Efter avancemanget i Copa del Rey har det blivit hög tid att stänga den första halvan av säsongen. När den spanska huvudstadsklubben går in i den 19:e ligaomgången så gör man det med 38 inspelade poäng. Atlético ligger på en tredjeplats i Primera División, men det gäller att fortsätta ha kontinuitet i såväl arbetet utanför planen som det man gör på densamma. Hösten har fungerat lite som en anpassningsperiod för de nya i spelartruppen. Det är naturligt. Man kommer inte till Atlético och tror man ska ha en startplats på en gång för då går det som för en viss italienare. De röd-vitrandiga är inte en färdig produkt ännu, men det återstår drygt ett halvår av säsongen så det gäller att fortsätta utvecklas, men också utveckla samarbeten inom laget. Truppen är starkare än när säsongen satte igång och nu gäller det att försöka ta sig igenom en tät period av matcher. Real Madrid, Barcelona, Real Madrid. För något år sedan förklarade Diego Simeone hur gärna han skulle vilja spela mot de två titanerna under en hel försäsong. Han fick en ännu bättre present: den här typen av matcher mitt i säsongen.

Mycket är positivt i Atlético för närvarande, men det gäller att stänga ute det som inte är relevant som exempelvis supportrarnas eufori och ge sig på det som man faktiskt kan påverka. Partido a partido. En av alla dessa matcher i januari spelas mot Granada. Delad jumbo i ligatabellen, men den som tror sig veta allt bör också minnas Osasuna, Levante och Almería från förra säsongen. Det är det enda sättet att behålla fötterna på jorden och det vet förstås såväl Simeone, som hans tränarstab och spelarna i laget. Atlético de Madrid-Granada på Vicente Calderón. 17:00 på söndag.

Granadas säsong så här långt
Det senaste halvåret har varit konstigt och väldigt omtumlande om man är Granada-supporter. När försäsongen drog igång i mitten av juli var det med ganska stor optimism som andalusierna gick in i den nya säsongen. I vanlig ordning var spelaromsättningen enorm, något som många Graná-supportrar är vana vid då man har samma ägare som italienska Udinese och engelska Watford. Däribland brukar spelare vandra väldigt frekvent, men så blir det när ägarna är involverade i flera projekt åt gången. Den mest mediala värvningen under sommarens övergångsfönster var Joaquín Caparrós som lämnade sin position i Levante för att ta över en något mer ambitiös satsning. Man förlorade visserligen stöttepelare i form av Orestis Karnezis (Udinese), Yacine Brahimi (Porto) och Odion Ighalo (Watford), men det nya lagbygget gick obesegrat genom försäsongen samtidigt som Granada-ledningen värvade gott om intressanta spelare med god utvecklingspotential. Under sommarens övergångsfönster värvades Jhon Córdoba (Jaguares, tidigare på lån hos Espanyol), Javi Márquez (Mallorca), Jean-Sylvain Babin (Alcorcón), Juan Carlos (inlånad från Braga) samtidigt som Isaac Success flyttades upp från B-laget och lånades in ytterligare en säsong från Udinese. Den goda formen från försäsongen höll i sig under inledningen av ligaspelet och det i sin tur bidrog också till premiärsegern mot Deportivo La Coruña på Los Carmenes i slutet av augusti. Caparrós manskap var visserligen bättre än galicierna, men i slutändan blev det en tight 2-1-seger efter mål av Rubén Rochina och Babin. Premiärsegern följdes upp av 1-1 borta mot Elche där båda lagen mycket väl kunde ha lämnat Martínez Valero med tre poäng i bagaget. Båda målen kom sent och hemmalaget kvitterade i slutminuterna. Efter landslagsuppehållet i september tog man sig även en poäng på hemmaplan mot Villarreal, men det kunde ha blivit tre om Sergio Asenjo inte stod ivägen vid ett flertal tillfällen i slutet av matchen. Säsongens stora skalp såg laget till att ta i Bilbao. Man besegrade Athletic Club med 0-1 och även om det satt väldigt hårt inne så såg man till att poängen hamnade i Andalusien. 

Lovorden haglade över Caparrós, laget och det faktum att klubben satsat på så många unga spelare efter Granadas fina inledning, men sedan den här segern mot baskierna på nya San Mamés har andalusierna inte vunnit en enda match i ligaspelet. Så står det alltså till. Kräftgången startade i och med Levantes besök på Los Cármenes den 24 september och har fortsatt hela vägen tills söndagens match i den spanska huvudstaden. Det är ganska symboliskt i och med att Caparrós tackade nej till en förlängning med Valencia-klubben och lämnade för Granada under sommaren. Båda lagen hade ett par chanser var, men det var Levante som tog en av dessa och konverterade det hela i tre poäng. Den riktigt stora smällen kom dock helgen därpå när laget besökte Camp Nou, ja, ni hör hur det låter. Det blev 6-0 till Barcelona och andalusierna föll ihop fullständigt efter att ha släppt in tre mål under de sista 20 minuterna i första halvlek. Dessförinnan var man med i matchen trots minimalt underläge. Det här var knappast sättet som man ville ladda upp på inför säsongens första andalusiska derby. Trots det faktum att man tog ledningen och dessutom spelade med en man mer än Málaga så förlorade man med 2-1 på La Rosaleda. Ett tungt bakslag, men det skulle bli värre. När Rayo gästade Granada i mitten av oktober blev det återigen förlust. Liksom mötet med Málaga bytte de båda lagen chanser med varandra, men i slutändan så avgjorde Vallecas-klubben i egen favör..efter 93 minuters spel. Det var lagets fjärde raka förlust under en månads tid.

Caparrós och hans lag lyckades få ett tillfälligt slut på den mycket oroande förlustraden hos nykomligen Eibar i Baskien i mitten av oktober. Granada tog faktiskt ledningen mot Eibar redan i början av matchen, men matchen slutade oavgjort sedan Eneko Bóveda kvitterat i slutfasen av första halvlek. Det kunde dock ha gått mycket värre då nykomligen hade gott om målchanser för att avgöra tillställningen. Den negativa trenden och formen fortsatte dock mot Real Madrid när man blev fullständigt utspelade av fjolårets ligatrea som just hade hittat formen på allvar under hösten. Slutsiffrorna skrevs till 0-4 och Granada hade ingenting att hämta i just den matchen. I den nästföljande ligaomgången kan man tro att Granadas oförmåga att vinna matcher hade smittat av sig på en av ligans mest framgångsrika lag under första delen av hösten i form av Celta. Trots det faktum att laget blev utspelat av galicierna lyckades man komma undan med en poäng från Balaídos. Hade det dessutom inte varit för uppoffrande Celta-försvarare så kunde man även snott åt sig tre poäng. Granada missade nämligen två jättelägen i andra halvlek när matchen öppnade upp sig. 

Veckan därpå gick man in i ett nytt andalusiskt derby, den här gången mot Sevilla. Detta var samma helg som det mycket uppmärksammade upploppet utanför Vicente Calderón när Deportivo besökte den spanska huvudstaden. Trots att man hållt nollan två matcher i rad och byggt upp ett visst förtroende i defensiven så blev det respass och å det grövsta när Sevilla var klara med stackars Granada. 5-1 talade visserligen sitt tydliga språk, men man hade 1-1 fram till den 66:e minuten. Det var jämnt under en lång tid och Jhon Córdoba var nära att kvittera med 15-20 minuter kvar av matchen, men i i slutändan rann det iväg rejält. Det var i och med den här förlusten som relationen mellan Caparrós och de egna spelarna blev alarmerande. Det var inte längre någon större hemlighet att de inte gick särskilt bra ihop. Laget revanscherade sig dock mot Valencia sju dagar senare. Man gjorde en väldigt bra insats mot ett lag som är på jakt efter en UEFA Champions League-plats och kom dessutom tillbaka i slutminuterna för att rädda en poäng. Den glädjen höll inte i sig särskilt länge. Det blev en ny förlust (2-1), den här gången mot Espanyol och trots det faktum att man faktiskt spelade bra och skapade gott om målchanser i framförallt första halvlek. Innan jul och nyårsuppehållet spelade man oavgjort mot Getafe (1-1) i vad som återigen blev en mycket jämn tillställning. Man hade möjligheterna för att avgöra, men släppte slutligen in ett riktigt skitmål som faktiskt gjordes av Emiliano Velázquez (på lån hos Getafe från Atlético). Därför blev det också bara en poäng. 

I den 17:e ligaomgången blev man det andra laget i ligan att förlora en ligamatch mot Córdoba den här säsongen. Man var i ärlighetens namn aldrig riktigt nära att få med sig poäng här även om man gjorde en bättre avslutning. I samband med matchen mot Córdoba som då förvandlats till en direkt rival om överlevnad hade många fått nog av Caparrós ledning. Klubbledningen bestämde sig dock för att behålla honom pga. den ekonomiska aspekten (han tjänade €1,5 miljoner per säsong vilket är mycket för en klubb av Granadas storlek). Förra veckan fick man dock med sig en poäng mot Real Sociedad hemma på Los Cármenes trots underläge i första halvlek och en stark comeback. Kvitteringen kom med ungefär tio minuter kvar på klockan samtidigt som San Sebastián-klubben inte lyckades ta vara på de lägen som dök upp i kontringsväg. I slutändan var det dock rättvist. Efter helgens ligaomgång vänder ligaspelet igen. I nuläget har Granada spelat in 14 poäng och man ligger på delad jumboplats med ett annat lag i kris, nämligen Elche. Andalusierna har två poäng upp till säker mark, men det börjar bli hög tid att plocka poäng igen. Utöver det svåra tabelläget åkte Granada dessutom ut mot Sevilla på andra sidan slutspelsträdet i Copa del Rey den här veckan. Man gjorde det med dunder och brak. 4-0-förlusten på Sánchez Pizjuán har även gjort att klubbledningen har inlett en förändringsprocess som skall få saker och ting att vända till det bättre igen. 

Adiós Caparrós
Tanken med värvningen av Caparrós i somras var att man skulle undvika samma typ av krissituation som klubben befann sig i under Lucas Alcaraz ledning ifjol. Den gången fick man kämpa sig kvar i finrummet med näbbar och klor. Granadas idé var att ta in någon med erfarenhet och förmågan att få laget att spela bättre fotboll som i sin tur skulle hjälpa Granada växa ytterligare ekonomiskt med hjälp av nya medlemmar. Från början försökte man med Paco Jémez och Michael Laudrup, men ingen av de kunde eller ville ta över andalusiernas lagbygge. Därför blev svaret Caparrós och kanske tittade man för mycket på hans tid i Sevilla då han under en väldigt lång tid sedan han lämnade sin hjärteklubb har spelat mycket defensiv, fysisk fotboll. Granada lurade bara sig själva. Man kan lugnt säga att det hela gick i stöpet. Det har länge diskuterats i hur länge Joaquín Caparrós kommer stanna i Granada, men under fredagen kom således det som media misstänkt under dagarna innan. Klubbens president, Quique Pina ger Caparrós sparken efter en urusel resultatrad. Granada-ledningen vill se en reaktion, något som alltså har uteblivit sedan slutet av september (med vissa undantag här och där). Caparrós lämnade Granada i fredags med en skadad självbild Under fredagen tog även Granada B:s tränare Joseba Aguado hand om seniorlagets träning i väntan på att klubben skall utse en ny ledare. Quique Pina är ganska klar på vem han vill se på Granadas bänk härnäst och det är ingen mindre än Atléticos egen Abel Resino. Den gamle stormålvakten har varit arbetslös sedan han räddade kvar Celta Vigo i Primera División i sista ligaomgången under 2012-2013 års upplaga av turneringen. En annan kandidat som nämnts i dagarna är Fernando Vázquez. Granadas omklädningsrum är ganska svårhanterat och det är ingen hemlighet att det har uppstått diverse problem mellan spelare och tränare under den pågående säsongen. Därför har Pina försökt tänka till och faktum är ju att Abel Resino har gjort bra ifrån sig när han kommit in mitt i en säsong med flertalet klubbar, däribland Atlético. Det återstår att se vem som tar över efter Caparrós. En sak är i varje fall säker: Aguado kommer att leda laget ut på Vicente Calderón i söndagens möte med Atlético och med sig har han två träningar. Vad det får för effekt återstår att se, men i vissa fall, beroende på vilken typ av tränare det handlar om, kan man faktiskt få resultat på så kort tid. Ofta är det dock svårt inom klubbfotbollen där lagen är mycket mer samspelta. 

Granada har redan gjort en förändring i jämförelse med hur laget såg ut innan jul och nyårsuppehållet. Man gjorde tidigt klart med Lass (Rayo Vallecano, lån) och räddade därmed anfallsspelaren från hans miserabla situation i den spanska huvudstaden. Han har redan gjort debut och såg ganska bra ut mot Real Sociedad, trots det faktum att han inte har haft någon kontinuitet under hösten. Under fredagen tog man även in Robert Ibañez på lån från Valencia sedan han förlängt med sin moderklubb. Han är på jakt efter speltid. I samma veva har Alfredo Ortuño lämnat för spel i UD Las Palmas. Man är alltså aktiva på övergångsmarknaden igen. Quique Pina har dessutom pratat om ytterligare två värvningar, en av dessa kan potentiellt vara Rubén Pérez som lämnade Atlético i somras för spel i Torino, men väl där har det knappt blivit en hel fotbollsmatch. Klubben har åtminstone påbörjat en process för att kunna lätta lönetaket som det spanska fotbollsförbundet (LFP) kräver att man inte överstiger.  

En analys av Granada: spelsystem, spelsätt och karaktärsdrag
När Granada för ett antal säsonger sedan tog sig till Primera División skapade man sig en identitet inom den spanska toppfotbollen som ett ganska svårslaget lag med bra försvarsspel som grund. Den identiteten kvarstår alltjämt till stora delar, men ibland går man på pumpen och det är precis vad som har hänt mot såväl Madrid som Barcelona. Sammanlagt har man hela 0-10 mot dessa och det är förstås inte godkänt även om man har en femtondel av de största lagens budget. Under den pågående säsongen har man använt sig av tre olika spelsystem. Granada började med ett 4-4-2 som de också har spelat den absoluta majoriteten av sina matcher med. Ibland går man dock ifrån detta till ett 4-3-3, men Caparrós har även testat ett sorts 4-1-4-1 under hösten och in i januari. Till skillnad från Caparrós använder sig Aguado normalt sett av ett 4-2-3-1-system där mediapuntan får en ganska viktig roll. Roberto har stått i den stora majoriteten av matcher den här säsongen. Där kommer det inte bli några förändringar i varje fall, speciellt då Stole Dimitrievski gjorde bort sig i ligapremiären mot Deportivo La Coruña och Sulayman Marreh bara har spelat en halvlek så här långt. Till höger är Alan Nyom bofast i startelvan. Kameruanens bråk med den egna landslagsledningen har gjort att han blir en tillgång året runt och inte missar några matcher under januari pga. African Cup of Nations. Mittlåset bildas av Jean-Sylvain Babin och Diego Mainz då Jeison Murillo alltjämt lider av en skada som gör att han inte kan spela mot Atlético i helgen. Det är ett avbräck att Murillo inte kan spela då han är en av ledarna i backlinjen, men Mainz är erfaren. Man tappar dock en del snabbhet i och med den förändringen. Vänsterbacksplatsen har varit ett problem för Granada den här säsongen och det är just här som man haft ganska stora problem med inlägg som hittar in i boxen. Dimitri Foulquier började säsongen som vänsterback, men har sedan dess skjutits upp i banan. Senast spelade Abdoul Sissoko på den här platsen. 

På mittfältet gnuggar som vanligt chilenaren Manuel Iturra på för att laget skall få så bra balans som möjligt. Lyckas man rubba den här positionen och få honom ur position så är mycket vunnet. Det finns också en hel del att hämta i mellanytan för att sprida ut anfallsspelet. Fran Rico innehar normalt sett en mer central roll där han har möjligheten att gå framåt i banan. Han är en av lagets mest kreativa spelare och tycker dessutom om att komma i andravåg för att avsluta anfall. Att han inte kan spela mot Atlético pga. skada gör också att det är ett stort avbräck för Granada. Lite längre fram i banan kan vi nog vänta oss att Piti spelar i en roll som mediapunta. Han har nämligen tränat där och det mest tyder också på att det blir en 4-2-3-1-uppställning för gästerna. Den senaste tiden har Dimitri Foulquier spelat som ytterforward till höger pga. hans snabbhet och inläggsförmåga. På andra sidan återfinns Lass som har haft det tufft under hösten innan flytten till Andalusien. Ensam på topp återfinns antagligen Yousseff El-Arabi som är duktig med ryggen mot mål och hårt arbetande, men långt ifrån någon anfallare som bidrar med tillräckligt med mål för att vara i ett bättre lag.

Granada har stora problem med målskyttet den här säsongen. Man har bara gjort 11 mål på 18 ligamatcher. Det är naturligtvis alldeles för dåligt. Framförallt gör man majoriteten av sina mål när man får kontra. Defensivt har laget framförallt åkt på en hel del mål längs kanterna där inlägg ofta hittar in i boxen, det gäller främst vänsterkanten som undertecknad nämnde tidigare. Det finns även en svaghet bakom de båda mittförsvararna som haft en del problem i ytan bakom försvarslinjen. 

Läget i Granada
Som om den sportsliga krisen inte är tillräckligt djup så är det ett rejält försvagat Granada som reser till den spanska huvudstaden för att ta sig an Atlético. Man kommer till matchen utan sju spelare som alla är på skadelistan. Jeison Murillo har som bekant varit skadad under en längre tid. Detsamma Eddy och man kommer inte kunna räkna med varken Rubén Rochina eller Jhon Córdoba pga. samma orsak. Om det inte var nog med problem så tvingades även Fran Rico kasta in handduken till helgens match pga. en skada som förhindrar honom från spel. Joseba Aguado har fokuserat väldigt mycket på Atléticos fasta situationer, något som han även klargjorde på sin presskonferens under lördagen. Han har också förespråkat mod till sina spelare inför helgens drabbning. Att tro på sig själv och försöka hjälpa sin medspelare i alla lägen. Aguado har lyckats bra med Granada B under säsongen och för närvarande ligger de på en tredjeplats i Segunda B. Han är mycket förenad med staden Granada och klubben. Det är en del av hans identitet. 

Mycket tyder också på att Aguado inte kommer göra stora förändringar i laget inför den här matchen. Han är väl medveten om att laget behöver kontinuitet och att de nya spelarna som kommit in i laget under januari också de måste in på ett bra sätt då de själva inte har spelat mycket i sina respektive klubbar tidigare under säsongen. 

Truppen
Oier, Roberto; Nyom, Foulquier, Juan Carlos, Mainz, Babin, Marcelo; Javi Márquez, Yuste, Iturra, Sissoko, Rober Ibáñez, Lass, Uche, Piti; El-Arabi, Success

-
 Fran Rico, Rubén Rochina, Córdoba, Jeison Murillo, Riki, Eddy
 Machís, Nounkeu

Startelvan (4-2-3-1)
Roberto; Nyom, Babin, Diego Mainz, Sissoko; Iturra, Javi Márquez; Foulquier, Piti, Lass; El-Arabi

Mungiporna uppåt i Atlético de Madrid
Minnet av förra helgens förlust mot Barcelona på Camp Nou är som bortblåst. Det är otroligt vilken typ av effekt ett stadsderby mot ärkerivalen med positiv utgång kan ha i det korta loppet och det är just vad fotboll på toppnivå handlar om: att glömma, gå vidare och agera. Det var precis det man gjorde mot Real Madrid på Santiago Bernabéu under torsdagskvällen. Trots det faktum att Madrid hade över 30 skottförsök (där 13 blockerades av Atleti-spelare..) och dessutom åtta på mål så var de aldrig i närheten av att hämta upp Atléticos 2-0-ledning från det första mötet. Matchen i sig spelades i ett fruktansvärt furiöst tempo och om de röd-vitrandiga spelade defensivt mot Barcelona i första halvlek så var det ingenting mot vad de gjorde mot Madrid. Trots att Madrid aldrig kom nära resultatmässigt så gjorde de en fullkomligt briljant första halvlek där Simeones manskap inte spelade alls bra under samma period. Första halvlek i returmötet blev ungefär som ligaderbyt: Atleti gör ett tidigt mål, Madrid pressar massivt under första halvleken och lyckas få till en kvittering innan halvtid. Den avgörande faktorn var dock Atléticos snabba mål och de gjordes inte av vem som helst. Namnet på allas mungipor efter derbyt är Fernando Torres. Han var väldigt bra matchen igenom och gjorde precis allt som Atlético krävde av honom. Dessutom verkar han ha hittat ett väldigt fint samarbete med Antoine Griezmann som var bäst hos de röd-vitrandiga, inte bara offensivt med sina två framspelningar utan han bidrog med ett enormt bra arbete i defensiven och rent taktiskt. Framgångsreceptet grundades på just det som Atlético saknat under hösten: fart, blixtsnabba kontringar, löpningar i djupet och sylvassa avslut. Torres-Griezmann var dock inte det tilltänkta anfallsparet, men i samband med att Mario Mandžukic drog på sig en febersjukdom dagen innan så fick alltså dessa chansen från start. Ibland blir det som man inte har förberett så mycket bättre än det man har förberett. Utöver det faktum att Torres har bidragit på planen växer även hans inflytande i omklädningsrummet. En av många anledningar till att Simeone insisterade så starkt på Torres återkomst är knutet till hans hierarkiska ställning inom spelargruppen. Lagkamraterna respekterar anfallaren och är glada över att ha en spelare med en så stark identitet till klubben, men också för att hans blotta närvaro i och kring klubben genererar positiv energi. 

Atlético spelade två olika matcher i matchen. Som undertecknad nämnt tidigare så spelade man oerhört defensivt i första halvlek. När Arda således kom in på planen och man gick ned på ett sorts 4-5-1-system blev laget plötsligt bollförande. En mycket intressant detalj som även blev grädden på moset. Även om dubbelmötet blev ett dött lopp för Madrid under de sista 20-25 minuterna så tappade de huvudet pga. Atléticos provocerande kortpassningsspel. I slutändan var Bernabéus enda tröst Iscos tokkapning av Gabi. Simeones leende på läpparna i samband med den situationen från sidlinjen sade allt. Mest ont av allt gjorde det nog för Florentino Pérez som enligt uppgifter till COPE skall ha sagt åt sina närmaste på läktarplats under torsdagen att Madrid gjorde sig själva till åtlöje med den där insatsen. För ett antal år sedan sökte Santiago Bernabéu en värdig derbymotståndare, idag har de fått en sådan, men inte verkar de mycket gladare för det.

Frente Atlético ger sitt stöd..till 50%
Det har gått drygt 1,5 månad sedan gatuslagsmålet vid Manzanaresfloden mellan Frente Atlético och Riazor Blues när Deportivo La Coruña gästade Vicente Calderón. Sedan dess har den spanska polisen gjort massvis med gripanden och delat ut bötesbelopp till de som möjliggjorde det hela. Man har dessutom identifierat de som mördade "Jimmy", som tillhörde utlrasgruppen "Los Suaves" och de skyldiga i sin tur väntar på sina domar. Atlético kastade ut Frente Atlético ur deras register och förbjöd samtliga symboler tillhörandes ultrasgruppen. Huvudincidenten och beslutet att kasta ut Frente Atlético delade de röd-vitrandiga supportrarna i två läger. En grupp som är emot att Frente vistas på Calderón, en annan som anser att de skyldiga bör bestraffas, men inte vill se en kollektiv bestraffning. Inför det första Copa del Rey-mötet med Real Madrid gjorde Enrique Cerezo några uppmärksammade uttalanden om att Frente var välkomna att stöda laget, men att klubben inte vill ha något med den våldsamma klicken att göra. Dessförinnan hade Frente själva klargjort att man kommer stöda laget mot Madrid och det var precis vad man gjorde. Skillnaden mot vad som upplevdes på läktarplats mot Villarreal och i derbyt på Calderón gick inte att ta miste på.

Idag kom Frente ut med en ny kommuniké där de har klargjort att de tänker vara med och stöda laget, men bara till 50%. Det kommer vara tyst från "Fondo Sur" i första halvlek, men väl i andra halvlek kommer de stöda laget fullt ut. Utöver det har de även bett om att få ta in sina egna banderoller i samband med matchen utan att dessa beslagtas av säkerhetsvakter och poliser på plats. Det återstår att se vad som händer där. 

Läget i Atlético
I samband med dubbelmötet mot Madrid gick Atlético också in i en väldigt tuff period när det gäller matchandet. Den blir inte mycket lättare av det faktum att man möter två av världens bästa lag i jakten på en semifinalplats i årets upplaga av Copa del Rey. Lottningen i år är väldigt svår, mycket svårare än exempelvis förra året. Det tuffa matchandet i januari och februari brukar göra att lagen åker på en dipp fysiskt någon gång under nästa månad. Det är något som Atlético har erfarenhet av från förra året, men några rotationer är inte i sikte. Simeone anser att laget är i bra skick fysiskt, något som han också klargjorde under sin presskonferens. Under lördagen testade nämligen Simeone med en elva där stora delar av det lag som sprang ut på Bernabéu var med. Mellan stolparna återvänder dock Miguel Ángel Moyà då Jan Oblak har utsetts till lagets Copa del Rey-målvakt. Det är en sak som är säker. Vidare kommer Atlético att använda sig av en fyrbackslinje där Juanfran i vanlig ordning spelar till höger. I mittlåset testade Simeone med José María Giménez tillsammans med Diego Godín vilket med stor sannolikhet innebär att João Miranda återvänder till bänken. På vänsterbacksplatsen återfinns Guilherme Siqueira då Cristián Ansaldi alltjämt inte har återhämtat sig från sin muskelskada. Argentinaren har ungefär en veckas rehabilitering kvar innan han är tillgänglig för spel igen. 

Mario har varit ryktenas man under januari, men Atlético vägrar släppa honom och än mindre nu när han gjorde en kolossalt bra insats mot Madrid. Han kommer finnas med från start mot Granada då Tiago åkte på en skada i samband med lördagens träning. Gabi väntas gå in bredvid honom, men måste i så fall visa en betydligt högre intensitet på mitten. Simeone satte visserligen Arda på bänken mot Madrid, men han gjorde det också för att ha någon att använda sig av i andra halvlek. Turken kommer att starta mot Granada. Det mesta tyder också på att Simeone använder sig av ett 4-4-2-system där Arda och Koke har sina utgångspositioner på varsin kant. I anfallet kommer Mario Mandžukic ingå i ett anfallspar med Fernando Torres för första gången från start sedan återkomsten. Bekräftat av Cholo själv. De spelade visserligen ihop på Camp Nou och visade tendenser på att det kan fungera, men nu gäller det även att det gör det mot Granada. Det betyder således att Antoine Griezmann börjar matchen på bänken, något som på förhand skulle kunna länkas ihop med det faktum att han tvingades besöka ett närliggande sjukhus efter matchen mot Madrid, men i själva verket har han kommit över den yrsel som orsakade honom stora problem under själva tillställningen. Han var nära att gå av redan i första halvlek senast, men spelade ända fram till den 73:e minuten och var direkt matchavgörande med sina två framspelningar. När han väl befann sig på sjukhuset gjorde även läkarna en noggrann utvärdering där de kom fram till att det inte fanns något att oroa sig för. 

När det gäller Cani så är han alltjämt inte fulltränad och ligger efter sina lagkamrater. Han finns inte med i truppen som är uttagen till mötet med Granada. De kommande veckorna skall han dock vara redo att ge laget den avlastning som de behöver. Inte heller Cebolla finns med i truppen. Klubben har som bekant sagt åt honom att leta upp en ny klubb och den processen pågår alltjämt. 

Truppen
Moyà, Oblak; Juanfran, Jesús Gámez, Miranda, Godín, Giménez, Siqueira; Mario, Gabi, Saúl, Arda, Koke; Raúl García, Griezmann, Torres, Mandžukic

-
Tiago, Ansaldi
Cani

Startelvan (4-4-2)
Moyà; Juanfran, Giménez, Godín, Siqueira; Mario, Gabi, Arda, Koke; Torres, Mandžukic

   

Datum: Söndagen den 18 januari 2015
Matchstart: 17:00
Spelplats: Vicente Calderón, Madrid
Kapacitet: 54,907 åskådare
Planen: 105 x 70 m (naturgräs)
Domare: Ignacio Iglesias Villanueva (La Coruña, Galicien) är idrottslärare till yrket och debuterade i Primera División den 13 september 2010. Han är 39 år gammal. 
Streaming: Matchen kan ses via en mängd olika sidor på nätet. En av alla dessa är Rojadirecta.