Startelvorna

Atletico hade fått tillbaka båda sina ytterbackar, Filipe Luis och Juanfran, från skada och mönstrade en stark startelva med sedvanlig 4-2-3-1 uppställning. Curtois som vanligt i mål. Nämda ytterbackar tillsammans med mittlåset Godín och Miranda utgjorde backlinjen. Gabi och Mario Suárez säkrade mittfältet strax bakom den offensiva trion Koke, Turan och Rodriguez. På topp, rivig och giftig hela matchen, colombianen Falcao.

Athletic å andra sidan saknade stjärnduon Llorente och Javi Martínez, vilket vid det här laget börjar bli en välbekant soppa som vi inte ska gå in djupare på här. Dessutom saknades Amorebieta och Aurtenetxe på grund av skada. Muniain, precis tillbaka från muskelskada, började dessutom på bänken. Istället ställde Bielsa upp med Iraizoz i mål bakom backlinjen Iraola, Gurpegi, San José och Iñigo Pérez. Samma reservbetonade backlinje som släppte in fem mål på hemmaplan mot mediokert motstånd i förra omgången. Iturraspe, Ander Herrera och De Marcos spelade på mittfältet. Kedjetrion utgjordes av Isma López, Susaeta och Aduriz.

Första halvlek

Redan från start märktes att tränaren Simeone instruerat Atletico att pressa Athletics backlinje högt och aggressivt, vilket de fortsatte göra till matchen var helt avgjord. Presspelet var lyckat och Athletics mittbackar blev aldrig riktigt bekväma med bollen. Trots ett 65 %-igt bollinnehav för bortalaget sett över hela matchen var passningsspelet passivt, avvikande eller slarvigt. Den typiska passningen gick från Gurpegi till San José som sedan slog bort bollen mot obestämd adress på mittplan.

Simeone tycktes också ha dechiffrat Athletics spel väl och Atletico försökte komma till snabba avslut när de erövrat bollen. Under hela förra säsongen var detta en akilleshäl som Bielsa aldrig riktigt hittade något botemedel mot.

Något annat som märktes tydligt var att Athletics backlinje hade stora problem att klara man-man-spelet mot Atleticos anfallsspelare. Falcao gjorde som han ville med San José och lyckades dessutom allt som oftast, dessutom lite för enkelt, komma loss från dennes markering. I vissa sekvenser såg den nickstarke mittbacken ut som en pojklagsspelare som råkat vandra in på fel fotbollsplan. Iñigo Pérez hade det nästan lika jobbigt mot högerbreddaren Arda Turan.

I den 20:e minuten tog Atletico ledningen genom att dessa tre aspekter samvarierade. Atletico pressade Iraola och Susaeta högt och aggressivt. De vann ett inkast som Filipe Luis tog snabbt mot Falcao som drog iväg i djupled. San José stod för kvällens sämsta försvarsarbete när han artigt flyttade sig ur Falcaos väg när denna rusade mot målet och smekte bollen förbi en chanslös Iraizoz.

Atletico hade många chanser att göra fler mål i första halvlek, till exempel lyckades en helt fri Falcao nicka ett perfekt inlägg från Turan just över i den 28:e minuten och Koke hade flera farliga långskott utifrån. Till slut kom också 2-0. Återigen kvällens bäste spelare, Falcao, som med en riktig konstspark ur snäv vinkel skickar in ett inlägg bakom en chanslös bortamålvakt. Upprinnelsen var en hörna (och Atletico hade många sådana i halvleken) som Athleticförsvaret inte mäktade få bort. Istället hamnade bollen hos mittbacken Godín i knapp offsideposition ute till höger som skickade in ett perfekt inlägg.

Offensivt hade Athletic absolut ingenting, förutom Herreras långskott i den 27:e minuten som gick strax över ribban. Isma López försökte på sin kant, men hade stora problem att slå Juanfran en-mot-en. Aduriz var helt isolerad och Susaeta var totalt osynlig.

Andra halvlek

Bielsa är ju inte känd för att coacha passivt. I halvtid fick en fantastiskt usel San José och osynlige Susaeta stanna kvar i omklädningsrummet. In kom två offensiva spelare, Muniain och Ibai, även om syftet tycktes vara att snickra om den svaga backlinjen. Backlinjen i andra halvlek formerade såhär: Iraola, Gurpegi, Iturraspe och De Marcos, medan Iñigo Pérez fick rollen som defensiv mittfältare.  Tyvärr lyfte inte Athletics spel mycket av detta, även om det gjorde en viss skillnad när bägge mittbackar kunde markera och gå in i närkamper. Munian och Ibai var i princip lika osynliga som resten av lagets offensiva krafter, även om det mer böljande spelet i andra halvleks senare del gav något större utrymme. Isma López blir till exempel frispelad i 72:a minuten av Muniain, men skjuter utanför.

Athletic lyckas faktiskt inte ta ett enda avslut på mål under hela matchen. Nu spelade inte Isma López miss någon större roll eftersom Falcao redan fullbokat sitt hattrick, efter en felfri straffspark alldeles i början av andra halvlek. Straffen var en sån där typisk incident som alltid blir straff i Spanien, trots att relgerna säger annorlunda. Gurpegi får bollen på armen som hänger längs sidan på honom. Ett felaktigt domslut, såklart, men konsekvent felaktigt och en vanare mittback hade kanske dessutom haft armarna på ryggen?

Resten av halvleken handlar om Atletico. Falcao missar några gyllena lägen, Iraizoz gör tre-fyra omöjliga monsterräddningar från nära håll och Mario Suárez lyckas träffa både ribba och stolpe med samma skott. Men det dröjer ända till 83:e minuten innan ytterligare ett mål trillar in. Falcao sitter då redan på bänken och vilar eftersom matchen i praktiken är slut. Det är istället hans ersättare Tiago som dunkar in ett långskott bortre burgaveln. Återigen är det hönsen i Athleticförsvaret som inte lyckas picka bort bollen efter en hörna.

Summering

Atletico gör en kanonmatch och Athletic en plattmatch. Dessutom gör Falcao med sin egen tränares ord ”en perfekt match”. I en annan liga hade han sopat hem skytteligasegern, men i Spanien är det inte möjligt om man inte spelar i någon av de två eko-dopade lagen. Slutresultatet hade kunnat vara det dubbla, men Iraizoz gör en jätteinsats i andra halvlek. Atletico har ett riktigt bra lag, med hela bänken dessutom full av kompetenta spelare. Frågan är om inte Valencia kommer att få sig en ordentlig match om tredjeplats i år…

Athletic däremot kommer inte att spela Champions League nästa säsong. Även om förra säsongen också inleddes med idel förluster kändes det aldrig så kaotiskt på och utanför plan som det gör just nu. Nio insläppta mål på de två första ligamatcherna är unikt dåligt. Så många mål har Athletic aldrig släppt in på de 114 föregående säsongerna.

Helt klart är att lagets offensiva spel var helt obefintligt mot Atletico, men det defensiva spelet ändå värre. Visst saknas skadade försvarsspelare, men förutom det så verkar laget vara nere i en tung mental svacka efter att lagets två storstjärnor med så kort varsel inför säsongsstart vill överge laget. Det är några dagar kvar av transferfönstret och fram till det har stängt kommer kaoset helt säkert att fortsätta. Det enda som går att hoppas på är att situationen på ett eller annat sätt blir stabilera i september. Gärna då med Javi Martínez, som har fyra år kvar på kontraktet, som passningssäker bollvinnare och försvarsgeneral.