"Kära Paolo. 

Jag vet att alla spelare någon gång måste pensionera sig från fotbollen. Några tidigare än andra. Hur som helst trodde jag aldrig att du skulle pensionera dig från fotbollen. Du är den store Maldini, 'den outröttliga'. Trots att du var 40 år gammal så fortsatte du att vara tävlingsinriktad. 

Du började din karriär när jag var ett barn och jag har aldrig slutat att beundra dig. Vissa säger att när man växer upp så slutar man att dyrka idoler, men inte jag. Min beundran för dig bara växte och växte. Jag beundrade ditt sätt att spela (försvarsspel), sättet som du offrade dig på och din taktiska disciplin. Men främst så beundrade jag sättet som du levde fotboll, någonting som jag har försökt att kopiera i Barça. Jag kan inte minnas ett negativt ord i en interjvu eller presskonferens eller en ful tackling. Du är ett tydligt exempel på att det inte är nödvändigt att vara tuff för att vara en bra försvarare. Du har gjort det värdigt för spelare som inte gör mål att arbeta hårt. 

Du har visat mig att man alltid måste vara fokuserad i en match. Oavsett vilket motstånd man möter. Du har vunnit oändligt många priser och du har vunnit oändligt mycket titlar med en stor klubb som Milan och Italienska landslaget. Det är inte enkelt. Och nu ska du sluta med fotbollen och jag är ledsen över det. Min dröm kommer aldrig att slå in. Jag önskade att vi någon gång kunde spela i samma lag. 

Fotboll kommer inte att densamma utan Maldini. Det är inte bara Milan som förlorar en stor spelare. Vi som beundrar dig förlorar en referensen. Jag önskar dig en framtid med oändlig lycka. 

Tack för att du är du och för allt du har gett till fotbollen. 

Carles Puyol.