Ett mycket vackert men betydelselöst mål som nog ändå gör gott för baskernas självförtroende.

Även Bartra hann ersätta Busquets innan domarens pipa förkunnade att Barcelona ställs i final mot största rivalen Real Madrid.


Kvällens awards:

Kvällens bäste: Zubikarai
Kan inte belastas alltför mycket vid målet, och vore det inte för just den sekvensen hade Barcelona inte fått hål på baskerna. Drar självklart nytta av att Barcelona gör honom duktig genom att skjuta rakt på honom, men räddar sitt lag om och om igen ikväll.

Kvällens tjuvtitt: Tata Martinos taktikbok
När man spelar som bäst och fullständigt dominerar klarar man knappt av att ta poäng i matcherna. När man sedan går ner sig är man hypereffektiva och gör mål på allt. Förhoppningsvis har Tata planerat ett enande för att få det bästa av två världar om en vecka. Vi behöver det vackra spelet. Vi behöver mål. Kan vi få båda?

Kvällen clown: Dani Alves
Med Pinto i hedersomnämnande går det inte att bortse från vilken fotbollsmässigt pajas brassen är. När han inte är hemma i försvaret och ställer till oreda och upphäver offsider så är han istället längst upp i anfallet; klackar, tunnlar, skjuter och springer offside. När han är på humör är han mer oberäknelig än Pintos passningsförmåga, och mot ManCity är det kanske han som är esset, eller snarare clownen, i rockärmen.