Inför en förväntansfull publik var det ett unisont Villanovense som tog sig an Barca i denna första omgång av Copa del Rey. Tillsammans – förenade i en lågt parkerad försvarsbuss – skulle man trotsa oddsen och göra detta till en match, snarare än en sparrning.
En storspelande målvakt var en förutsättning likaså – och hemmalagets Javi Fuentes gjorde ingen besviken.
 
Som väntat mönstrade F.C Barcelona i sin tur en reservlagsbetonad startelva, med stjärnorna kvar i Katalonien. På mittfälltet fick Gerard Gumbau iklä sig rollen som sittande mittfälltare, bakom Sergi Samper och Wilfrid Kaptoum. I anfallet fick Sandro Ramirez chansen, flankerad av Munir och Adriano, till vänster respektive höger.
 
I sin helhet såg startelvan ut som följande:
 
Masip, Douglas, Bartra, Vermaelen, Mathieu, Gumbau, Samper, Kaptoum, Munir, Sandro, Adriano
 

Första halvlek:
 
Som bekant var det ett lågt spelande Villanovense som tog sig an den första halvleken, och tidigt stod det klart att Barca skulle behöva växla upp för att låsa upp hemmalagets väl organiserade försvar. Utan att förta sig lyckades Villanovense oskadliggöra katalanerna, som tycktes prioritera bollinnehavet framför de verkligt hotande genombrotten.
 
Det var dock inte helt utan skapade chanser som de båda lagen gick till halvtidsvila. Både Kaptoum och Munir visade emellanåt prov på företagsamhet och fin teknik. I den 17:e minuten lyckades den unge kamerunaren sånär ta sig till avslut efter en fin soloräd, och Munir var i sin tur nära att förvalta Adriano-frispark, i den 31:a minuten.
 
Det ska sägas att även Villanovense, trots sitt begränsade bollinnehav och fokus på defensiven, lyckades skapa ett par farligheter innan pausvilan. Som närmast kom man i den 19:e minuten, när anfallaren Elias testade Jordi Masip med ett distinkt avslut.
 
Andra halvlek:
 
Det var ett mer beslutsamt Barcelona som kom ut till den andra halvleken, och snabbt etablerade man ett visst tryck på hemmalaget. Känslan var att man sakta men säkert åt sig in i matchen. Detta trots den fortsatta oförmågan till kreativa lösningar i den offensiva tredjedelen. Tempot i passningsspelet var högre, och Villanovense tvingades till allt snabbare överflyttningar av laget.
 
Trots detta lyckas Barcelona inte omvandla övertaget i konkreta målchanser. Visst, Sandro står för ett par hyfsade försök till avslut i mitten av den andra halvleken – och tilläggstiden präglas av en rätt så intensiv forcering – men mycket mer än så lyckas Barcelona inte skapa. Matchen slutar mållös och Villanovense kan stolt konstatera att man lyckats med konststycket att nolla F.C Barcelona inför sin kära hemmapublik.
 

Men att nolla F.C Barcelona på Camp Nou – det är en helt annan femma.
 
 
 Ruben Baron