Athletic spelar sig fint fram till straffområdet och där tar det stopp. Så ser det ut mestadels nuförtiden. Muniain rör sig mellan linjerna som en media punta extraordinär och Iraola kommer i djupled, men det saknas någon som sätter den där passningen eller ännu hellre - gör det där målet.

Iraola har matchen bästa läge i första halvlek men träffar utsidan av stolpen. Sen har Ibai och Muniain några halvchanser. Resten är ett evigt handbollsanfall, och om domaren kunde blåst för passivt spel så skulle han gjort det åtskilliga gånger den här matchen.

Det är tråkigt att ständigt konstatera att Llorente saknas, men det är så tydligt som översta raden på ett syntest, och Toquero - den tappre – lyckas inte med någonting den här kvällen. Han tappar bollen, passar fel, löper offside, passar offsidestående lagkamrater.  Nej, offensiven ser minst sagt medioker ut.

Athletic har mycket boll som vanligt och spelar bra men det finns ingen som kan luckra upp ett försvar och tillsammans lyckas man inte heller. Man har kreativitet och finess fram till straffområdslinjen – där blir man stående med fem man i bredd och ingen kommer runt på kanten eller igenom i mitten. Ingen hittar ett väggspel eller kan gå själv. Det är stopp.

Albacete kontrar och det blir farligt när Tete drar upp tempot men hemmalaget skapar som bäst ett par halvchanser under matchen. De har stor hjälp av en väldigt entusiastisk hemmapublik som lever sig i varje situation.

Det behövs en växel till i returmötet och i efterföljande matcher om vi ska nå någon final. En händelsefattig match med få riktigt heta chanser som slutar 0-0.
Pluspoäng till Muniain, Amorebieta och Ibai Gomez (hoppade in i andra halvlek istället för Susaeta) som gjorde bra insatser.

För full statistik kolla in här (www.athletic-club.net)

Aupa Athletic!